Avskaffa myterna del 2

 Vi bryr oss om jordbruket!

 Det svenska jordbruket är ett problem! Men det låtsas inte ansvariga politiker om utan istället talar de varmt om ekologisk mat och god djurhållning. Alla partier är eniga om att svenskt lantbruk behövs och att det är en viktig fråga i det kommande valet. Men regeringen har också satt till en utredning om konkurrenskraften i jordbruket. I direktiven står tydligt att lantbruket ska öka sin marknadsanpassning och kommer att styras av hårdare internationell konkurrens. Är det överhuvudtaget möjligt för svenskt jordbruk att konkurrera på dessa villkor? Betet för att vi ska tro dem är dessa ”fantastiska EU-stöd” cirka 11 miljarder! Pengar som används till fortsatt rationalisering och avveckling av för små lantbruksenheter.

Sedan början av 1930-talet har jordbruket fått stöd och lika länge har kräftgången i jordbruket pågått. Stöden är knappast anpassade efter jordbrukets villkor utan snarare efter centralmaktens krav oavsett om det var den svenska regeringen eller som nu EUs direktiv. Sanningen är ju den att industrialiseringen av jordbruket lägger ner jordbruket. Varför tror politiker att svenska jordbruk ska kunna hävda sig i konkurrensen gentemot låglöneländer som dessutom har helt andra möjligheter när det gäller klimatet? När det gäller industrin finns det inte en enda politiker som tror att det är möjligt eller ens rimligt. Alla är eniga om att Sverige inte ska konkurrera med låglöneländer i den branschen.

[hr]
[wp_ad_camp_1]
[hr]

Det är en myt att stöden hjälper jordbruket! Snarare stjälper de näringens möjlighet till utvecklingskraft och konkurrens på villkor som passar det svenska lantbruket.

Det finns en politiker som vågat säga precis detta och det är Anders Borg – Jag tror inte att svenskt jordbruk överlever som industri. Vi måste höja förädlingen och satsa mer på lokalt och närproducerat, sa han i en intervju i tidningen Land.

EU stöden ger förmodligen mest pengar till administrationen på LRF, Jordbruksverket och andra organisationer som är inblandade i stödorganisationen.

Det är också en myt att politikerna verkligen bryr sig om jordbrukets framtid.

Hade det funnit ett verkligt intresse till av utveckla näringen skulle de ha sett att industrialiseringen av jordbruket utarmat den biologiska mångfalden bland annat genom massdöden av mjölkgårdar. Det finns en prognos som säger att 1700 gårdar ska försvinna inom de närmaste åren. Jag funderar över hur det ska gå till när maten ska lokalproduceras och odlas ekologiskt. I Norrland till exempel är det omöjligt med ekologiska odlingar.

Konkurrensen och storskaligheten som de hyllar går inte alltid i takt med bra kvalitet på mat snarare med billig mat och mycket antibiotika. Det heller inte i takt med miljömålen när levande djur och maten ska fraktas över världsklotet till det billigaste slakteriet eller den billigaste producenten.

Skulle det vara så att jordbruket ansågs viktigt av makthavarna så skulle landets livsmedelsförsörjning också vara en het fråga.

Sanningen är den att om transporterna stannar är det tomt i butikerna efter ett dygn. Dagens butiker har nämligen inga lager.

Skulle Sverige isoleras är hälften av vårt dagliga livsmedel borta efter 10 dagar även om transporterna skulle fungera.

Landets självförsörjningsgrad finns överhuvudtaget inte med i utredningen om jordbrukets konkurrenskraft. Betänk då att på 1980-talet hade vi en självförsörjningsgrad mellan 80 -100 procent. Idag är den Europas lägsta och närmar sig 50 procent.

Vad ska vi svenskar göra? Köpa konserver givetvis, bygga bodar och lägga upp ett varulager?

[hr]
[wp_ad_camp_2]
[hr]