Det finns alltid två sidor av samma mynt! Självklart är jag emot alla typer av hot mot politiker. De har ett tufft och utsatt jobb.
Men ingenting är längre enkelt. Det som får människor att ta till överord, hot finns ingen acceptans för, kallas för maktlöshet. Den svenska demokratin som vi är stolta över fungerar egentligen ganska dåligt. Det beror på att vi numera kör demokratin baklänges. Förr kunde vi ändå säga att politiska beslut hade en folklig förankring genom att vi hade en gemensam bild av det samhälle vi ville uppnå. Folkhemmet var idyllen och målet.
Idag finns ingen gemensam verklighetsuppfattning och det är tjänstemännen som fattar besluten. De tar fram ett förslag som de förankrar hos politikerna, som i sin tur förankrar det i partigruppen och sedan slutligen i det egna partiet. Det finns just ingen möjlighet att påverka ett beslut inom partiet och inte heller av de medborgare som drabbas eller omfattas av beslutet.
Den maktlöshet som finns inom partierna tar sig i uttryck av att många inte minst unga politiker hoppar av sina uppdrag efter kort tid i politiken.
Den maktlöshet som finns bland medborgarna visar sig genom stora folkliga demonstrationer, ilska och inte minst att de flesta vänder sig till massmedia som visar upp konflikten och sprickorna. Att frustrationen blir större i glest befolkade områden är naturligt. Både kommuner och landsting håller idag på att nedmontera skolor och äldreomsorg, sjukvård på mindre orter. Allt med tron på storskaligheten som rättesnöre.
Människorna som inte accepterar besluten kämpar för sina liv och sin rätt att bo kvar och behålla sin service. Skolorna kan alltid göras om till friskolor i den bemärkelsen kan landsbygdbefolkningen tacka för skolpengen eftersom de själva kan påverka utvecklingen.
Det är svårare med sjukvården. Vi har ett aktuellt exempel i Dorotea i Västerbotten där landstinget ville prioritera bort akutvård och ambulanser. Protesterna blev stora, sjukstugan ockuperades och en stor namninsamling startades för att få en folkomröstning för att byta ut landstingsledningen. Folket fick ihop de nödvändiga rösterna.
Inez Abrahamzon skrev inför folkomröstningen att ingen politiker har hittills sagt “Låt oss satsa på förtätning i storstäderna och förglesning på landsbygden. Vi stärker städerna genom att nyttja resurserna från landsbygden och motar eventuellt motstånd och debatt genom att skicka tillbaka en snutt som vi kallar för stöd och bidrag. Men det är så här partipolitik har fungerat och fungerar. Det finns visserligen många eldsjälar i partierna, men det har gått vilse i detaljerna och missat de stora dragen. Politisk retorik är kortsiktig och det gör också handlingarna kortsiktiga.”
Vad gäller folkomröstningen gjorde givetvis partierna allt för att slippa ta ansvar och komma undan ett skämmigt nederlag. Men nederlag blev det och dagen efter folkomröstningen sa landstingsrådet Peter Olofsson (S) att han ville öppna akutvårdplatserna på sjukstugan i Dorotea, sedan ändrade han sig och nu fortsätter ockupationen av sjukstugan.
Maktlöshet är ordet, inte ens demokrati hjälper!
Så myntet har alltid två sidor.