Jag tillhör dem som är för vargen. Jag kan respektera att människor har andra åsikter och att de kan vara rädd för vargar. Det jag har svårare att acceptera är kravet på att de ska utrotas.  Det är ett farligt krav, börjar vi med utrotning kommer snart krav på nya arter som ska utrotas. Vad står på tur nästa gång? Rovdjuren ligger generellt illa till bland vissa delar av befolkningen. Från djur till människa är vare sig hatet eller steget långt. Den är en självklarhet att rovdjuren inklusive vargen ska finnas i Sverige.

Jag måste erkänna att jag blev förvånad över att rovdjurshatet är så pass utbrett och stort i Sverige. Det sägs ju ofta att vargkramarna bor i storstäderna. Men det är inte heller sant. På landsbygden är åsikterna delade.

Jag bor själv mellan två vargdistrikt och det är bara några mil emellan dem. Jag har noterat skillnaderna mellan byarna i vargreviren. I den ena byn finns många jägare och där är folk väldigt rädda för vargen. Den har också rivit en del hundar. Barnen på förskolan fick en period inte gå ut. Det hålls stora demonstrationer och folk krävde död åt vargarna. Flera försvann också, ingen visste vart de tagit vägen, tills vissa jägare började tala om att de sett till att vargen eliminerades. Vad jag har förstått har ingen myndighet och inte naturvårdsverket överhuvudtaget brytt sig om vargarnas försvinnande.

I den andra byn ungefär fem mil därifrån finns inga aktiva jägare men väl människor som har tamboskap. Där ser man inte vargen som något problem. Det finns åtta vargar där och de brukar spåra dem och lyssna till deras ylande om kvällarna. De har inte rivit särskilt många får, inte ens killingar som hamnat utanför staketet har den tagit.

I den byn är de glada över sina vargar. Största orosmomentet sa en bybo är när jägarna kommer till byn med sina bössor och bilar och är skjutglada.

Jägarförbundet har en viktig roll när det gäller vargen. Tyvärr har de misslyckats med att föra en objektiv och sansad vargdebatt.  Det är verkligen synd för det finns väldigt många jägare som har en sansad syn på vargen och som är goda djurvänner. Det är tragiskt när jägare dras över en kam och stämplas som varghatare. Så är det inte. Det finns också några jägare som är högljudda med sitt hat. Det är en sak att diskutera skyddsjakt och en annan sak att låta hatet styra argumenten.

Jägarförbundet måste fundera över sin framtoning. Jägarna är viktiga och de fyller en funktion och de allvarligt om de som grupp får en negativ stämpel.

De som säger sig vara rädda för vargen och tycker det är otryggt att bo på landet borde kanske fundera över att flytta till staden. Kan man inte leva nära naturen och acceptera att det finns rovdjur då bor man på fel ställe. Vi kan inte utrota allt som folk är rädd för eller som folk ogillar. Vad ger det för samhälle?

 

Dela:

16 Thoughts on “Om en känslig vargdebatt!”

  • Lotta
    Att förenkla frågan till för eller mot är ett allt för välkänt knep för att användas av någon med din kapacitet. Liknelser finns med det välkända retoriska greppet att ”lyfta frågan till ett högre plan” som flitigt utnyttjas i brist på argument. Att propagera mot utrotning är lika meningsfullt som att utropa att man är mot dödsstraff i en diskussion om kvarsittning. Jag tycker vargfrågan från många håll har kidnappats och nyttjas mer eller mindre medvetet i andra politiska frågeställningar, ibland blir den en symbol för just det som du i tidigare inlägg skriver om nämligen urbaniseringen och åsidosättandet av landsbygden, ibland, eller till och med ofta så missbrukas vargen som ett vapen mot jägare i allmänhet, kanske på grund av en personlig avsky mot jakt?
    Att enbart vara för varg är en oansvarig ståndpunkt om inte man har tänkt igenom hur många, vart, och varför.
    Jag blir beklämd över ditt sätt att förringa oron som vissa människor upplever när man hittar vargspår i sandlådan eller när granngården fått en hund bortsnappad från gårdsplan, det är inte värdigt att raljera över drabbade människors oro på det sättet.
    Du kritiserar Jägarförbundet för att inte lyckats föra en objektiv och sansad debatt, du kanske ska fundera över dina egna formuleringar där du beskriver jägare som farliga, skjutglada, och kriminella.
    Jag ställer mig också frågan när man i dina ögon börjar vara en varghatare? Är det när man tycker det räcker med 150 livskraftiga vargar eller 180 eller rent av 380 st? Eller krävs det att man skyr alla former av beståndsbegränsande jakt och önskar sig till en utopisk sagovärld utan mänsklig påverkan innan man kan slippa din hatstämpel i pannan..
    Cullingman

    • Ola du tycks inte ha läst vad jag skriver. Nu anklagar du mig för påståenden jag inte har sagt. Jag skriver att skyddsjakten är en helt annan fråga och där finns en oenighet där jag respekterar att folk tycker olika. De utrotningskraven jag inte ställer upp på.

      • Det verkar som du bara tycker att skyddsjakt av varg skall få förekomma! Det verkar som du beskyller riksdagsmajoriteten och Jägareförbundet för ”varghatare”, när de arbetar för färre vargar än idag och beståndsbegränsande jakt,
        Vargen kommer inte att utrotas, men det blir nog en lugnare mindre polariserad vargdebatt om den inte fokuseras på att det finns en märkbar minoritet som tycker den skall utrotas. Eller på de som verkar för att bara skyddsjakt skall förekomma och att stammen i övrigt inte skall regleras. Skriv i klartext att du tycker det är rimligt att vargstammen begränsas till vad statsmakterna så småningom kommer fram till! Så slipper du missförständ om vad du egentligen menar.

      • Och om vi applicerar Dag Lindgrens resonemang på invandringsfrågan och gör som SD vill, så får vi även en mindre polariserat invandringsdebatt, och inte ska vi väl beskylla SD för att sträva efter ett invandringsfritt Sverige lika lite som vi ska beskylla Jägareförbundet för att vill ha ett vargfritt Sverige…. eller?

        Låt vargstammen växa till 800-1000 vargar, sedan kan vi lätta lite på situationen i dagens varglän med lite licensjakt.
        Det är ju trots allt minimale skador som vargen åsamkar i jämförelse med vad dagens klövviltstam ställer till med, och tycker vi att priset vi betalar för dessa arter är rimligt, vilket vi tydligen gör eftersom inte många vill se en decimering av älg, rådjurs och vildsvinstammen, ja så har vi även råd med att betala priset för en så stor vargstam, alltså typ 600 får och några dussin vargdödade hundar årligen.

        Men problemet är väl att älg, rådjur och vildsvin drabbar alla medan vargar stort sett bara drabbar medelålders män med jakt som hobby och lite för mycket makt i förhållande till deras antal.

  • Inom LRF så verkar folk ha blivit förblindade av vargfrågan.
    Inget är viktigare…
    Det innebär att de intressen som vill tömma landsbygden på folk får jobba ostört.
    Och så har det varit under många år.
    Man tappade fokus så att ingen debatt om skiffergas, jordartmetaller, skogskötsel och diskriminerande lagar mot landsbygden kommer upp till folklig debatt utan bara vargfrågan, som hänger ihop med en djupt rotad motvilja mot just vargen, då det bara är ett par genetationer sedan vargen var ett stort problem för allmogen, då vargens bytesdjur enbart var bondens husdjur.
    Och glöm inte att då var ett mistat lamm eller än värre en död ko, detsamma som ingen mat i huset.
    Ty att tro att den talrika viltstam som vi har idag står sig vid en större vargstam är ju bara dumt.
    Men då Sveriges landsbygd skall konvertetas till vildmark, så är utvecklingen helt korrekt.
    Ty då u-länder ändras sin vildmark till odlingsmark för attbexportera mat till oss så måste vi ändra vår landsbygd till vildmark, ty att då ha en levande landsbygd är ju rena u-landspolitiken……

    Bilden är alltså inte så enkel.

  • Jag tycker att du gör det för enkelt. Att använda utrotning som enda alternativet till att vara för varg är billig retorik. Utrotning är inget alternativ, utan allt handlar om att neutralisera frågan o finna en rimlig kompromiss. Vargfrågan är inte svart eller vit, inte ond eller god. Den är bara makalöst misskött.

    Den är dock ett bra exempel på problematiken med landsbygdens situation. Inte för att varg kommer vara sista spiken i kistan för landsbygden, (även om den utan tvekan är en av spikarna om utvecklingen fortsätter), utan därför att den illustrerar nuläget så bra.

    Den bottnar i att vi nu har en situation där 80 % av befolkningen bor i städer. Av dessa har många inte ens mor o farföräldrar kvar på landsbygden. På sin höjd har de någon släkting i en lägenhet i en småstad. Därför har de inte någon kontakt med landsbygden o ingen förståelse eller något intresse för de som lever där. Lägg till det faktum att landsbygden inte är representerad politiskt på riksplanet ens proportionellt. Där står vi. De flesta bryr sig inte o de förstår definitivt inte. Därför är det en barnlek via sociala media att utmåla jägare som onda eller lantisar som bakom flötet. Fasten ingendera är sant.

    Varg har inget med naturlighet eller att älska naturen att göra. Den gör varken till eller från för den svenska faunan. Om vi kommer ha 100 eller 1000 vargar är en politisk fråga o inte en ekologisk. Är man en bättre o naturligare människa om man vill ha 1000 vargar o det därigenom innebär att 200 vargar skjuts varje år, än om man vill ha 200 o 20 skjuts om året?

    Har vi 1000 vargar så innebär det i runda slängar att vi årligen kommer ersätta 30-40 000 älgar med dubbla antalet importerade fabriksuppfödda grisar, dvs vi ersätter det mest ekologiska o etiska köttet med det värsta tänkbara. Är det naturligt? Grisar i en fabrik utomlands utan ens strö på betonggolvet som bakom kulisserna betalar priset för att en del kan gå runt o känna sig naturliga?

    Vi importerar 40% av vårt kött idag o det vi garanterat vet är att det som drabbas hårdast av varg är viltkött o småskalig uppfödning. Det är inte bara jägareförbund som tar till brösttoner nu, även LRF kräver att staten tar sitt ansvar kring frågan.

    Som mest har vi historiskt haft runt 1500 vargar i Sverige. Då var vi knappt 2 miljoner invånare. Idag är vi 9 miljoner o om någon månad har vi runt 500 vargar. Alla nya revir kommer nu hamna på platser där konflikterna med oss kommer öka, eftersom de bästa lägena är upptagna.

    Kanske är det dags att kliva ner från de höga hästarna o klättra upp från skyttegravarna o se frågan för vad den är. Men ekosofernas vision om en natur där människan inte ingår o där rovdjuren sköter naturen är inget som kommer utveckla landsbygden eller som ens går att försvara etiskt i en köttätande värld.

    Jag hatar inte vargar, tvärtom så tycker jag det är fascinerande djur, precis som älgar, rådjur, ugglor, björnar och alla andra djur i vår natur. Den här vintern har jag haft stort utbyte av att se deras spår o lära mig hur de rör sig.

    Jag är inte rädd för dem när jag varje kväll i pannlampans sken gått kvällspromenaden med hundarna i skogen precis där jag brukar se deras spår. Inte för att jag är säker på att de inte kan försöka ta en hund i koppel om vi möts i skogen, men eftersom jag är rätt säker på att jag kan freda oss.

    Men jag hånar inte min flickvän som inte vill gå där själv med hundarna. Jag tycker man ska respektera andras känslor. Dessutom så är det inte 100 % riskfritt så hon har ju rätt. Skulle hon möta dem o de fokuserar på hundarna så kanske hon skulle behöva göra Sofies choice o välja vilken hund hon måste släppa?

    Jag tror inte du vinner något på att försöka förminska människor o deras i många fall logiska känslor. Varg är ett stort rovdjur, det ser hundar som konkurrenter o föda, människans lukt är inget främmande eller hotfullt för vargarna här i vart fall o de har redan ett par gånger följt efter kopplade hundar på vägar. Hur beter de sig vid ett möte mitt i skogen? Du tror att obehag bygger på sagor som rödluvan. Det är lite väl förenklat.

  • Det tråkig i denna debatt att det är för många Fb grupper inblandade med X-nassar och amatör politiker som sitter på en ö och gapar och skriker ut sitt hat mot oliktänkande och sen skriker om demokrati…demokrati gäller ju tydligen bara när det gäller i en riktning dvs er väg…du är ju själv medlem i en sån sk bevarande sida

  • Lotta, du frågar vilken art som står näst på tur. Vad menar du egentligen? Att den som har fattat ett rationellt och övertänkt beslut om vilket slags miljö man vill leva i när ett hat mot allt levande, även mot människor? Att den som vill minska på vargstammen, kanske till 0 individer i ett område, också skulle kunna tänka sig att bedriva lite etnisk rensning? Det är en grov förolämpning, och ett lågvattenmärke i debatten! Men om du vill kan jag ge dig några exempel på vargkramare ur historien som verkligen har sysslat med just det du antyder, nämligen folkmord. Jag brukar inte dra upp det när jag diskuterar den här frågan, just eftersom jag inte tycker debatten ska föras på det sättet. Och eftersom du säkert har läst på förstår du nog vilka jag menar…

  • De olika förbunden för jägare har olika ståndpunkter och förhållningssätt vad gäller vargens vara eller icke vara- det är också en viktig sak i denna fråga. I nuläget finns det tre olika förbund som har tre olika synsätt. Det går inte att dra dem över samma kam! Läs på innan du skriver att alla har samma förhållningssätt.

  • citat ”De som säger sig vara rädda för vargen och tycker det är otryggt att bo på landet borde kanske fundera över att flytta till staden. Kan man inte leva nära naturen och acceptera att det finns rovdjur då bor man på fel ställe. Vi kan inte utrota allt som folk är rädd för eller som folk ogillar. Vad ger det för samhälle?”.
    Så den som är rädd för kloakråttor ska flytta ut i skogen me utedass också eller hur menar du?
    Man har valt att bo lantligt med djurhållning och ev jakt och en natur man vågar sig ut att strosa i och där barnen kan springa fritt och leka. Det fanns inga rovdjur där när man valde bosätta sig där. Hur kan du överhuvudtaget tänka så där??
    Då ska vi acceptera alla förändringar då. Ok vi bygger en ny järnväg eller fabrik intill ditt hus. Bara flytta om det inte passar. Det är ju ett sjukt resonemang Lotta….. Människors liv och hälsa måste prioriteras

  • Det finns flera metoder att utrota en djur- eller växtart. Sen bör man särskilja mellan att begränsa en arts utbredningsområde eller att utrota arten. Vargens utbredning i Skandinaviska halvön kan vi begränsa utan att arten på något sätt påverkas.
    Men en tredjedel av vår flora och fauna hänger ihop med människans påverkan på vår natur. En påverkan som har pågått under tusentals år. Och motorn i denna biologiska mångfald har varit vår småskaliga djurhållning. Anta att du efter åratals arbete byggt upp en prunkande trädgård runt ditt hus. Nu kommer grannen och hävdar att han har rätt att låta sina getter fritt beta i den trädgården. Passar det inte så flytta. Tyvärr går det inte att förena småskalig djurhållning med skyddade vargar under godtagbara socio-ekonomiska villkor. Vår rovdjurspolitik kommer därför att leda till att massor av arter i vårt gamla kulturlandskap försvinner.
    För övrigt tvivlar jag på sanningshalten i att du känner en by utan jägare där vargen inte bryr sig om lamm som kommit utanför inhägnaden. Glöm inte heller att vår viltrika natur är ett resultat av ett närmare 200-årigt viltvårdsarbete av just jägarna. Är det så konstigt att några reagerar mot att detta arbete som pågått i generationer raseras på några decennier av ett av världens besvärligaste rovdjur.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *