Spread the love
  •  
  •  
  •  
  •  


Publicerad 22 dec 2020 i Expressen Nu kommer alla 10 krönikor att publiceras på min hemsida. Med några dagars mellanrum.

De kommuner som bidrar med de största intäkterna till statskassan är i regel också de fattigaste.

Klyftan mellan stad och land tar allt mer plats i den politiska debatten. Ser de styrande i regering och riksdag alltid till hela Sveriges bästa? Eller – finns det en tendens att människor som lever utanför de expansiva storstadsregionerna glöms bort i de politiska besluten? Expressens krönikör Lotta Gröning, själv bosatt i en by i Bergslagen, skriver ofta om de aktuella frågorna ur ett landsbygdsperspektiv. Denna gång tar hon ett större grepp, med en serie krönikor som på olika sätt handlar om den balans mellan stad och landsbygd som hon anser har rubbats.

Kolonialism kan tyckas vara ett hårt ord – för det mesta syftar ju ordet på staters erövring av främmande territorier, ofta med brutala och rasistiska förtecken. Men kolonialism kan också handla om exploatering av delar av det egna landet. Vi har ofta lyft frågan när det gäller statens hantering av och syn på den samiska befolkningen genom tiderna. Vi mätte deras skallar och tog deras renbetesmarker. Det fanns en nedvärderande negativ syn på den samiska kulturen. Tyvärr lever den kvar än i dag på vissa håll. Kapitalismen har alltid varit drivande och pengarna som tjänades stannar inte kvar i de koloniserade länderna/regionerna. Så är också fallet i Sverige.

Klyftan mellan stat och land som ökat under lång tid är en av de stora utmaningarna som Sverige står inför. Protester och motstånd mot orättvisor och centralstyrd politik finns över hela landet. Men det är sällan regeringen bryr sig och sällan riksmedier skriver om missnöjet. Debatten om stad och land förs oftast utifrån ett Stockholmsperspektiv. Som när Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson säger att riktlinjerna för en skola bör vara minst 500 elever. För att inte tala om regeringen centraliserar statliga myndigheter så att rättssäkerheten och tryggheten sätts i gungning. I Norrland är man van vid att två poliser är i tjänst under semestern och patrullerar en yta lika stor som Danmark.Politiken har inte längre ambitionen att ansvara för hela landet. Ambitionen att verka för medborgarnas bästa finns kanske i större städer, men absolut inte på landsbygden. Där får folk skylla sig själva. Centrala pålagor som regeringen lägger på kommunerna drabbar alltid de mest utsatta.

Ragunda kommun med 5 300 invånare har tio vattenkraftverk inom sina gränser och står för tio procent av Sveriges klimatsmarta elproduktion. Indalsälven producerar både el och pengar. Lägg till flera stora vindkraftparker med över 30 snurror.  Ragunda är en av Sveriges fattigaste och mest exploaterade kommuner men bidrar till landets tätposition när det gäller fossilfri el. – Det är lite frustrerande. Kraftverket Hölleforsen som ägs av Vattenfall AB har en enorm kapacitet. Där rinner det så mycket 500-lappar så jag skulle kunna vara som Jesus och gå på vatten, säger kommunalrådet Mikael Westin (C).

Sverige är ett av de sämsta länderna i EU när det gäller att satsa på landsbygden och små kommuner. Mikael Westin säger att de känner sig utnyttjade i hans kommun. Inte bara vatten- och vindkraft genererar pengar utan även skogen. Vinsterna från den går också till Stockholm. Om Sverige värnade landsbygden på samma sätt som Norge skulle utvecklingen utanför Stockholm i mindre kommuner se betydligt bättre ut. Närmare sex miljarder kronor stannar i de fylken där vattenkraften produceras i Norge. I Sverige får små kommuner dela på 110 miljoner kronor i bygdepeng. Hade Ragunda legat i Norge skulle kommunen få 93 miljoner kronor som del av vinsten från vattenproduktionen. Men Ragunda ligger alltså i Sverige och har, för att få ekonomin att gå ihop, landets åttonde högsta kommunalskatt.

Följer vi kapitalet, alltså vinsterna som statskassan plockar in, kan jag konstatera att solidariteten var bättre förr! På 1920-talet infördes en garantiskatt. Det var en form av fastighetsskatt som togs ut med en viss procentsats på olika byggnader. Den skatten bidrog till en stabil inkomst för många kommuner. På 1940-talet fick kommuner som Ragunda med stora vattenkraftanläggningar en inkomst som motsvarade 30 procent av skatteintäkterna. Tyvärr slopades garantiskatten 1955. Men systemet gjordes om och fram till slutet av 1980-talet fanns en kommunal fastighetsskatt.
I dag är allt detta borta och de kommuner som har naturtillgångar lever mest på skatteintäkter från invånarnas inkomster. Statsbidrag får de efter folkmängd, och stora delar av landsbygden utarmas när staten checkar ut.

STÖRSTA VATTENKRAFTVERKEN

1 Harsprånget, Luleälven, Jokkmokks kommun – 977 MW

2 Stornorrfors, Umeälven, Umeå kommun – 599,4 MW

3 Porjus, Luleälven, Jokkmokks kommun – 480,6 MW

4 Letsi, Lilla Luleälven, Jokkmokks kommun – 456 MW

5 Messaure, Luleälven, Jokkmokks kommun – 446.1 MW

6 Trängslet, Österdalälven, Älvdalens kommun – 330 MW

7 Ligga, Luleälven, Jokkmokks kommun – 326.75 MW

8 Vietas, Luleälven, Gällivare kommun – 306 MW

9 Ritsem, Luleälven, Gällivare kommun – 304 MW

10 Kilforsen, Fjällsjöälven, Sollefteå kommun – 288 MW

11 Porsi, Luleälven, Jokkmokks kommun – 274 MW

12 Krångede, Indalsälven, Ragunda kommun – 248.4 MW

13 Seitevare, Lilla Luleälven, Jokkmokks kommun – 225 MW

14 Harrsele, Umeälven, Vännäs kommun – 223 MW

15 Gallejaur, Skellefteälven, Norsjö kommun – 219 MW

(MW = megawatt)

SKOG OCH JÄRNMALM

Sverige är en av världens största exportörer av skogsprodukter, exempelvis det tredje största exportlandet för sågade trävaror. De största arealerna produktiv skogsmark finns i Norrlandslänen samt Dalarna.

Sverige står för 91,5 procent av all järnmalm som produceras inom EU. Tillsammans med stålindustrin står gruv- och mineralnäringen för 10 procent av den svenska bruttoexporten. De största gruvorna är koncentrerade till Norrbotten, Skellefteå och Bergslagen

Varuproduktionen i Norrbottens län står för 35,8 procent av bruttoregionalprodukten (BRP, produktionen av varor och tjänster i en region). Det kan jämföras med varuproduktionen i Stockholms län som står för 16 procent av BRP.

De län som har störst elproduktion från vindkraft är Västra Götaland, Västernorrland, Norrbotten och Västerbotten.

De större vattenkraftverken finns främst i Norrlands inland. Älvarna som bidrar mest till Sveriges elproduktion är Lule älv, Indalsälven, Ume älv och Ångermanälven.

Skogsbruk, gruvor och energiproduktion bidrar till den svenska ekonomin (BNP) med 207 miljarder kronor

Dela:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *