arne_muller_
Gästinlägg om gruvindustrin av Arne Müller, journalist och författare till boken ”Smutsiga miljarder”
Under 2013 har det mer än någonsin diskuterats om den svenska gruvbranschens miljömässiga avigsidor. Branschens företrädare har i de sammanhang när jag har träffat dem intagit en klädsamt ödmjuk attityd. De har medgivit att det har begåtts misstag och funnits brister. Samtidigt har de betonat att miljöbalken och branschens eget arbete gjort att mycket förbättrats på senare år.
Mot den bakgrunden är det, så här vid ett årsskifte, intressant att sammanfatta 2013 när det gäller den svenska gruvbranschens miljöhantering.

  • 2013 var det år när det uppdagades att prospekteringsbolaget Blackstone Nickel helt sonika lämnat Sverige. De efterlämnade en skuld på 800 000 kronor till Rans och Grans samebyar för de merkostnader bolagets prospektering i Vindelfjällens naturreservat orsakat.
  • Providence Lithium Resources provborrade utan giltig arbetsplan och orsakade skador för markägare i trakterna kring Liden i Medelpad. Bergsstaten stoppade prospekteringen, men fick ta hjälp av kronofogden när förbudet inte åtlyddes.
  • Fram till i år trodde jag att Storliden, utanför Malå, var den enda gruva som startats i Västerbotten under 00-talet som inte orsakat några miljöproblem. Jag hade fel. Årets mätningar visar att det börjat läcka stora mängder tungmetaller från den nedlagda gruvan, vilket bland annat orsakat skador i en  tjärn i närheten.
  • Vid den senaste stora gruva som startats i Sverige, Northlands järnmalmsgruva utanför Pajala, har en rad miljöproblem av varierande slag rapporterats. Malmdamm har spritts av lastbilar och öppna järnvägsvagnar. En miljon kubikmeter, delvis förorenat vatten, har släppts ut från klarningsmagasinet (som är väldigt litet) till Muonio älv. Det har visat sig att gruvverksamheten orsakat betydligt större sänkningar av grundvattennivån än beräknad. Slutligen har det också kommit som en överraskning att malmen i Tapuligruvan innehåller svavel, vilket har betydelse för gruvavfallets farlighet.

Detta är bara några exempel hopplockade innan gruvbolagen lämnat in sina miljörapporter för 2013 och det går att få mer av en helhetsbild. Till detta kan man lägga att flera gruvbolag under 2013 fått utstå rejält med kritik för att de lämnat in undermåliga underlag för miljöprövning. Northland Resources tillståndsansökan för ytterligare en gruva utanför Pajala och helheten av verksamheten har blivit en följetong i Mark- och miljödomstolen. Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Norrbotten har radat upp brister i bolagets underlag.
När det gäller Jokkmokk Irons planer på en järnmalmsgruva i Kallak sa länsstyrelsen i slutet av året att företagets miljökonsekvensbeskrivning var så bristfällig att man sa nej till att företaget skulle beviljas bearbetningskoncession utan omfattande kompletteringar. Det finns fler exempel av liknande slag.
Så tyvärr, än är det långt kvar innan vi befinner oss i ”den bästa av världar”.
Jag är medveten om att det finns gott om teknisk och miljömässig kompetens inom branschen som vill åstadkomma förbättringar. Frågan är vilket utrymme dessa personer kommer att ha under ett 2014 där det ser ut som om de ekonomiska förutsättningarna för branschen kommer att vara ganska kärva. Arne Müller

Arne Müller är journalist på SVT i Umeå och har under lång tid jobbat med att kartlägga gruvboomen. Hans bok ”Smutsiga miljarder – den svenska gruvboomens baksida” kan du beställa bland annat på ordvisor.com. Klicka på bilden om du vill beställa!

Dela:

One Thought on “Långt kvar till ”den bästa av världar””

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *