För tre månader sedan!

Jag var till Pajala i mitten på november förra året. En liten kommun med 6 300 invånare. För bara ett par år sedan hade kommunen Sveriges högsta arbetslöshet, äldsta befolkning och en stadig utflyttning. Pajala var helt klart uträknad. Det fanns en strof som alla använde ”det löns inte” eller som de säger på finska ”ei se kannate”. Kent Nilsson hotellägare i kommunen konstaterar att han i 50 år blivit uppfostrad med orden att det kommer att gå åt helvete för Pajala.  Men nu, sa han, håller jag på att bli optimistisk, för gruvan har kommit!

Optimismen hade onekligen kommit till Pajala. Kommunen, som förr var ett sorgligt exempel, där kvinnor skeppades från Ryssland i hopp om att ungkarlarna skulle finna kärleken, har blivit Norrbottens Klondike. Fort har det gått. För två år sedan började det kanadensiska bolaget Northland Resources sin verksamhet. Då var det bara skog i Kaunisvaara. Den 18 oktober avlossades den första salvan och nu börjar malmen brytas för att börja skeppas ut i januari. Då jobbade 800 personer för att förbereda öppnandet av gruvan och dessutom anställdes personal på löpande band. Företaget fick 4000 tusen sökande till jobben berättar Niclas Dahlström som då var en stolt informationschef.

Jag var på kommunkontoret för att träffa kommunalrådet Kurt Wennberg och Vd:n för Näringslivsbolaget Markus Pekkari. När jag kom in genom dörren hörde vi fniss och glada skratt. Har det hänt något frågade jag Kurt Wennberg men han bara konstaterar att det är fikapaus och att folk har kul på jobbet.

Det är sällan jag besöker ett skrattande kommunkontor, men snart förstår jag varför.

Avveckling har vänts till utveckling sa Kurt Wennberg och berättar att 1050 människor står i bostadskö och att byggandet av nya bostäder pågår för fullt. De räknar med att gruvverksamheten kommer att skapa minst 800 jobb. Drygt 450 i gruvan och 350 i logistiken. Det är lastbilar som ska köra malm/slig mellan Pajala och Svappavaara där den sedan omlastas på järnväg upp till Narvik och sedan ut i världen. Det är ganska unga människor som står i bostadskö, säger Kurt Wennberg. -De är födda på 80-och 90-talet och heter Svensson, Gustavsson och Lindholm, namn som vi har inte har i Pajala. Här heter vi Uusitalo eller Pekkari.

Kurt Wennberg hoppas att kommunen har 600 nya bostäder de närmaste åren. Det är även privata entreprenörer som går in och bygger. Bland annat rustas den gamla skolan mitt i centrum. Där ska det bli lyxlägenheter och priserna är höga. 3 miljoner för 77 kvadratmeter, det är priser som Pajala aldrig tidigare har varit i närheten av. Målet som politikerna satt upp är att Pajala ska ha en befolkning på 10 000 år 2020, men Kurt Wennberg säger själv att det är lite optimistiskt. Folk på stan skrattade åt den visionen.

Men Kurt Wennberg slår fast att det gäller att ha en strategi. Det finns en rädsla för att Pajala precis som Kiruna och Arjeplog ska utveckla en oljeplattsformsekonomi, som innebär att folk inte flyttar till kommunen utan bara är där under sina arbetspass men skattar och är skrivna någon annanstans. I Pajala tror man på att tillgång till bostäder kan vara nyckeln. Attraktiva bostäder. Nu ska man bland annat börja planera för sjönära bostäder på solsidan av älven. Bostadsbyggandet har inneburit att kommunen har anställt flera nya på Plan- och Byggavdelningen, unga tjejer som bland annat kommer från Stockholm och Växjö.

– Vi måste ha infrastrukturen säger Kurt Wennberg, det är inte bara bostäder som ska till utan även vägar annan kommunal service. Förr hade vi en investeringsbudget på 17 miljoner, idag är den på 350 miljoner. Vi skulle behöva mer .Är det ändå inte ett vanskligt projekt, frågar jag? Tänk om folk inte flyttar hit. Titta på Arjeplog som haft många miljoner investerade i biltestverksamheten och ändå tvingas be kommuninvånare att jobba gratis för att tekniska kontoret inte har några pengar. Är ni inte rädda för att gå i konkurs?

Både Markus Pekkari och Kurt Wennberg är övertygade om att de måste satsa för att vinna.

– Förra året fördubblades antalet företagare, 33 procent är tjejer och nyföretagare i alla möjliga branscher, säger Markus Pekkari.

– Du måste förstå att vi känner hopp säger Kurt Wennberg. Vi har varit uträknande länge. Det är som fotbollsmatchen Sverige- Tyskland när vi låg under med 4 – 0 och sedan lyckades vända allt och kvittera. Landslaget har Zlatan och vi har Waplan, vd:n på Northland.

Gruvan som lyfter en kommun och för närvarande räknas som Sveriges största industriprojekt är en mäktig upplevelse. Det är mycket som har hänt på två år. Detta enorma område på 3000 hektar kryllar av människor från många olika länder. Själva gruvbrytningen planeras numera i några baracker en bit bort från själva gruvan. Målet är att skeppa iväg 4,5 miljoner ton per år 2014 och 2015. Företaget har satsat fem miljarder hittills och inte fått in en krona men det räknar med att gå med vinst inom fem år. All malm det ska ta upp de närmaste åren har redan sina köpare. På sikt blir gruvan i Kaunisvaara en mycket god affär. Kommunen får inga större inkomster av gruvan, det enda sättet att få in pengar är att folk flyttar till Pajala och betalar skatt där. Annars blir det tufft för en kommun som skänker bort sina malmfyndigheter. Kunde ni inte driva gruvan själv frågar jag? Markus Pekkari Vd på näringslivsbolaget skrattar, med vår investeringsbudget på 350 miljoner skulle det ta 2000 år innan första malmen kan brytas, säger han.

Idag

är Northland konkursmässigt, och stämningen betydligt dystrare även om de flesta inte tror att gruvverksamheten upphör. Men framtidsoptimismen kom av sig. Vissa underleverantörer har redan varslat, och många, många aktieägare har förlorat sina pengar. Förklaringarna till Northlands kollaps är många – för vidlyftiga avtal, oväntade kostnader, för optimistiska kanske? Det går, sa någon, att köpa gruvan för 1.5 miljarder. Många tycker att LKAB skulle slå till. Fordringsägarna är många, företaget är skyldig Peab 1,4 miljarder. Utvecklingschefen där har blivit så stressad att han börjat röka på kuppen. Många liknar Northlands kollaps med Bo Johansson som för några år sedan kom till Norrbotten med sitt företag Obol och lurade skjortan av hela Norrbotten. Allt från länsstyrelsen, Swedbank till spelarna i Luleå hockey. Han försvann till Canada och har inte hittats sedan dess.

Vad som händer med Northland återstår att se! Men vi får hoppas att pajalaborna får tillbaka sin nyvunna optimism.

Lotta Gröning