Framtidstron i Pajala har blivit till en mardröm när gruvbolaget Northland nu avskedar alla sina anställda och lägger verksamheten i malpåse. Jag avundas inte kommunalrådet Kurt Wennberg. Han har satsat allt i Pajala fullt medveten om att han haft kniven på stupen. Så länge gruvan öppnade och expanderade var det bara för kommunalrådet att följa med. Han hade inget val, småföretagare som expanderade fick många nya jobb aom underleverantörer till gruvan. Plötsligt började bostäder att byggas och kommunen fick anställa nya medarbetare med uppdrag att planera bostäderna. I Pajala pratade folk allmänt om bostäderna på solsidan och de exklusiva våningar i gamla skolan för företagets direktörer där prisbilden var den samma som i Stockholm. Folk som varit uppfödda med att alla kurvor i kommunen bara pekade nedåt fick plötsligt framtidstro. Allt detta var vilt påhejat av politiker på alla nivåer, i Norrbotten och i regering och riksdag.

Gruvboomen var Sveriges svar på Silicon Valley. För att underlätta etableringarna gav vi bort malmen, vi öppnade arkiven där alla fyndigheter fanns lätt tillgängliga på fina kartor och talade om att vi var ett av världens bästa land för gruvetableringar. Det skulle ge oss så många nya arbetstillfällen. Men sanningen är en annan, i de kommuner som hyser gruvorna stannar inga pengar. De flesta anställda väljer att pendla till jobbet och skatta någon annanstans. Arbetsgivaren ger dem bra arbetstider med långa ledigheter. Samtidigt som de kräver all kommunal service som gästarbetare.

Ska du inte kräva en gruvskatt frågade jag Kurt Wennberg under ett besök i Pajala. Du riskerar ju att gå i konkurs om gruvan försvinner. Nej, sa Kurt Wennberg, det törs jag inte kräva, men visst är det en chanstagning jag gör. Det var inte läge att kräva någon gruvskatt, ansvariga politiker hade förtrollats av gruvboomen, de såg bara möjligheter inga problem. Politiker i grannkommunerna hoppades på att de också skulle få en gruva. I Jokkmokk som är Sveriges mest exploaterade kommun, men trots det den fattigaste, vill politikerna också ha en gruva. Med sina elva kraftverk och höga produktivitet kunde Jokkmokk vara Nordens Kuwait om de fått behålla en del av vinsterna från vattenkraften. Men politikerna har ingenting lärt utan ber om att bli exploaterade igen.

Det är för mig obegripligt att Sveriges ledande politiker på allvar tror att gruvnäringen återigen ska lyfta landets tillväxt. Dessutom genom att subventionera verksamheten så till den milda grad att de verkligen kostnaderna inte kommer upp på bordet. Låga malmpriser, minskad efterfrågan från Kina och nya gruvor i Australien är orsakerna till Northlands svåra läge. I knivskarp konkurrens hjälper det inte ens att Sverige ger bort sina malmfyndigheter.