Det finns en maktlöshet som ingen bryr sig om och som bottnar i okunskap. Ofta är det staten och Myndighetssverige som står på den andra sidan. Det är en maktlöshet som skapar rättshaverister, eftersom dessa människor som kämpar för sina rättigheter bara tystnad och motstånd och har egentligen inte chans att vinna. De drivar ofta ärenden som media inte befattar sig med eftersom tvisterna handlar om att ord står mot ord. Då vinner oftast myndighetssverige. Det går att överklaga till JO men det sällan som de tar medborgarnas parti. Alltför sällan som de ens granskar de ärenden som skickas in. Jag vet av egen erfarenhet.
Den här tragiska historien jag nu ska berätta handlar om Myndighetssverige, Länstidningen i Södertälje och om djurägare. Men först en bakgrund:
Vi har höga krav i Sverige på djurhållning och det är bra. Men ibland går tjänstemännen på Länsstyrelserna för långt i sin iver att fälla djurägare. Det handlar om paragrafryttare som inte gärna för samtal utan istället med lagboken i fickan pekar med hela handen och kräver att deras beslut efterföljs.
Lägg dessutom till att vi har ett system med rätt till anonyma anmälningar mot djurägare. Det innebär att grannar som inte gillar inte att någon har hund eller häst kan anmäla anonymt för att slippa, vad de anser vara, ett problem. Det är ungefär som under franska revolutionen, någon anklagades anonymt för att vara kungahusets beskyddare fick huvudet avhugget.
Dessutom kan en djurägare få djurförbud fast djuren är ytterst välmående och välskötta. Då handlar det istället om att en box kan vara för trång, ett tak för lågt eller några spikar som sitter fel. Jag har följt flera fall av djurförbud där ägarna har blivit av med sina friska välmående hästar på grund av att de inte efterföljt länsstyrelsen råd när det gäller inredning och utformning av boxar. Djuren får i bästa fall en ny ägare men annars beslutar polis och länsstyrelse om att djuren ska slaktas. Länsstyrelsens handläggare har närmast oinskränktmakt. De kan kalla ut polis och veterinärer utan att de behöver redogöra för ärendet utan bara ge order om att djuren ska omhändertas. De myndighetspersoner som har sådan oinskränkt makt. Djurägare kan också överklaga ett beslut till Förvaltningsdomstolen. Tyvärr har juristerna som hanterar ärendena ofta väldigt lite kunskap om just djur och djurrättslagstiftning. Det inget populärt ämne. Förvaltningsdomstolen går oftast på Länsstyrelsernas linje. Väldigt ofta hinner inte överklagan och rättegången utföras innan djuren är slaktade. Djurägarens rättigheter är sannerligen svaga. Maktlösheten står på ett sätt inskriven i lagen.
Så har vi den andra sidan nämligen media. Vi, jag är ju själv journalist, tar väldigt ofta myndigheternas parti. Vi visar den ena sidan av myntet, djurambulanserna, veterinärerna och tjänstemännen som räddar vanvårdade djur. Vi visar nästan aldrig den andra sidan om maktövergrepp och friska djur som slaktas för att taket var för långt, djurägare som slås ner av poliser och människor som får besök av länsstyrelse och polis mitt i natten där de blir fråntagna sina djur under turbulenta och tuffa förhållanden. Människor som sedan inte alltför sällan också tar sitt eget liv.
Så åter till Länstidningen i Södertälje som nu blivit fälld av PO Pressombudsmannen. En djurägare fick anmärkningar på grund av brister i stallet. Tidningen drog på stora rubriker om vanvårdade djur och piskade upp en stämning runt hästarna och djurägare. Till slut sa folk på bygden att om inte Länsstyrelsen tar hästarna så gör vi det. Vi kan inte ha vanvårdade djur. Djurägaren pekades ut, folk om än i en begränsad krets, visste var hon bodde, vem hon var. Grannen var drivande. Hästarna var i bra skick när de omhändertogs. Bilden tidningen hade gett stämde inte alls, hästarna mådde bra, de var värdefulla och inte ens länsstyrelsen hade använt ordet vanvård. Djurägaren fick aldrig heller tillfälle att bemöta skriverierna. En dag när hon kom hem till gården var hästarna borta. Djurägaren tog då sitt liv.
Hela den tragiska historien finns att läsa i POs beslut. Tack PO som fäller Länstidningen i Södertälje för dessa artiklar som tillintetgör en människa så till den milda grad. Finns det något att lära för media? Finns det något att lära för Länsstyrelsens tjänstemän? Jag tror det. Även för djurägare. Dialog är bättre än konfrontation. Se detta som ett verkligt skräckexempel. Glöm inte det finns många liknande fall just nu. Det är flera djurägare som under kort tid har tagit sina liv.
Läs också Astrids Lofs blogg om Maria
http://www.po.se/faellningar/faellda-aerenden/970-haestaegare-fick-inte-ge-sin-syn-pa-kaensliga-uppgifter
Kan man hoppas att mediasverige börjar vakna, och politiker därefter? Det behövs fler som du Lotta.
Land har just haft ett temanummer om myndighetssveriges jäv-ighet och länsstyrelsernas förlust i tillit.
Återinför Tjänstemannaansvaret eller Författningsdomstolar värda namnet med opartiskhet och ojäv.
Djurskyddslagen kallas flexibel och förebyggande. I domstolen behandlas ”risk för lidande” som lidande och inspektörern bedömer risk.
En statlig styrning som dessutom endast mäter/belönar framgång i djurskydd genom antal åtgärder mot djurhållare (och budgetuppfyllelse?) – utan något nyckeltal för djurens lidande eller välmående. Och rekrytering styrs mer av fackliga krav än av sökandekompetens.
Statens övergrepp på denna minoritet har gömts undan länge men insikten ökar och det ökar misstroende och tilliten urholkas. De enda som förstår att utnyttja detta missnöje är som vanligt SD. De motionerar om tjänstemannaansvar och djurskydd. Är det engagemanget äkta eller är det Trumpologi. För många är det enda hoppet!
Du är i underläge direkt då det gäller förvaltningsrätten och ditt genmäle. Sveriges byråkrater anses objektiva och sitter inne med kunskap som inte ifrågasätts. Det som förvaltningsrätten granskar är själva den byråkratiska formen-har myndigheten utfört sitt arbete på rätt formulär? Har man följt ordningen? Själva giltigheten i beslutet granskas inte. Jag har dokument från Trafikverket gällande mitt körkort. Där står det klart att mina dokument har jag gjort fel som bestyrker min sak. Jag fick inget formulär att fylla i så det blev rätt. Jag skulle ha gått in på deras hemsida och fyllt i frågeställningen rätt. Jag skulle ha begripit det själv. Myndigheten har ingen skyldighet att svara på mina frågor då jag gjort fel så därför skrev de det till mig. Jag har detta som ett experiment hur lågt man kan sjunka som tjänsteman utan att ta sitt ansvar. The bottom is not nådd.
Då det gäller djurägare blir det känslosamt. Det kan jämföras med en trend förr då alla var pedofiler och jakten gick. Det var väl Pelle Svensson som ifrågasatte? Då blev det som nu. Aha, du ifrågasätter myndigheten, beslutet, då är du pedofil själv eller du stöder pedofiler. Byt ut pedofiler mot djur-samma fenomen.
Dessutom är förv rätten inte en domstol då det inte finns åklagare, du har rätt till advokat men de tar inte hänsyn till denne. Det strider mot en människas rättsuppfattning då du som person, din yrkesroll, din kunskap ifrågasätts utan att du kan försvara dig.Jag sålde djur och gård och flyttade-det bästa jag gjort! Det blir bara värre innan det blir bättre-man saknar inte kon förrän båset är tomt. Nu var det påskris som förbjudits i några kommuner. Djurens rätt är inte nöjda ändå-en kommun färgade ulltussar och det var synd om djuren som blev klippta. Stollar finns men när Jordbruksverket håller med dem om att det är plågsamt att bli klippta enligt deras egna regler.
Ett hopplöst Sverige, bara ett i raden av exempel på Myndighetssverige, det troligen enda land som för ett krig mot sina invånare.
Inte konstigt att självmordsstatistiken är så hög. Se bara på de grymma förhållanden som råder i häktena runt om i landet. Ingen skall ju vara dömd på förhand. Så kommer vi ju inte så högt på listan över de land som har de lyckligaste invånarna. Det behövs en annan ton från makthavarna en humanistisk och vänligare sammanhållning. Nu förs ingen dialog mellan exempelvis stad och land. Den ena är rättslös och den andra suger ut. En ökad förståelse för varandra är av nöden.
Har du själv begärt ut länsstyrelsens handlingar i ärendet? Vad är det du tycker att länsstyrelsen ska lära av detta? Det var inte länsstyrelsen som skrev artiklarna, eller hur?
Och nej, en person kan inte få djurförbud på grund av några utstickande spikar i ett stall. Du får gärna hänvisa till dessa beslut som du säger att det finns. Att få djurförbud är svårt. Det krävs omfattande vanvård för detta. Prova att begära ut några djurförbud så får du se.
Den blogg du hänvisar till är inte relevant. Du får gärna begära ut handlingarna i ärendena och prata med länsstyrelsen så ser du själv. Att basera dina åsikter på astrids blogg är väldigt vinklat.
Nej Maja. Den är helt godtycklig vad personen på länsstyrelsen gör då de kan utan att själva bli straffade hitta på vad som helst.. En ren maktkorruption.
Hej! Du verkar ha fått insikt i Länsstyrelsernas arbetssätt. Egen erfarenhet av både förvaltningsrätt o JO är den samma. Är det följdverkan av det offentliga tjänsteansvaret som försvann på mitten av 80-talet? Synd att inte personer som Inga-Britt Ahlenius bemannar någon statligt för kontroll av vänskapsförhållanden mellan förut nämnda myndigheter. Vi får inte glömma många ”hjälpsamma” djurägare som är godkända av Länsstyrelserna. Många av dessa har en fin extrainkomst till ordinarie arbete på egen gård, genom att få skicka fakturor till Polismyndigheten i Kiruna.
Har en önskan Lotta. Kan du få GW-Persson att ta upp ett av Sveriges största omhändertagande av djur 2005. Googla Galenskapen i Karlstad. Mer bildmaterial än detta har jag tillgång till. Dessutom 630 sidor hemtaget från Regeringsrätten. Detta omhändertagande planerades 10dagar före aktuell dag. Allt enligt § 32. Omedelbart omhändertagande. Tjänsteanteckning från planeringsdagen har inte gått att få från Länsstyrelsen Värmland. 18st personer finns på en deltagarlista bl.a 8 från länsstyrelsen, 3 från Polisen Värmland. Polisen förde anteckningar som fanns med från Regeringsrätten. Den person som §32 används mot skall skyndsamt meddelas detta. Förståligt att ingen tjänsteanteckning går att få. Den person som ägde djuren fick en räkning från polismyndigheten på 840000kr. Betalade inte så kammarkollegiets krav är idag ca 6milj kr.
Lotta, du kanske med hjälp av sign. Maja kan hjälpa mig få ut tjänsteanteckning från Länsstyrelen Värmlands planeringsmöte 3maj 2005. 282-4909-05 ärendenumret.
Denna bok bör alla läsa. Och den bok som den refererar till. Den maktkorruption vi nu har har planerats och införts under 90 års tid. Dags att sätta stopp till detta och låta lagar gälla. Dessutom måste hela vårt korrumperade rättsväsende göras om så det är neutralt och inte som idag styrs och följer politikers direktiv, den sociala kontrollen av varje individ. Vi slår oss på bröstet och säger att vi följer de lagar för mänskliga rättigheterna men det är en skenmanöver. Vi har skapat lagar, regler och undanmanövrar som gör att myndigheter kan bestraffa i många led för samma ”brott”, även då brottet är utfört av myndigheten och drabbar oskyldiga. https://archive.org/details/BetongvaldetOmSocialdemokratinsKontrollOchMaktfullkomlighet2007
En kommentar till ”Galenskapen i Karlstad”. Hela det omhändertagandet gick på över 2 miljoner kronor och kvar som skuld för djurägaren när de välskötta djuren var sålda blev 840.000 kr som hamnade hos statens indrivningstjänst Gustaf Vasas Kammarkollegium. Eftersom djurägaren bevisligen inte krökt ett hår på sina kor och aldrig ens tidigare gjort ens en fluga förnär så vägrade han självklart, åtminstone för mig, betala.
Då blev det tingsrätten som fick ta hand om saken och det hela inleddes i god ordning med en förberedande förhandling för att försöka komma till en uppgörelse utan huvudförhandling. Staten (och vilka som nu låg bakom detta?) var mycket angelägna att få denna rättsröta ur världen och erbjöd bonden en förlikning på 50.000 kr (jämför med kravet på 840.00) bara han erkände sig skyldig. Det måste väl vara uppenbart för alla med de grå på rätt ställe att inse att vi här har att göra med en ”gravad hund”, som han sa Refaat el Sayed.
Eftersom bonden inte gjort sig skyldig till vanvård av några djur vägrade han att godta denna ”förlikning” och det blev huvudförhandling i tingsrätten. Och statens krav fastställdes och till nästa instans, HR – hovrätten kom ärendet aldrig.
Jag bevistade rättegången och känner bondens juridiska ombud, som tyckte att bonden borde tagit förlikningen, fått saken ur världen och sedan gått vidare. Men det vägrade bonden att göra och jag tycker att han gjorde helt rätt. Jag skulle själv aldrig erkännas ett brott som jag inte begått. Och han har gått vidare, men staten har genom länsstyrelsens, i Krlstad, agerande förlorat en skattebetalare.