Snart är det folkomröstning i Västerbottens län, ett val som handlar om en viktig principfråga som rör framtiden i hela Norrland. Ska vi ge klartecken till avveckling av grundläggande vård och omsorg eller ska det finnas någon slags nedre gräns för avvecklingen?
Valet sker den 8 september, mitt i älgjakten, men jag hoppas ändå att det är många som tänker till och bryr sig. Den här gången är det viktigt att rösta! Jag tror inte att något annat val haft så stor betydelse som det här faktiskt har. Symbolvärdet och principen är grejen. Ja, jag vet att många försöker svamla bort den grundläggande principfrågan om allas rätt till likvärdig vård, men innan ni snurrar in er i det – kom ihåg att representativ demokrati ofta söker kortsiktiga lösningar. Det ligger i sakens natur, men det är också därför vårt land ser ut som det gör.
Jag har beställt 100 Ja-knappar från Dorotea. De kostar 5,90 kr per styck. Jag kommer att betala dem. MEN det här visar också på hur svårt det är att nyttja folkinitiativet. Varken dorotea- eller åseleborna har några partikassor som de kan använda. De måste förlita sig på egna pengar, eller gåvor från andra. Det är svårt att kampanja utifrån de förutsättningarna, men de gör det! Förutom att det bevakar Dorotea sjukstugas akutplatser 24 timmar om dygnet har de, mot all odds, tvingat fram en folkomröstning.
Till västerbottningarna vill jag därför säga – SVIK INTE VÅRA GRANNAR OCH INLANDET, gå och rösta!
Och till er som är skrivna utanför länet. Peppa de som kämpar, med glada tillrop och om ni så vill med pengar. De är trötta nu, precis så trötta som man brukar vara innan man når målsnöret.
Inez Abrahamzon
Jag har tidigare skrivit en krönika om dagen när min mamma dog. Där finns en del att fundera över apropå vården i inlandet. Bifogar den: http://inez.se/index.php/kronikor/108-ratt-ska-vara-ratt-sa-mamma
Mer om valet hittar du på: www.folkomrostning-vll.se
Upproret har ett konto på Handelsbanken med nummer 6256-641 723 598.
I Norrbotten har landstinget löst ett problem med långa avstånd mellan glesbygdsbor och ett sjukhus genom att teckna avtal med Finska Pellos vårdcentral. Problemet var bara att man inte hade tänkt på patientsäkerheten, att inga försäkringar gäller i Finland och att inte svensk lagstifning stödjer den här typen av lösningar. Nu sitter flera skadade patienter utan rätt till ersättning pga detta. Min far dog pga bristerna i detta avtal som gjorde att det dröjde 2,5 dygn innan han kom till ett sjukhus. Har anmält händelsen både i Sverige och Finland och tillslut så gjorde även Landstinget en Lex Maria anmälan. Skrämmande är att de inte en enda gång tänkte på patientsäkerheten! De kunde lika gärna dumpat de sjuka i Torneälv!
Hej Inger!
Verkligen trist att det blev så med din far. Ändå så tror jag att det är bra med samarbete över gränserna, både den norska och finska. Jag vet inte om du läst krönikan om min mamma, men jag är i alla fall väldigt kritisk till att det är patienterna som ska anpassa sig till organisationernas behov och inte tvärtom.
Inez