Den norska oljefonden var i slutet av oktober värd 3723 miljarder norska kronor.  Därmed hamnade Norge i topp som världens rikaste land.  Den statliga investeringsfonden i emiratet Abu Dhabi kom på andra plats. Norge har också högst levnadsstandard i världen.
FN organet UNDP har i flera år rankat Norge som det bästa landet att leva i. Det är förstås oljepengar och gasintäkterna som är nyckeln för landets goda ekonomi. Staten har haft stor kontroll på industrin så att pengarna kan stanna i landet.

Statens pensjonsfond utland upprättades 1990 för att förvalta den finansiella förmögenheten. Fonden har varit framgångsrik i aktieaffärer. Norrmännen blev under det tredje kvartalet 167 miljoner rikare genom stora aktielyft i bland annat Apple och Google.
Petroleumsektorn stod 2010 för 21 procent av BNP och 26 procent av statens inkomster.

Norge har också till skillnad från Sverige en sammanhållen nationell politik, man överger inte vissa regioner utan försöker stimulera utvecklingen i hela landet. Norra delen har många fördelar. Naturtillgångarna ses som en nationell tillgång men också en lokal resurs. Därför återgår en del av vinsterna från vattenkraft och vindkraft till kommunerna. Staten satsar stort på universitetet i Tromsö, avskriver studielån, har lägre arbetsgivaravgifter i utsatta regioner bara för att nämna några exempel.  Oljepengarna hanteras solidariskt till förmån för alla. Den kritik som har funnits är att för lite har satsats på framtiden och att dagens generationer tummar på framtidens kapital. Till exempel tar den norska staten ut fyra procent av oljefonden för att täcka utgifterna i statsbudgeten. Den kritiken har inneburit att Norge kommer att satsa mer pengar på forskning och utbildning.
Norges politiker är och har varit otroligt skickliga förvaltare av nationens gemensamma tillgångar.

Det är ingen tillfällighet att opinionsundersökningar visar att svenskarna är mest missnöjda bland Nordens länder. Våra politiska representanter är direkt oansvariga med svenska folkets gemensamma tillgångar. Samtidigt som norska oljefonden närmade sig 4000 miljarder kom redovisningen för vad den svenska staten får in på gruvdriften nu när det är fritt för privata bolag att plocka för sig av malmen. Är vi snälla kan vi säga att summan närmar sig 400 000 tusen kronor.  Det är värt att notera i sammanhanget att statliga LKAB gjorde en vinst före skatt i år 3372 miljoner kr. Dessutom förs det diskussioner om en utförsäljning av vattenkraften. De pengar som vi får in av skogen vattnet och gruvorna är regering och riksdag mycket noga med att inte öronmärka i rädsla för att behöva betala någon till de kommuner som har dessa värdefulla resurser. Det är kommuner som är oerhört produktiv men samtidigt de fattigaste.

Plundring är ett bra ord för den statliga politiken.Hade staten drivits affärsmässigt hade både Vd och styrelse fått kicken och det hade blivit en stor skandal över att ledningen ger bort de bästa inkomsterna.

Regering och riksdag missköter svenska folkets naturtillgångar. Det måste till en förändring, det är oacceptabelt att denna politik kan fortsätta.