Det här är det åttonde blogginlägget i en serie om några saker som partierna inte vill att du läser eller frågar kandidaterna om. Jag skriver det eftersom det är inte så svårt att se vad partierna VILL prata om.
Flera frågeställningar kommer ni att märka kommer att återkomma på flera partier. Generellt finns det en hel del som blir problematiskt i ett svenskt perspektiv när man samarbetar med partier från andra länder. Listan kommer inte heller vara fullständig, det finns mer som partier och kandidater gärna inte pratar om, kanske kommer några att tycka att det jag listar är orättvist eller snedvridet – men det här är mitt försök till ett att ge fler verktyg för väljare att ställa kritiska frågor i Europapolitiken. Förhoppningsvis bidrar till det bra svar från partierna och en bra dialog.
Det är min ambition att hinna med tio partier före valet, vi får se om tiden medger det.
[hr]
[wp_ad_camp_1]
[hr]
Kapitel 8: Det här vill inte Miljöpartiet att du läser
Miljöpartiet stormar mot ett starkt val. Alla opinionsmätningar pekar på minst ett mandat till, kanske, kanske till och med två nya mandat. Det skulle innebär tre eller fyra miljöpartister från Sverige i Europaparlamentet. Partiet har medvind i opinionen och agerar med självförtroende och har hittills inte fastnat i några medieskandaler eller svårhanterliga situationer.
Det mest uppenbara som partiet inte vill prata om är vad som händer med EU-nejparti om man är sambo i 2o år med några av Europas mest utpräglade federalister. En röst på Miljöpartiet stärker en partigrupp där många har gjort “The Federalist Pledge” som innebär ställningstagande att näste kommissionsordförande måste hämtas från partigruppernas kandidater, ett nytt konstitutionellt konvent för att besluta om ett federalt system för Europa, göra kommissionen till en europeisk regeringen och parlamentet till ett parlament på samma sätt som de nationella. Totalt har över 200 kandidater från olika partier skrivit under Federalistlöftet, flera av dessa kommer från gröna partier.
Medlemmar från den gröna gruppen är också representerade i Spinelligruppen, en grupp som samlar federalisterna i Europaparlamentet. Gruppen bildades på initiativ av bl a Isabella Lövin och Carl Schlyters partigruppspråkrör Daniel Cohn Bendit. För tydlighetens skull ska det sägas att ingen svensk miljöpartist är med i gruppen, men det är ännu ett exempel på det federalistiska engagemanget från Miljöpartiets europeiska vänner.
Men påverkar sällskapet Miljöpartiet då? Den mest EU-kritiske MEP:en i Miljöpartiet Carl Schlyter kandiderar inte till omval (roatationsprincipen) och partiets linje nu spretar mellan EU-kritik och vilja ge EU mer befogenheter. Både Schlyter och Lövin röstade till exempel för Tobinskatten, en skatt på finansiella tjänster, vars användningsområde för pengarna ska bestämmas av EU. En skatt som antifederalister ser som den federalistiska trojanska hästen. Partiet vill också införa en till skatt på EU-nivå, koldioxidskatt – men här ska medlemsländerna själva bestämma hur det används.
Isabella Lövin har också enligt granskning.eu röstat bl a röstat för att EU ska lägga sig i bostadssubventioner men också avstått att rösta för att inte stöta sig med partigruppens linje.
En annan sak som Miljöpartiet talar tyst om är kandidatåldern. Partiet framstår med fortfarande med ungdomlig vigör och vitalitet (född sisådär 100 år efter många andra) och har Gustav Fridolin som ett ungt språkrör som bidrar till imagen. Men tittar vi på listan så är det 50+ som härskar i toppen. Snittåldern på de tre toppnamnen är 54 år. Det kan jämföras med Centerpartiets 43 år eller Piratpartiets 40 år. Dessutom är samtliga tre MP-kandidater i 50-årsåldern. Vad hände med åldersspridning som princip? Efter fem år kommer snittet för MP:s tre toppnamn att ligga på 59 år.
Miljöpartiet kommunicerar gärna också sin unikitet, från början en kraft mellan blocken för miljöns bästa – men egentligen är partiet det parti som är mest lika som bär med andra partier, i alla fall i SVT:s valkompass. Det ska erkännas att det överraskade mig när jag såg det. Det finns ingen annan partikombination som är så överenstämmande som mellan Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ. 93 procent av Fi och MP-kandidaterna tycker lika. 89 procent av kandidaterna för MP och V tycker lika. En röst på MP skulle ligga gärna kunna hamna på Fi eller V (men MP är skickligare kommunikatörer än de andra partierna).
Jämför det är till exempel med M och FP som bara har 79 procents överensstämmelse, lika mycket som S och C förövrigt. Kolla in matrisen och läs mer här.
Miljöpartiet delar ju grupp i Europaparlamentet med Piratpartiet. Men här menar gruppkompisarna PP att MP är både en svikare och har farit med osanning om Gallorapporten. PP:s MEP Christian Engström skriver om hur MP:s toppnamn Isabella Lövin försökte åla sig ur att hon röstat för hårdare tag mot fildelning, något som är PP:s hjärtefråga och som vars stöd från gröna gruppen gjorde att PP valde att gå med i gruppen.
(Filmen ovan är lite politisk satir anno 1988 och har väl inte så mycket med det här att göra än som en paus om texten är för lång 🙂 )
Miljöpartiet har också åkt på en smäll i den danska fläskkötthärvan, en fråga många partier försöker plocka poäng på, inklusive Miljöpartiet. Lite jobbigt då att Åsa Domeij som en gång i tiden (1988) var med och förde in partiet i Riksdagen idag sitter som hög chef på Axfood som säljer just det omtalade danska fläskköttet, något politiska motståndare inte är sena att försöka plocka poänger på.
Miljöpartiet gjorde comeback i riksdagsvalet 1994, mycket på sitt EU-motstånd. Men 20 år i samma partigrupp som de mest entusiastiska federalisterna har fått MP att mjukna och man har övergett utträdeskravet, något som det är tveksamt om det har gått hem hos alla maskrosrötter. En jag mötte vid en valstuga någonstans i Sverige svarade när jag påpekade den federalistiska hemvisten, “ja, men vi kämpar på att få dom att ändra sig”. Det är snarare Miljöpartiet som förändras än några andra i partigruppen.
Läs de andra kapitlen i serien:
Kapitel 1: Det här vill inte Socialdemokraterna att du läser
Kapitel 2: Det här vill inte Folkpartiet att du läser
Kapitel 3: Det här vill inte Moderaterna att du läser
Kapitel 4: Det här vill inte Vänsterpartiet att du läser
Kapitel 5: Det här vill inte Centerpartiet att du läser
Kapitel 6: Det här vill inte Sverigedemokraterna att du läser
Kapitel 7: Det här vill inte Feministiskt Initiativ att du läser
(PO)