Och det är sannerligen viktigt att slå fast vilka principer om fördelning som ska gälla. Men jag skulle verkligen önska att jag fick höra något annat är det vanliga tugget.
Ingen politiker har någonsin i klartext sagt:
“Låt oss satsa på förtätning i storstäderna och förglesning på landsbygden. Vi stärker städerna genom att nyttja resurserna från landsbygden och motar eventuellt motstånd och debatt genom att skicka tillbaka en snutt som vi kallar för stöd och bidrag. Det vi använder i städerna ska vi däremot kalla för medel till utvecklingsprojekt och framtidssatsningar.”

Men det är så här partipolitik har fungerat och fungerar. Det finns visserligen många eldsjälar i partierna, men det har gått vilse i detaljerna och missat de stora dragen.  Politisk retorik är kortsiktig och det gör också handlingarna kortsiktiga.

Övertron på att marknaden är sund i alla lägen är ett av de skäl som finns till att vi nu – återigen – står vi inför läget att något är “nödvändigt” att prioritera bort i glesbygden. Den här gången är det ambulanser och akutvårdplatser, nästa gång något annat. Metoden att få politiskt gehör är enkel.
Genom att svamla in de stora principfrågorna i detaljer – blir det i det närmaste sakligt och relevant att göra skillnad på människor. Och det händer trots att vi lever i ett rikt land!

En sak har nej-sidan rätt i. Det här handlar om prioriteringar. Valet innebär en viktig skiljelinje inför framtiden. Hur ska vi ha det i vårt län och land?  Viktigast av allt är att ställa frågan: Är majoritetsbeslut alltid demokratiska?

Dramat följs med stort intresse av medierna från stranden och lyckan är stor över att ljud och bilder blir så bra.

PS: Jag kommer att rösta – och jag kommer att rösta  JA!