”I januari lämnade landsbygdskommittén 75 förslag på hur glesbygden skulle överleva. Politikerna är eniga om förslagen men det är få krafttag som synts. Inez Abrahamzon, tidigare ordförande för ”Hela Sverige ska leva”, har fått nog och vill starta en mobilisering.
– Politikerna är överens, det borde vara lekande lätt att genomföra flera av förslagen, säger Abrahamzon,” skriver SVT som inledning till sin artikel Glesbygdens överlevnad. Kul att SVT också uppmärksammar tystnaden.
De 75 förslagen har tagits fram av en tvärpolitisk grupp, alla partier har sagt ja till dem – vad finns det då för skäl att vänta tills våren 2018? Tänk själva, sommaren kommer och inget väsentligt behöver ske före valet!
Och hur kommer det sig att det onormala blivit normalt när det gäller landsbygdspolitik?
Jag vill ge er två tankeexempel!
Tänk er att en kommitté med kunniga läkare från åtta olika skrån samlats i juni 2015 för att göra analyser. Och att SAMTLIGA efter ett och ett halvt år är överens om vilka 75 åtgärder som är nödvändiga att utföra. Men att inget görs?
Eller tänk er att landsbygdsperspektivet skulle sättas upp i form av en stor teaterföreställning, (vilket det på sätt och vis kanske är).
Efter att landets bästa dramaturger med möda och besvär enats om vilka 75 ingredienser som behövs för intrig och handling, inbjuds publik och kulturrecensenter med pompa och ståt. I det sirligt utformade programbladet får alla veta vilka som är huvudaktörerna och den övergripande handlingen.Men efter andra akten uppmanas publik och recensenter att gå hem och vänta i drygt ett år på upplösningen.
Skulle något av de här kunna hända utan enorma protester och skriverier?
Vad är det som gör att så kallade landsbygdsfrågor bara blir snack och aldrig verkstad. Och vad är det som får oss alla som berörs att hålla käft?
Något som oroar mig särskilt mycket är att Bucht gång på gång säger: ”Exakt hur det kommer att se ut, vet vi inte nu”.
För mig är det en signal på att förändringar kommer, som kanske gör förslagen ännu mer urvattnade.
I värsta fall kommer propositionen att bestå av några hopkokade förslag som inte kostar något och som inte heller leder till några förändringar.
Ja, jag är kritisk, men i det här inslaget finns även ett prat om att ”rädda landsbygden”. Hur länge ska det dröja innan folk i gemen fattar att vi inte kan överleva av betong?
”Människor som är trängda kan välja vilket ledarskap som helst, här får vi se upp” säger Bucht. Ja, men GÖR NÅT då, öka inte på föraktet för demokratin och politiker!
Ett minimum är att visa att ni åtminstone är beredda att förverkliga det ni själva säger och tycker!
Faktiskt så tycker jag också lite synd om Bucht, för att dra igenom de här 75 förslagen, som alla partier sägs vara överens om, är sannolikt mycket marigare än att locka Ikea till Haparanda.’
Men värst av allt att hantera, för oss väljare, är när politikerna själva gör viktiga samhällsfrågor till fars!
Inez Abrahamzon, fd ordförande Hela Sverige ska leva och Hela Norden ska leva.
Läs gärna också: Min uppmaning till mobilisering
Landsbygdsnätverkets hemsida om kommittén förslag
Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht tar emot utredningen