Jag lyssnade på Ekot en morgon i veckan. Det var reportage om Malmö och alla människor som är beroende av försörjningsstöd. Var tionde malmöbo lever på bidrag och lägg till 15 procents arbetslöshet. Kostnaderna för bidragen uppgår till 979 miljoner. Många är långtidsarbetslösa, trots lediga jobb finns inte kompetensen hos de arbetssökande. Nu ska Malmös politiska minoritet  S & MP  som styr, strama åt kraven för bidrag och kräva arbetsmarknadsutbildning.Jag var tvungen att lyssna på reportaget två gånger. Eftersom vi har pratat om den misslyckade integrationen sedan 90-talet trodde jag först att jag hört fel.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6816805

Bidragsberoende och utanförskap har varit akut i årtionden! Hur kommer det sig då att  ansvariga politiker tillåtit utvecklingen att spåra ur på det här viset? Är det brist på kompetens eller har de helt enkelt struntat i att lösa problemen? Eller är det rent av så att det inte finns några lösningar?

Det är ju knappast förvånande att den organiserade brottsligheten har lätt att rekrytera anhängare i utsatta områden. Malmö är absolut inte ensamma med dessa enorma kostnader för försörjningsstöd.

För den organiserade brottsligheten har de bostadsområden där utanförskapet  är som störst varit rena växthuset. Bland de frustrerade och arga är det lätt att rekrytera folk. Nu har den organiserade brottsligheten börjat angripa polis och rättsväsende med hot bomber och skjutningar. De har helt tagit kontrollen i vissa bostadsområden och dessutom lärt sig de svenska systemet så de söker och får bidrag för integration och demokrati. Läget är allvarligt. Lägg  sedan till  poliskrisen  och den allmänna krisen för  rättssamhället.  Frågan som måste ställas är, håller på att tappa greppet?

http://fof.se/tidning/2015/5/artikel/darfor-okar-de-kriminella-gangens-makt

Nu är det snart val igen, under den gångna mandatperioden har våldet trappats upp. Nazisterna provocerar på gatorna med olagliga demonstrationer.

https://www.svd.se/grovt-vapenvald-bland-unga-i-kriminell-miljo-okar

Polisens dåliga centralistiska organisation  togs av riksdag och regering i bred enighet. Oppositionspartierna var med på vagnen. Huvuddelen av den gångna mandatperioden har riksdagens politiker ägnat åt att hålla SD borta från makt och inflytande. Det har varit viktigare än att lösa politiska problem och driva politik. Med decemberöverenskommelsen fick en svag regering lugn, den reste runt och satte sig in i frågorna och oppositionen tog timeout, med föräldraledighet och böcker i hängmattan. Under den här mandatperioden har Sverige förlorat mycket av sitt goda rykte i omvärlden. AV USA, Norge, Danmark mfl ses vi som ett dåligt exempel på hur vi har hanterat integration och den organiserade brottsligheten. Även i den kritiken har ansvariga politiker duckat, argumenten har varit att det är fel politiker som pekar ut oss, rasister som Donald Trump, främlingsfientliga politiker i Danmark och Norge. Svenska politiker har inte ens tagit debatten med kritikerna.

Nu ber riksdagspartierna om ett nytt förtroende hos oss väljare. Mindre än tre procent av befolkningen är medlemmar i något parti, vi har ingen möjlighet att påverka eller ställa krav på de politiker som vill ha vår röst.

Självklart ska vi rösta och engagera oss. Men i en demokrati som inte fungerat tillräckligt bra måste vi ställa högre krav. Problem är till för att lösas och inte sopas under mattan. Den centraliserade politiken som för oss mot avgrunden måste avbrytas. Vi ser krisen på många områden. I klyftorna, inte minst mellan stad och land.

Den avgörande frågan är; hur länge är det godtagbart att styrande politiker diskuterar ett problem utan att lösa dem? Ja, jag vet alla politiker gör så gott de kan! Jag hyser inget politikerförakt, det finns många duktiga politiker. Men vi kan inte acceptera att problemen ökar istället för att minska. Eller att politiker pekar på problemen , men inte åtgärdar dem. Vi måste ställa högre krav på våra folkvalda! Precis som det är höga krav på oss medborgare i arbetslivet, i skolan och på många andra områden. Folkvalda kandiderar för att styra, lönen är bra, förmånerna många och de kräver en hel del av oss medborgare. Det ställer krav tillbaka, vi måste få se resultat, politik är ju ett medel för förändring. Vi måste se resultat, hur ska annars demokratin fungera?