När Metoo# kampanjen drog igång kände jag mig olustig. Inte för att kvinnor protesterade mot sexuella trakasserier, tvärtom det är absolut nödvändigt, utan snarare för att socialmedier blev en mobb och en folkdomstol som pekade ut enskilda personer. Därför blev det en sådan befrielse när 456 skådespeIare skrev sin artikel i SvD och talade om vilka angrepp de utsatts för och pekade på strukturer i en bransch där tystnadskulturen är utbredd och manliga stjärnor och regissörer geniförklaras och hålls om ryggen oavsett vad de utsätter sina kollegor för. Förhållandena är lika i många andra branscher, det är manliga stjärnor som är mest inne, män som hålls om ryggen av andra män baserad på maktstrukturer som byggts upp under årtionden.

https://www.svd.se/456-skadespelare-vi-har-fatt-nog-av-sexuellt-vald

I kölvattnet på Metoo# kampanjen har vi också fått ett kvalificerat mediebråk. Det handlar om vem som är värst när det gäller att möta upp pöbeln och folkdomstolarna på sociala medier. Aftonbladets profiler är argast! De rasar över att Expressen valde att publicera namn och bild på Fredrik Virtanen som länge figurerat i media som Aftonbladet profilen.

Åsa Lindeborg har nu också i självkritikens namn i sällskap med andra kvinnor på tidningen påbörjat en kartläggning av de sexuella trakasserierna som förekommit. De gör som skådespelarna, pekar inte ut någon men blottar strukturen. Om namnpubliceringar kan vi tycka olika och utan tvekan är pressetiken viktig. Det borde den vara också för Aftonbladet.

http://omni.se/asa-linderborg-expressen-urholkar-pressetiken/a/MxJWr

Sofia Olsson Olsén var först ut på banan när det gällde att knäcka förre finansministern Anders Borg när han enligt rykten på en privat fest visat snoppen och kallat kvinnor för horor. Då fanns bara rykten och skvaller och idag finns fortfarande ingenting. Polisanmälan är nedlagd, ingen som var på festen har trätt fram i ljuset. Utan tvekan är det Anders Borg själv som drabbades hårdast. Han fall blev hårt, han förlorade de flesta av sina uppdrag. Ingen analys gjordes över varför Anders Borg plötsligt förlorade kontrollen och betedde sig på ett sätt vi inte sett honom göra tidigare. Men Sofia Olsson Olsén var stenhård, ”Jag struntar fullständigt i huruvida han var full eller inte”… Det är fint att få leda och representera andra skriver hon men det är vidsträckt ansvar. Vad man än befinner sig ska man ha koll på sig själv slår hon fast, mycket nöjd över sin publicering.

Aftonbladet drog givetvis med sig andra medier och Anders Borgs trovärdighet och yrkesliv försvann. Just i denna publicering slog Sofia Olsson Olsén undan sin egen trovärdighet, givetvis tänkte hon inte så långt att detta förhållningssätt kunde drabba hennes själv och Aftonbladet.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/pqRRG/pa-offentliga-personer-stalls-tuffare-krav

När meetoo# kampanjen kom igång och tidningens egna journalister anklagades lades locket på. Då handlade det inte längre om att ha något ansvar för sina handlingar. Inte om kvinnorna som drabbats. Anklagelserna mot Virtanen är betydligt allvarligare än dem mot Anders Borg.

Att medievärlden är grabbig och att Aftonbladet haft många duktiga kvinnliga journalister och mellanchefer som slutat på grund av en sexistisk kultur i väggarna, som den politiska redaktören Karin Pettersson talar om i en ledare, måste rimligtvis Sofia Ohlsson Olsén känna till. Hon borde ha förstått att hon kastade sten i glashus. Att sexuella övertramp och trakasserier förekommer i de flesta sammanhang är uppenbart för alla. Det har metoo#-kampanjen visat.

Det är exemplet Anders Borg och Fredrik Virtanen som tydliggör faran när etablerade medier följer folkdomstolarna på sociala medier. I fallet Anders Borg fälldes en 10-taggare på lösa rykten. När det gäller Fredrik Virtanen visar också den sociala mobben att har du en gång trakasserat blir du aldrig förlåten även om rättsprocessen haft sin gång och trots att du ändrat hela ditt leverne och t.o.m blivit feminist.

Det medievärlden nu har att ta tag i är hur metoo#–kampanjen ska få en seriös framtoning. Den dubbelmoral som nu florerar är inte bra. Kampanjen håller på att välta över i snaskigheter och överdrifter. Det får inte ske!

Sociala medier ska inte ha en angiverifunktion och inte tillåtas fungera som folkdomstolar. Att anklaga alla män är absurt och slår fel. Vi har ingen nytta av ett krig mellan kvinnor och män. Metoo#-kampanjens styrka är att lyfta fram missförhållanden, den är upplysningskampanj för unga människor i hur man inte får bete sig, den är ett stöd för att kvinnor som drabbats och den har ett folkbildande syfte. Låt inte detta solkas ner i skvaller, förtal och påhopp – lägg ner skampålen!

De som trakasserar ska givetvis straffas men vi har ett rättssystem för detta. Det bästa av allt synliggör nu de manliga strukturerna som nedvärderar kvinnor och skapar stjärnor som får all uppbackning och sätter normen för vad som får sägas och göras. Lyckas vi med detta då finns det hopp!