Håkan Larsson om återbäring och naturtillgångar.

Över 90 procent av Sveriges vattenkraftsproduktion sker i de sju skogslänen, från Värmland till Norrbotten. Vattenkraften har betytt – och betyder – oerhört mycket för hela Sveriges utveckling. Ändå stannar mycket litet av de värden det strömmande vattnet genererar i de bygder som släppt till sina forsar för den gemensamma elförsörjningen. Det är otillständigt och djupt orättfärdigt. På 1600-talet förklarade rikskanslern Axel Oxenstierna att ”i Norrland hafva vi ett Indien”. Detta närmast koloniala tänkande verkar fortfarande dominera hos centralmakten i Stockholm. Nu är det hög tid att ändra på detta. Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner (FSV) arbetar sedan 1999 för att en del av värdeskapningen ska få medverka till utveckling av de berörda kommuner och regioner. Det är ett tålamodsprövande arbete, men vi ger inte upp förrän rättvisa skipats.

Idag uppgår de så kallade bygdemedlen som fördelas längs de utbyggda vattendragen i hela landet till ungefär 110 miljoner kronor per år. Det är en marginell summa vid jämförelse med de norska vattenkraftskommunerna som årligen kompenseras med ungefär 6,5 miljarder norska kronor. Synsättet hos grannarna i väster är verkligen annorlunda. Det norska Stortinget har slagit fast att ”vattenkraften är en nationell resurs med stark lokal tillhörighet”. Utifrån detta synsätt är det naturligt att kompensera för de oåterkalleliga skador vattenkraftsutbyggnaden har inneburit – och innebär. Områden har dämts över, älvar har torrlagts och möjligheterna för jord- och skogsbruk, renskötsel, jakt, fiske, liksom turism, har försämrats.

I Norge råder bred enighet över partigränserna om att låta vattenkraftens värdeskapning medverka till att utveckla de kommuner och regioner som släppt till sina forsar. Tack vare dessa resurser kan de norska vattenkraftskommunerna erbjuda bra service för företag och medborgare. Del av vattenkraftens värdeskapning är – tillsammans med geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter – det viktigaste redskapet i Norges framgångsrika distriktspolitik för att ta hela landet i bruk.

Naturresursrika men ekonomiskt fattiga

Sveriges största vattenkraftskommuner – Jokkmokk, Sollefteå och Ragunda – hör till landets fattigaste kommuner trots högt skattetryck. De tvingas ständigt arbeta med besparingar och minskande befolkning. Med ett ”norskt” system skulle de haft helt andra förutsättningar att attrahera företag och inflyttare. Det kan i sammanhanget vara värt att påpeka att det inte finns någon parameter i skatteutjämningssystemet som tar hänsyn till att forsarna har byggts ut. Från FSV:s sida föreslår vi att fastighetsskatten på vattenkraft, eller åtminstone en stor del av den, överförs från staten till berörda kommuner/regioner. I Sverige tar statskassan hand om hela fastighetsskatten, ungefär sex miljarder kronor. Till detta ska all övrig energiskatt läggas. Enbart från de fyra nordliga länen – Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland – levereras mer än en miljard vardera till staten i fastighetsskatt. I andra länder, förutom Norge även Finland, Tyskland, Österrike och Frankrike är det kommunerna eller regionerna som beskattar vattenkraften.

Ljus i tunneln

Efter utbyggnadsskedet skapar vattenkraften mycket lite sysselsättning. Kraftbolagen går och skapar stora rikedomar, men dessa hamnar nästan helt hos kraftbolagen och i statskassan. Naturresursrika kommuner blir ensidigt beroende av skatteutjämning och regionalpolitiskt stöd. Detta ger det falska intrycket att vattenkraftskommunerna är bidragsmottagare, medan de i själva verket är stora bidragsgivare till den gemensamma välfärden.

Måhända ser vi ljuset i tunneln. I höstas lades motioner för att ta fram ett system för återföring av vattenkraftsmedel nämligen av företrädare för fler partier än tidigare. Motionärer från Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna har krävt en rättvisare fördelning av rikedomarna från vattenkraften. Jag hoppas att dessa motionärer får med sig sina partier på rättviselinjen så att vi snart kan få ett beslut som ger de kommuner och regioner som släppt till sina forsar en rättmätig ersättning – och därmed utvecklingskraft. Kampen går vidare tills målet är nått! Låt vattenkraften vända flyttströmmarna och lyfta bygden!

Håkan Larsson, Rödön

Ordförande Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner (FSV)

www.fsv.nu

”Gilla” gärna också vår Facebooksida

Dela:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *