Gästinlägg av Lotta Hedström: Naturen slösar, kombinerar och spiller ymnigt gener, kromosomer, frön och ägg. Miljön för allt levande, där dessa frön och gener utvecklas, är i ständig förändring och resultaten överraskar därför ständigt. Allt levande flyter på ett svajigt genetiskt hav, där utgången kan bli lyckad, men garantierna uteblir. Människor i allmänhet och forskare i synnerhet fascineras av detta märkvärdiga spel och vår vetgirighet har helt logiskt drivit oss att leta inne i generna och försöka systematisera upp hur själva livet formas.
Inte heller är det underligt att man hoppas på ekonomiska vinster ifall vissa egenskaper kan nyttiggöras i önskvärda men nya sammanhang. Foder som inte möglar, växter som tål frost, vitaminberikat ris, husdjur som ger större mjölkvolym eller köttmassa, möss som kan hoppa som kaniner, akvariefiskar som skimrar vackert fluorescerande, höns som tål mjölkfoder och så vidare.

Den genförändring som innebär det största risktagandet är kombinationen av gener över artgränserna. Då förmår man arter som i naturligt tillstånd inte kan para sig, att kombinera och få en avkomma/nya växt med onaturliga, men önskade, egenskaper. Genetiskt Modifierade Organismer, GMO är därför en av mänsklighetens största etiska, forskningsmässiga och ekonomiska utmaningar. Ett hot och ett löfte på samma gång…
Gen-förändrad mat och foder ökar alltmer och de risker som finns är principiellt fyra slag;

• Hälsoriskerna,
• Oöverblickbara konsekvenser ute i ekosystemen,
• Hur djuren har det – både under försöken eller som ”resultat”
• Makten och bestämmandet över matproduktionen, särskilt för fattiga bönder och i fattiga länder.

Var och ett av dessa riksområden är värd minst en doktorsavhandling. 
Försiktighetsprincipen i Miljöbalken innebär att man inte ska introducera teknik, metoder, produkter och ämnen i stor skala som inte är riskfri-förklarade. Den globala agrobusiness-industrin tar dock inga sådana hänsyn. Regleringen och tillsynen  är skakig och oftast, både i Sverige och internationell, får istället den som vill häva att något är farligt – själv ta bevisördan!

Hälsan för människa/konsument är kanske den mest vitala riskområdet men även problemen ute i ekosystem med bl a massdöd av fjärilar, har redan visat sig. En professor i genetik på Harvard , R.Lewontin, säger:”-I ett ekosystem kan man alltid intervenera och ändra på någonting, men det finns inte en chans att helt kartlägga vad nedströms-effekterna kommer att blir som kan påverka mijlön.”.
Alltså om det inte går att förutsäga konsekvenserna borde man avstå från fritt utsläppande i ekosystemen! Avskräckande exemplen på vad som kan ske och sker med hälsa och natur börjar bli många.
På djursidan sker oftast genförändringarna för att få ut mer muskelmassa för köttproduktion. Ko-rasen Belgian Blue med dess oförmåga att röra sig eller födas fram av en normalstor ko-mamma, är ett exempel. Dessa och liknande groteska resultat bör ifrågasättas både utifrån hur djuren mår och hur vi känner och mår av att äta djur som enbart ses som produktionsfaktorer.

GMO i djurens foder är ett annat problem. Danska uppfödare tillåter nu från februari detta till sina kycklingar. Dessa går direkt till svensk konsumtion, men det kommer inte att märkas ut och vi vet inte hur varken kycklingarna eller konsumenterna kommer att må hälsomässigt.
Den största risken här är dock antibiotika-resistens, dvs när man i GMO-framställningen använder ett antibiotikum för att kunna se om den önskade genen nått fram till cellen. Det kan i sin tur påverka människan som äter GMO-maten. Om man inte tål antibiotikan eller utvecklar oönskad resistens, intresserar inte GMO-producenterna och vid det här laget har många fall av allergi konstaterats i USA. Enligt svensk reglering ska detta inte få förekomma – men gör troligen det ändå!

De GMO-grödor som är stora i världen är soja, majs, bomull och raps. Alldeles nyligen gav EUs matmyndighet EFSA för femte gången tillstånd till en GMO-majs, men utslaget överklagas och nya sorter söker kontinuerligt tillstånd. I fjol godkände EU-parlamentet ytterligare en GMO-majs och potatis och en del hävdar att den europeiska mat- och hälsomyndigheten EFSA, som gör underlagen och även tar egna godkännandebeslut, tyvärr inte är neutrala i förhållande till mat-industrins lobby. Knappast någon svensk debatt om saken uppstod.  Godkännande av en annan majssort – Herculex- på ingående i EU-parlamentet nu i mitten av februari. Den är resistent mot ett besprutningsmedel som tar död på de larver som småfåglar lever av. Danmark, Frankrike, Österrike och Italien förväntas säga nej, men Sverige, som från en mångårig position av restriktivitet nu gradvis kantrat, kommer med största sannolikhet att rösta JA.

Det intuitiva folkliga motståndet i Europa har gjort att reglerna här varit tämligen restriktiva, men den publika vaksamheten har slaknat och det som sker i EU passerar rätt oförmärkt..

Ett annat färskt exempel är ett nytt utslag i EU-domstolen. Där slogs fast att att pollen bara ses som en försumbar ingrediens i honung. Pollen finns max till 0,5% i honung. Då gäller inte den viktiga GMO-märkningsgränsen på 0,9 procent. Bara produkter med GMO-innehåll över det behöver nämligen redovisa sin GMO-förekomst. Kontaminerat pollen är inte ovanligt då bin flyger långt och lätt bär pollen från GMO-fält vidare till andras. Den här ändringen gör det enklare för GMO-odlare att hålla till nära ekologiska biodlares kupor, men stjälper för dem som vill verka med naturen på ett giftfritt och säkert sätt.

Alltså kan odlare som vill vara KRAV eller eko-certifierade svårligen skydda sig mot GMO-intrång av mindre nogräknade och o-ideologiska grannodlare. De kan inte garantera helt GMO-fria produkter med de så kallade samodlingsregler som finns idag och riskerar de att förlora sin kvalitetsstämpel och därmed sin inkomst. GMO-grödor borde givetvis lyda under förorenaren- betalar-principen, men så är inte samodlingsreglerna utformade idag.

För två år sedan tog 75-80% av Sveriges bönder avstånd från GMO och ungefär lika många av konsumenterna är negativa till att äta GMO. Men LRF slår ändå i sin GMO-strategi fast att de ska: ”fånga upp de regioner där GMO redan odlas och där intresse för GMO finnes och avdemonisera GMO-tekniken samt att fokusera på odlarens rätt att välja produkt.” De vill  “Nyansera debatten om GMO i livsmedel och foder.”

Det finns alltså all anledning att väcka liv i den folkliga vaksamheten mot onaturliga genförändringar igen. Produkter, grödor, frön och metoder som inte följer försiktighetsprincipens grundsats att bevisa ofarlighet, ska inte släppas ut, varken på marknader eller i ekosystem. Danska miljöministern, Ida Aukens,  kloka ord hjälper oss att ta ställning istället för att ”nyansera”: ”Varken övervakningen eller konsekvenserna av GMO-majsen är ordentligt belysta. Den osäkerheten måste få komma Naturen till godo!”
Lotta Hedström, EU-parlamentskandidat (MP)

Fotnot: Belgian Blue är inte tillkommen med gen-förändring, men har en gen-mutation  som man tillåter bestå och den har använt s för kloningsförsök just för den dubbla muskelvävnadens skull.