Inlägg av Patrik Oksanen, journalist,  med chefsbakgrund i bland annat SVT och TV4.

En nyhet som kommit i veckan är att TT, Tidningarnas Telegrambyrå, nu slår igen verksamheten vid sina tre norrlandskontor.  Länk till artikel  Kontor och kontor förresten, totalt är det fyra tjänster som berörs – fyra personer som haft som uppdrag att från tre orter bevaka ett område som geografiskt ungefär är lika stort som hela Storbritannien. Nu ska istället bevakningen skötas från Stockholm, men att det är någon försämring vill TT inte veta av att det handlar om eftersom ”bevakningen blir lika bra som i övriga landet” och ”med dagens teknik går det att bevaka lika lätt på distans”.
Delvis har TT rätt i att tekniken gör oss mer geografiskt oberoende, och med den logiken borde TT inte ha något problem med att flytta huvudkontoret från Katarinavägen i Stockholm till Tingsgatan i Vilhelmina. Men den viktiga frågeställningen är egentligen vad har journalisternas livsbetingelser för betydelse för bevakningen, och det är här som problemet med att beskriva verkligheten ligger när journalisternas levnadsorter och livsmiljöer likriktas.

Jag hade i flera år arbetat regionalt på SVT i Norrland och kom till Stockholm för att vikariera på Aktuellts inrikesredaktion när Erik Fichtelius var pappaledig. Inför första morgonmötet var mina förväntningar stora, nu skulle jag få uppleva en journalistisk miljö där världens viktigaste frågor just idag skulle stötas och blötas i Sveriges viktigaste fördjupande TV-program. Skulle dagens viktigaste fråga vara att USA skickat flottan till Sierra Leone för att kunna gripa in i det pågående inbördeskriget, eller den pågående försvarsdebatten som ledde till att 40 förband lades ned eller kanske att Indien nu passerat 1 miljard invånare? Det tog ungefär tre minuter på morgonmötet innan jag satt väldigt förvånad, för dagens viktigaste fråga var en fråga som jag aldrig kunnat drömma om skulle uppta Aktuellts samlade redaktions enorma engagemang – omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter i Stockholm. För mig som kom från ”landet” så var det en fråga som i mina ögon hörde hemma i lokala och regionala medier som SVT:s ABC.

Det blev ett riktigt uppvaknande att på allvar inse att journalistiken utgår från journalisten, dennes värld och problem i vardagen. Mönstret går igen, är det en redaktion med många småbarnsföräldrar kan man ge sig den på att det blir mycket dagisbevakning. Är det en redaktion med äldre medarbetare blir det mer pensionsfrågor, eller äldreomsorgsfrågor när deras åldrade föräldrar behöver hjälp i livets slutskede.

Ett annat exempel på när jag mött ett avgrundsstup i perspektiv var i folkomröstningen om EMU. För mig som bevakade politik i Norrland var Nej-sidans styrka ingen överraskning. Vi som levde i norr och mötte medborgarna varje dag och kände av diskussionerna i våra nära nätverk såg att det inte skulle bli den promenadseger för Ja-sidan som många i Stockholm trodde på. När så valresultatet började rulla in under valkvällen så satt mina kollegor i sofforna i huvudstaden och kunde inte hålla tillbaka sin chock och förvåning över den överraskande vändning omröstningen tagit.

Ett tredje exempel är min tid i Bryssel som EU-korrespondent för SVT:s regionala nyheter. Ett fantastiskt och lärorikt år där jag arbetade med att försöka brygga EU-bevakningen, att koppla ihop det som hände i maktens centrum (men som är för långt bort för att redaktionerna ska begripa vad som pågår) med hur det påverkade vardagen i för medborgarna i Haparanda, Lycksele, Sveg, Gustafs, Skultorp och Hagfors. Alla andra som bevakade EU-frågor gjorde det med ett nationellt perspektiv mer inriktat på toppmötena – men där jag gick fanns det ingen annan som beskrev verkligheten hur EU-besluten påverkade vardagen för sjuksköterskor i Arjeplog och flygplatsen i Kiruna. Genom att finnas på plats i Bryssel bryggades frågeställningarna så att journalister på hemmaort mötte medborgarna och exemplen i vardagen och jag tillförde från Bryssel reaktioner, perspektiv och förklaringar.

Sammantaget så har de här tre exemplen gjort mig övertygad om att det har betydelse att TT lägger ned sina kontor i Luleå, Sundsvall och Umeå. För det finns ingen journalist som kan fånga upp strömningar, eller brygga frågor som händer i periferin med det som sker i centrum. Tidningarnas Telegrambyrå är Sveriges viktigaste redaktion eftersom mycket av den totala mediebilden som styrs av TT:s ämnesval och perspektiv. TT:s neddragning är bara ett exempel på den utveckling som skett inom medielandskapet, med besparingar och ökad perspektivförskjutning mot centrum och likriktning. Samtidigt är mediebranschen under snabb omstöpning och hård press med förflyttning hos läsarna från papper till det digitala medan mediehusens intäkter inte hänger med. I takt med detta urholkas också medborgarförtroendet för journalistiken. Publiken känner inte igen verkligheten, och hittar alternativa kanaler där annan information kommer fram.

Kris betyder också möjligheter, för den, eller de som vill och kan utmana och förändra. Låt mig skissa på ett alternativt media där periferin är i centrum och centrum i periferin och som bygger på nätverk och att tillsammans kan man bygga något starkt.

Steg 1) Grundfinansiera.
Samla en rad nyckelaktörer som har ett intresse att lyfta fram periferins frågor såsom regionförbund, nyckelföretag, stiftelser. En liten grupp får både ett publicistiskt och kommersiellt uppdrag att bygga upp verksamheten med grundfokus nära, göra skillnad, vända perspektivet där periferin i dagens medielandskap blir centrum.

2) Gör en plattform för rörlig bild, text och ljud – journalistikens alla uttryckssätt som är anpassad och riktad mot mobilen (jo, förskjutningen sker nu blixtsnabbt mot det mobila – där till och med laptopen håller på att bli omsprungen) som är välintegrerat med Facebook men även finns i surfplatta och dator.

3) Engagera medborgarjournalister/publiken som vill vara delaktiga. De liberala och socialdemokratiska tidningarna föddes för att människor ville säga något i slutet av 1800-talet. Den journalistiska kvalitén och integriteten garanteras och upprätthålls av den lilla kärnredaktionen.

4) Knyt till sig Folkhögskolorna med journalistutbildningar, här finns snabbt en täckning från Kalix till Skurup.

5) Kontraktera en-två stringrar i Bryssel och lika många i Stockholm som har till uppdrag att bevaka maktcentrat med periferins ögon, i samarbete och dialog med övriga medarbetare. Knyt också till sig kompetens som är vass på databasjournalistik för att få fram andra verkligheter.

6) Syndikering. Få ut materialet genom syndikeringssamarbeten med stora som små mediekanaler. Syndikering kan också förekomma i försäljning för att få ett effektivare intäktsflöde. Syndikering kan också vara att när tiden är mogen ta steget ut och göra print, exempelvis veckobilagor som följer med andra tidningar.

7) Bygg alternativa intäktsmodeller exempelvis genom donationer från publiken som vill se en fördjupning inom ett visst område.

1,4 miljoner svenskar bor utanför tätorter. Skulle det finnas en plats på nätet som alla dessa gick in minst en gång i veckan skulle det vara en sajt nästan lika stor som DN och SvD. Om dessa 1.4 miljoner skulle se en video på den sajten i veckan skulle den vara långt större än Expressen-TV.Om inte medierna kan beskriva den verklighet som man känner igen sig i så går det att göra något åt det, om man gör det tillsammans och vet vad man vill.

Patrik Oksanen
Journalist, tidigare bl a stf redaktionschef SVT Västerbottensnytt, EU-korrespondent i Bryssel och nyhetschef TV4Nyheterna Uppsala. Idag grundare och vd för Sportwire, ett Sportens ”Youtube” som går ned på ortsnivå och där den som laddar upp film väljer vilken förening som ska få 25 procent av reklamintäkten. Sportwire kommer under våren lansera en ny playtjänst och har nyligen kommit med appar till Android och iPhone.