Folk från landet tänkte göra ett inspel i valrörelsen! Det är några eldsjälar från norr till söder som är på väg till Stockholm på lördag den 25 augusti till Mynttorget för att demonstrera. Nej, det är inte representanter för nazisterna som för övrigt också demonstrerar den här dagen. Landsbygdsfolk är alldeles vanliga människor som du och jag och som kämpar för att överleva. De har ett tydligt krav; landsbygden ska utvecklas istället för att avvecklas.

Jag undrar om de kommer att känna sig välkomna till Stockholm? Den stressade storstadsmänniskan kanske är avskärmad från naturen, tror eventuellt att elen kommer från ett hål i väggen och maten produceras på ICA. Kanske har de sett Bonde söker fru eller Mandelmanns på TV som målar upp både kärleken och idyllen. Vi journalister gräver gärna ner oss i skogsbränder, folktomma byar och bidrag men gör sällan analysen om varför Sveriges urbanisering är så långt gången. Alldeles som urbaniseringen vore en naturkraft och inte styrd av politiska beslut.

Landsbygden var ju lite inne ett tag i valrörelsen då när det framkom att klyftorna är så stora och att vissa människor faktiskt drömmer om att lämna Sverige. I delar av Norrbotten och Västerbotten är de särskilt förbannade. De står för huvuddelen av landets elförsörjning, de har malmen och skogen och blir ständigt exploaterade. De förvaltar inkomster och värden för många miljarder och som tack tvingas de leva på bidrag. Till råga på allt bidrag som utgår ifrån hur många individer det bor i kommunen eller hur många barn de har i skolan. Vilket innebär att tex skatteutjämningsbidraget i första hand går till storstäder som Malmö och Göteborg. Det ringde en arg dam till mig från Gällivare nyligen. Hon kände sig oerhört diskriminerad i det här landet. Förr, fräste hon mätte de skallar, nu räknar de skallar istället. Vad har förändrats?

Jag känner mig orolig! Oavsett om vi bor i städer eller på landsbygden har vi ett gemensamt ansvar att värna landet och sammanhållningen. Vi är, tro det eller ej, beroende av varandra. En del av min oro grundar sig i att vi inte längre har samma verklighetsbild, vi är inte stolta över varandra och inte över Sverige. Klyftorna är så stora att vi knappt kan mötas i samtal. Vi måste komma ifrån det! Vi måste förändra politiken, den har misskött vår relation den mellan stad och land. Orättvisa statsbidrag, avvecklingen av jordbruket och inte minst har regeringar stämpla bönder som bortskämda och bidragsberoende. De har spelat bort inkomsterna från vattenkraften på Nuon affären och kolkraftverk i Tyskland.  Nu får vi medborgare dyrt betala skulden i form av höga nätavgifter. Exploatering av skogar och gruvdrift fortsätter. Det är ett totalt utnyttjande av de kommuner som hyser våra naturtillgångar. De är mest produktiva, bidrar enormt till både export och tillväxt men är landets fattigaste.

Bästa stockholmare kan vi hjälpas åt? Vi kan tillsammans vända nazisterna ryggen som försöker stjäla all uppmärksamhet med sin demonstration och istället satsa på samarbete och solidaritet. Kommer ni och demonstrerar med landsbygdens eldsjälar? Ni är så välkomna!