Eskil, härom dagen läste jag att du lovade värna bondens rätt i kommande landsbygdsprogram. Det är bra, men det räcker inte! Om hela Sverige ska leva, och då menar jag verkligen också bönderna, måste du som är vår minister vara beredd att slåss för landsbygdsutveckling. För alla, och kanske särskilt bönder, behöver levande bygder där det finns vettiga telefonförbindelser, bredband, butik, skola och dagisplatser inom rimligt avstånd.
Det borde vara självklart, men så ser inte längre Sverige ut. Det är här urbaniseringen går snabbast i Europa och det är här som ni tillåter statlig service att lämna landsbygden först. I vårt land har en generaldirektör med tunnelseende mycket större inflytande än massorna avmänniskor som får sina bygder utarmade. Eskil, det spelar ingen roll om vi jobbar ideellt 24 timmar om dygnet om inte ni som är politiker ger oss rimliga, rättvisa och långsiktigt hållbara förutsättningar för att utveckla våra bygder. Även du, jag menar faktiskt särskilt du som är landsbygdsminister, borde vid det här laget ha förstått att glada tillrop om marknadsanpassning inte fungerar.
Och det är här som regering och riksdag måste göra sitt. Ni ska ta era ämbetsmän i örat och reglera nu, istället för att fortsätta avreglera. Vi kan lära mycket av våra grannländer och då särskilt av Norge. Kom inte och snacka om att det beror på deras oljepengar. Norrmännen hade förstått att utan levande landsbygd, mat och service är vi sårbara, långt före de fann oljan.
I Sverige räcker maten sisådär två dagar om det blir kris. Så bönder är verkligen viktiga. Men det är utrymmet för nyskapande i landsbygdsprogrammet som du som minister måste kämpa hårdast för och en fördelning som i minst lika stor utstäckning stärker Norrlands inland som godsägare i Skåne.
Eskil, ibland tvivlar jag på att du fattat lägets allvar, trots att du sitter på den position du gör. Ändå är det till dig jag vänder mig eftersom du som landsbygdsminister är min talesman i regeringen och i de europeiska samtalen. Det är till dig som jag måste ställa min förhoppning om att du förstått att den stuprörshantering som vi har i det här landet är lika med döden för lokal utveckling. I bygder som Risträsk och Rinkeby är det helhetstänkande som gäller. Det är så mänskliga behov ser ut.
Därför behöver du och dina kamrater i regeringen bland annat ta vara på de möjligheter som EU kommissionen nu faktiskt ger, att jobba på tvären och över flera program. Jag talar om det som kallas för CLLD, lokalt ledd utveckling. När kommissionen gör något som är bra för det lokala utvecklingsarbetet är det viktigt att särskilt vi i Sverige tar ut svängarna.
Jag förstår att det finns motstånd. Men det är i den här typen av sammanhang som du och dina regeringskamrater måste sätta ner foten. Den makten och det ansvaret måste ni ta, även om era tidigare partikamrater, som nu blivit generaldirektörer, kan bli frustrerade.
Tidigare i år skrev jag ett brev om landsbygden också till vår statsminister. Även om jag långt ifrån besitter Jonas Hassen-Khemiris skarpa formuleringskonst, som till och lockar riksmediernas intresse, så måste jag säga att jag förväntat mig ett svar. Som företrädare för bygderörelsen i Sverige och Norden talar jag för miljoner av människor, faktisk många fler än ni har i era partier. Men ni smiter när jag vill tala om demokrati, fördelning och utveckling.
Det är nog nu Eskil. Det är dags att ta landsbygdsbornas uppror och engagemang på allvar.
De bryr sig och det måste du och de andra ministrarna också börja göra.
Inez Abrahamzon
ordförande Hela Sverige ska leva och Hela Norden ska leva
Tyvärr – förvänta dig inget revolutionerande svar från Eskil. Vi som är nere ifrån Eskils hemtrakter i Småland – och även känner honom privat – vet att Eskil aldrig skulle göra någonting, som skulle kunna äventyra hans egen ställning. T.ex. komma med förslag som inte Borg eller Reinfeldt skulle gilla. Han kommer gärna med tandlösa förslag typ Matriket och Skogslandet, för det kostar ingenting och stör ingen. Samtidigt får det honom att framstå som kreativ. Han skriver gärna positivt om landsbygden, men sen händer inget. Antingen menar han inte vad han skriver eller har han ingenting att säga till om i Regeringen. Men detta handlingssätt har fått honom att hänga kvar i politiken längre än de flesta. Att behålla sin ministerpost är viktigare än att företräda de människor som en gång har röstat fram honom. Med den småbrukarbakgrund som Eskil har, så har han inte endast svikit sina väljare, utan alla de tidigare generationer på gården i Stackarp, som kämpat för hembygdens överlevnad.
Fälldin vägrade att ”dagtinga” med sitt samvete men Eskil har inga problem med detta. Bara han har jobbet kvar.
Man missar ju hela problemet!
Det är ju allvarligt när man sitter på en sådan post!
Vad skall Eskil kunna göra…?
Eskil kan inte göra allt, men som landsbygdsminister är han landsbygdens röst in i regeringskansliet. Ett problem som många av våra politiska ledare har, oavsett partitillhörighet, är att de omger sig av för många nickedockor. De behöver kritiker i sin närhet som vågar vara besvärliga. När jag träffade några av Eskils nära medarbetare häromdan var det irriterade och indignerade över mitt brev. Det är ett problem!
För det innebär att man gör faktamässig kritik till en personfråga. Rätt och orätt, blir då med automatik personifierat och det gör att den som kritiserar blir ”dum” istället för engagerad människa med kritiska utgångspunkter.
Rätt använt kan politiker vända opinioner till politiska framgångar istället för nederlag. Titta på Carl Bildt, han har varit ett geni när det gäller det.
Inez
Oj, vad trevligt att få svar så fort.
Ja, vi är några stycken som instt att politiken skyggar för de lösningar som måste till…
Men jag är dock litet förvånad att även folk i din sits känner detsamma.
Kan ju faktiskt vara positivt, för som allmoge är man van att bli förbisedd!
http://familjejordbruk.blogspot.se/2013/03/lrf-mote.html
Med vänlig hälsning