På landsbygdsriksdagen i Visby blev det pinsamt tydligt att landsbygdsbor ska vara glada, mysigt småputtriga och tacksamma! Tydligast (och värst) blev det för min del när Johan Persson, ordförande i landsbygdskommittén menade att vi dystergökar skulle vara nöjda över att politikerna var överens om alla förslagen. I det ögonblicket får jag lust att resa mig upp i plenum och skrika rakt ut att det minsann hänt förr och att det inte är någon garanti för att något händer! Sannolikt tvärtom! Det är samsynen om att Hela Sverige inte ska leva som är problemet – inte debatten. Kommittéförslag som lägger sig på den nivån är som hallonsaft utspädd till bara vatten!

Men sånt känns hysteriskt och istället för ett unisont landsbygdsskrik kom några tappra applåder. Medan jag satt kvar och skämdes. Skämdes över att vi låter oss tystas, ger bort vår makt och låter andra ha tolkningsföreträde
– Landsbygden är politiskt inne nu, sa Johan och försvann.

I det ögonblicket får jag lust att resa mig upp i plenum och skrika rakt ut att det minsann hänt förr och att det inte är någon garanti för att något händer! Sannolikt tvärtom!

Landsbygdsriksdagen är Europas största, bredaste och viktigaste samlingsplats för landsbygdsutveckling, eftersom gräsrötter, beslutsfattare och myndighetspersoner möts där på någorlunda lika villkor. Just därför är vi förebilder i många europeiska länder. Dessutom har svenska byakämpar genom åren hjälpt till att starta upp många nätverk för att stärka lokal demokrati och lokal utveckling i länder som exempelvis Vitryssland. Ett land där det fortfarande kan leda till år i fängelse att göra sin röst hörd och där längtan efter fria medier är stor.

I Sverige har vi fri men frånvarande press. Avskurenheten illustrerades förtjänstfullt under en timme av Johan Westerholm, politisk kommentator, Alice Teodorescu, politisk redaktör och Eric Erfors, ledarskribent. Problemet var att de inte såg sin publik, utan var sig själva nog. Tragikomiskt är väl ordet när ”den inskränkta landsbygden” skulle granskas. Lyckligtvis recenserades morgonsofforna av Malin Rönnblom, statsvetare och Ellinor Falkman, retorikexpert

Tydligare än så här blir inte maktordningen mellan stad och land. Illustrationen i rummet var så övertygande att alla kunde se den. Nu fick ni se motståndet i rummet.

– Den ena morgonsoffan talade om det urbana tolkningsföreträdet, den andra illustrerade det. Det blev tydligt att de inte alls reflekterat över vilka som var deras publik och att de inte reflekterat över vad deras urbana synsätt gör med deras framtoning och analyser, summerar Malin Rönnblom och Ellinor Falkman.

– Om det suttit en helt vit panel här och pratat om rasism och de fått frågan om de någon gång reflekterat över sitt vithetsprivilegium. Skulle man ha skrattat då? Nej, men här är det urbana tolkningsföreträdet så genomsyrande att till och med när de är på en landsbygdsriksdagen så behöver de inte förhålla sig till det.

Malin och Ellinor var, förutom seminarierna, min stora behållning av landsbygdsriksdagen. Håller med dem. Tydligare än så här blir inte maktordningen! Det här är vad vi behöver slåss emot om vi ska bli sedda och respekterade! Malins och Ellinors analys börjar efter 11 minuter och därefter kommer Johan Persson!

Inez Abrahamzon