Spread the love

 Vi vänder oss till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Vi skulle vilja be dig om en tjänst att rätta till ett misstag som din företrädare, Eskil Erlandsson begick, nämligen att förstatliga den svenska djurskyddstillsynen. Ett mycket olycksaligt beslut som klubbades igenom. Överflyttningen av djurskyddstillsynen till länsstyrelserna har skapat grogrund för en statlig verksamhet vars hörnstenar ser ut att vara maktfullkomlighet, rättslöshet, empatilöshet, prestige och populism. Staten byggt upp ett system som kan liknas vid en modern variant av medeltidens häxprocesser, skriver lantbrukarna  Arne Forsling, Jeanette Richert och Göran Andersson.

Det har blivit legitimt att hata och bespotta djurägare och kalla dem för ”djurplågare”.  Sedan staten tog över från kommunerna 2009 har antalet djurskyddsfall mångdubblats. Beror det på att staten är duktigare att leta upp ”djurplågare” än vad kommunerna varit?  Nej, vågar vi påstå.

En stor del av de fall staten redovisar för att försköna statistiken är inte annat än “fake news”. Istället tar djurplågeriet ofta sin början först när staten slagit till vid en gryningsräd och ”omhändertagit” djuren och flyttat dem från gården där problemet borde ha hanterats på plats.  

Många gånger finns inga djurskyddsproblem överhuvudtaget, djuren kan tvärtom vara både välskötta och välmående. Trots detta lyckas länsstyrelserna skapa sensationshistorier om djurhållare som inte följer djurskyddslagen, vilket flertalet media köper rakt av utan kritisk granskning.  

Till en början jagade man mindre djurhållare; äldre tanter och farbröder som behållit några djur, för att de inte förmått sig att skiljas från dem. Både djur och djurägare har ibland varit tämligen åldersstigna, likaså djurstallarna. Dylika fall har, till exempel, skildrats i SVT av dokumentärfilmaren Peter Gerdehag i filmerna Hästmannen och Kokvinnorna.  Sådana mindre djurhållare håller nu på att helt försvinna och med dem generationers nedärvda kunskap. Naturligtvis inte enbart pga länsstyrelsernas insatser utan även av andra orsaker. Dagens äldre djurhållare börjar även lära sig att det är bäst att lägga av frivilligt innan länsstyrelsen ”hjälper till”, med de absurda konsekvenser det kan leda till. Sålunda har länsstyrelserna börjat intressera sig mer för andra, större djurhållare nu när de små “börjar ta slut”.  

Ett färskt exempel på detta handlar om Kvarnbacka islandshästar, med verksamhet på flera orter. En mycket välrenommerad uppfödare där inga brister i hästarnas skötsel förelegat.  Två länsstyrelser är inblandade, bådas strategi är att verksamheten skall läggas ner, den ena hotar med djurförbud den andra med ett vite på en halv miljon (500.000:-) i månaden om hästarna inte försvinner.  Man vill tvinga fram en snabbförsäljning av 200 hästar, djur normalt värda många miljoner. Vilket naturligtvis leder till prisdumping, något som därmed även drabbar andra uppfödare av islandshästar.  Hoppet för uppfödaren står till att sälja de mycket väl stammade hästarna utomlands, på den ”gemensamma” marknaden eller att helt enkelt flytta verksamheten till ett land som är mer företagsvänligt.  Vi betonar återigen att detta handlar om välskötta hästar som på intet sätt är utsatta för lidande, det handlar som det brukar heta på länsstyrelsespråk om “annat”.  

En berättigad fråga är väl varför svenska staten önskar slå sönder väl fungerande företag på landsbygden som bedriver verksamheter med djurhållning, företag som genererar turistinkomster, skatteintäkter till staten och även bidrar till andra nyttigheter såsom exempelvis biologisk mångfald, något som rimligen borde uppskattas av samhället. All kringverksamhet, skapar dessutom arbetstillfällen.  

Detta är bara ett enda exempel på hur illa det är ställt, det finns andra i ett snart oräkneligt antal.  Är du Sven-Erik beredd att ta av skygglapparna och börja lyssna till vad de drabbade har att säga?  Vi har här ett stort landsbygdsproblem; länsstyrelsernas så kallade “djurskydd” måste hejdas i sin framfart. Djurskydd skall handla om att skydda djur ingenting annat, det skall definitivt inte handla om att utsätta både djur och människor för lidande.  Kan du alltså tänka dig att ta i denna heta potatis?  Ju lägre tid som går utan att någon ytterst ansvarig vågar ta tag i och åtgärda denna urspårade form av myndighetsutövning desto större blir skadan.  ”Ett haveri” så beskrev ju statsminister Löfven nyligen det som skett på Transportstyrelsen, vi menar att även den statliga djurskyddstillsynen är ett haveri, som ingen tycks våga eller vill ta tag i? Din företrädare Eskil Erlandsson lär i något sammanhang ha sagt ”jag kan ingenting göra” när det påtalats för honom att det havererat inom ”djurskyddet”  

Vill du Sven-Erik göra något?  Djurskydd på riktigt till djuren, rättssäkerhet till djurägarna  Vi kräver att en ”haveriutredning” tillsätts. 

Föreningen Djurägarna Sverige  

Arne Forsling Ordf lantbrukare Stenkullen 

Göran Andersson styrelseledamot lantbrukare Arvika 

 

 

 

Dela:

7 Thoughts on “Djurskyddet en modern variant av medeltidens häxprocesser!”

  • När Statens tåg spårar ur de tillsätter man en haverikommission för att utreda vad som gått fel för att kunna se till att det inte händer igen, när Statens djurskyddsinpektörer spårar ur då blundar man och håller för öronen……..

  • När en myndighetsutövare på individnivå kan agera polis, åklagare och rättsväsende på en och samma gång är rättssäkerheten i stor fara. Om dessutom myndighetsutövandet genom den dynamik som råder hålls om ryggen av domstolsväsendet p.g.a. ren och skär korruption, och då menar jag inte pekuniär korruption, så är hela rättstillämpningen ute på ett sluttande plan.
    När domstolskedjan inte beviljar prövningstillstånd så är det kanske för att tvinga individen till ett avgörande i EU-domstolen, hur många individer orkar med att driva sin sak till EU-domstolen??
    Domstolarna ägnar sig åt rena rama beskyddarverksamheten, vilket i sin tur myndighetsutövarna ser som ett klartecken att kunna eskalera sina rättsövergrepp mot individen.
    Tyvärr är genomsnittssvensken av uppfattningen att vi i Sverige har en rättssäkerhet som säkerställer att alla behandlas lika, eller att detta värnar och skyddar riket säkerhet, inget kan tyvärr vara mera fel.
    I Sverige har lagstiftarna (läs politikerna) abdikerat från makten och givit myndighetsutövarna det tolkningsföreträde de behöver för att helt lagvidrigt trakassera medborgarna med sina myndighetsbeslut, eller rent av riskera rikets säkerhet.
    Skyddas dessa dessutom utav domstolskedjan så ter sig medborgarnas möjlighet att bli skyddade likabehandlade inför lagen som rätt så avlägsna.
    Men å andra sidan har vi de politiker vi förtjänar,
    Lagprövning har i Sverige ansetts som kontroversiell, eftersom det kan ses som en risk att domstolar inkräktar på politikens område vilket mer eller mindre styr gängse praxis
    Den gängse praxis som utövas av flertalet i dag står i strid med överordnad författning, vilket numera blir allt mera allmänt känt. Då förordar man i stället att ändra och anpassa författningen till denna nya gängse praxis vilket innebär att hela rättssäkerheten numera kommit på glid och demokratin blivit hotad.
    Dagligen kan vi läsa och höra om enskilda och olika näringsidkare som blir och blivit drabbade av myndigheters framfart, djurägare och lantbrukare som får djurförbud , Myndigheter som avlivar djuren och ekonomiskt ruinerar idkaren, skogsägare och markägare som inte får fälla eller sköta det de en gång planterat, eller ens bruka sina marker, miljöbalken som tvingar hästägare att mocka hästhagarna mm. mm.
    Massor av olika subjektiva blankett bestraffningar och viten utfärdas dagligen utan lagligt stöd i strid med överordnad författning och som drabbar och hotar våra enskilda medborgare. Och man kan undra när ska det bli ordning på torpet?

    • Det är samma som sker i det nu aktuella Trafikverket. När du som djurägare ska överklaga är det till en förvaltningsrätt. De hade gjort fel med mitt körkort och då överklagade jag. Det gick till förvaltningsrätten, de skrev att jag inte behövde ha en advokat då de inte räknades. De skrev att indragningen var en administrativ åtgärd-den hade inte med min körning att göra utan det bara råkade bli så. Jag har allt skriftligt. Jag skrev till JO bara för att testa systemet-det hade då tagit ett år. Nu är det två år. Det blev avslag direkt utan motivering. Jag testade systemet och senast fick jag ett mail att det skulle ordnas upp inom en månad. Det var i dec 2016.
      Slutsatsen är samma som inom det sk djurskyddet. Slår de klorna i dig så sälj alla djur! Det blir dyrt och du är helt rättslös vilket många fall har påvisat. Hästhållning är särskilt utsatt då du ska ha en att klappa på, har du fler hinner du inte klappa alla och då lider de.
      Myndigheten förväxlar det mänskliga och ofta kvinnliga behovet att klappa djur med djurets behov som inte innefattar klapp. Tragiskt.
      Det som vore bättre är att förbjuda all djurhållning för undvikande av personligt och ekonomiskt haveri för medborgaren då du utsätts för ett godtycke och tolkningar utanför lagboken. När en myndighet kör en personlig agenda med skydd av sitt yrke fattas bara skärmmössan och stöveltrampet

  • Jag håller med om att myndighetsutövarna inom djurskyddet är regelryttare och byråkrater, som använder sig av manualer och som i många fall inte ser hur djuren har det. Jag tror dock inte att ändrad huvudman löser detta. De måste lära sig att deras manualer är riktlinjer och inte lag. De kan stänga ner bra verksamheter utan att se hur djuren faktiskt har det. Maktmissbruk

  • Har läst och hört fruktansvärda övergrepp som länsstyrelsen gjort mot djurägare. De gör vad de vill och har ingen kontroll på sig. Minns ni häst mannen. Hoppas de alla får avgå och aldrig kommer till baka för att förstöra för människor och slakta friska djur . Avskyr djurskyddsinpektörerna

  • Artikelförfattarna har nog fått en del om bakfoten.
    Från faktoider.nu
    ”I Sverige brukar medeltiden räknas till den katolska tiden, alltså från 1000-talet ungefär till början av 1500-talet, ungefär. Tiden 1550-1700 räknas avgjort inte till medeltiden, men det var då som absolut flest häxprocesser avgjordes i vårt land, och de processer man brukar tala om inträffade 1668-1676.”

Lämna ett svar till Karin Östin Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *