Spread the love

Jag är trött på det hurtfriska. Hur många decennier har vi inte pratat om att det våras för landsbygden? För att inte tala om alla vackra fraser om vilka möjligheter som finns. Har det hjälpt? Inte ett f-bannade dugg.Nu sitter vi här igen och hoppas att landsbygdens utveckling ska bli en fråga i valrörelsen. Jag med,  har också varit där,  och skrivit och hoppats. Men nu börjar jag faktiskt bli less. Det kommer inte att hända någonting av betydelse när det gäller landsbygdens utveckling. Urbaniseringen kommer att fortsätta precis som tidigare, bästa åkermarken kommer att tas till utglesning av staden. Landsbygden kommer att finna nya exploatörer som tar allt vad som kan tänkas tas när det gäller naturtillgångar. Det handlar om allt från stora gruvjättar som tjänar storkovan till vindkraftsparker som förstör miljön och naturen. Själva kommer vi att hänga med bortsett från att vi är oense. Vissa ser en möjlighet att upplåta mark billigt och tjäna pengar, andra protesterar och tvångsförflyttas. Men ingenting kommer att förändras i grunden.

Så har vi jordbruket. Där Eskil Erlandsson nu kräver ännu mer marknadsanpassning av bönderna så de ska få sina EU-bidrag. Jordbruken, de som överlever, kommer att bli större och färre.

Den mark vi inte brukar den kommer att köpas upp av kineser och andra länder som jagar mark på grund av hotet av brist på mat i de egna länderna. I Sverige bryr vi oss inte. Där säger istället Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap att det är viktigt att vi har konserver hemma.  Det är patetiskt!

Vi lealösa medborgare bara finner oss. Visst några av oss protesterar, men vi förväntar oss att någon annan ska fixa problemen. Men det kommer ingen annan att göra.

Landsbygden är i det stora hela helt ointressant. Bara det faktum att vi ger bort våra naturtillgångar visar hur ointresserad politikerna är av att hela Sverige ska leva.

Japp nu fick jag skälla av mig! Underbart!!!!!

Lotta Gröning

Dela:

6 Thoughts on “Landsbygden är döende”

  • En av incitamenten för att bo på landsbygden är ju att ha lite djurhållning samt jakt med löshund…Det håller ju oxå på att krossas p.g.av att den ryska vargen¨inplanteras och omöjliggör ett fritt liv på landsbygden för de människor som önskar det. Det är hittills mest problem i de s.k ”varglänen” Värmland, Dalarna och Gävleborg, men problemen kommer att accelerera till att omfatta hela Sverige. Renskötseln går kräftgång och kommer att dö ut, och med den även vår urbefolknings, samernas kultur! En försiktig beräkning visar att enbart vargen kostar skattebetalarna minst en miljard SEK per år hittills! Och eftersom olika vargvärnarorganisationer genom lagstiftning getts möjlighet att överklaga all vargjakt, så kommer vargstammen aldrig någonsin att kunna beskattas! Vargens utbredning är ett av de största hoten i dag på landsbygden. Vem vill bo på landet när det är fyllt av ”Gulagliknande” höga elstängsel, när folk inte törs släppa ut vare sig sin sällskapshund eller småbarn på sin egen tomt?

    • Där håller jag inte alls med dig Thomas. Jag bor mellan två vargrevir med bara några mil från varandra och jag känner inte igen mig i något du skriver.

      • Vargdiskussionen är ett symptom bara..
        Ett sätt att flytta fokus!!
        Om folk inte trivs längre där de bor så flyttar man…
        Därför måste man ta vargdebatten på allvar.
        Ty åtminstone jag känner igen reaktionerna från landsbygdens folk.
        Först så hörs inget, sedan kommer förtvivlade rop och sedan blir det tyst igen…
        Vad vi hör nu är fas två…

  • Hej Lotta!

    Roligt att du finns och kritiserar till höger och vänster den förödande landsbygdspolitiken som förs i Sverige!

    Hur ser du på problematiken med tamdjur tagna av vargar? Du skriver ju om bönderna och deras tuffa ekonomiska situation och har helt rätt i kritiken mot Erlandsson och jordbrukspolitiken. De som har tamdjur i vargrevir och mycket vackra hagmarker med allehanda hotade arter, kommer sannolikt inte våga ha tamdjur på bete med den ökning av angrepp som sker nu, pga ökande vargstam. Jag själv har strax över 100 ha beten varav ca 80 med höga naturvärden, där våra KRAV-godkända djur betar och håller vackert. ”Junselevargen” släpptes bara nån mil härifrån och gick över våra marker på sin väg hem. Myndigheterna anser det som en lämplig plats för varg och sannolikheten att det blir nya inplanteringsförsök här oroar mig rejält. Har svårt att se en fortsatt framtid som bonde ändå i våra skogsbygder, med nuvarande jordbrukspolitik och den negativa avfolkningspolitik av glesbygden som förs i Sverige i gemen. Att få varg inpå husknuten ökar inte den lusten direkt.

Lämna ett svar till Lotta Gröning Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *