Just nu upprepar sig historien på alla sätt. Den här gången är det inte vattenkraften utan vindkraften som byggs ut. Speciellt i Norrland görs enorma parker. Och folket som bor runt omkring har gjort exakt som ministrar och regering sagt, engagerat sig och försökt se det positiva. Massor av människor i olika byagrupper har brytt sig och åkt på hundratals möten, kört hundratals mil, ringt hundratals samtal – och organiserat sig för att kunna göra något bra av utfallet som de gigantiska parkerna förväntas ge. Ett exempel är “Förenade vindbyar” med ett drygt 50-tal byar i Jämtland och Västernorrlands län. Deras arbete blir som det nu verkar helt grusat – eftersom de kommunala representanterna inte lyssnat i tid. Trots att alla kommuner i Jämtlands län gått samman och via kommunförbundet tagit fram ett policydokument där de kräver återbäring på 1 procent av bruttoproduktionen, nöjer de sig nu med 0,2 procent.
Falskspelet började i ett tidigt skede. Jag och en SVT fotograf gjorde en intervju där Sollefteås kommunalråd talade om samordning och jag var med när kommunen tillsammans med exploatörerna höll ett seminarium under Almedalsveckan i Visby. De talade då om transparens. Vad de menade med det är obegripligt, eftersom processen och avtalen, i den mån de finns, gjorts utan inflytande från lokalbefolkningen. De har istället motarbetat dem och i mina ögon är det så långt ifrån transparens som man kan komma.
Exploatörerna i just det här fallet är norska Statkraft och SCA Vind AB. Statkraft tjänar miljarder i Norge, men där har norska staten sagt att de inte får exploatera mer. Men i Sverige är det OK att härja och dessutom med den stora skillnaden att de knappt behöver betala för intrången.Vem vinner på det?
Ett argument som ofta lyfts är att det är så små vinstmarginaler i branschen så att de inte skulle klara av att betala för sig. Ett annat är att pengarna går till markägarna och att det med någon slags automatisk skulle gynna det lokala. Vet ni, det resonemanget håller inte. Vinsten i det här fallet, som många andra, stannar inte i landet och/eller går ett stort bolag som inte tar några som helst lokala hänsyn.
Och det här är bara början. I flera norrlandskommuner, bland annat Storuman finns “hemliga avtal”. Återbäring från nationella resurser med lokal tillhörighet måste regleras. Och de tär bråttom.I riksorganisationen Hela Sverige ska leva har nationella riktlinjer för vindkraftsåterbäring processats fram. Alla som på något endaste sätt är med i något skede i ett vindkraftsprojekt var representerade. Det var så statsmakterna ville reglera marknaden i förhoppning om att de bästa lösningarna skulle komma fram på det viset. Och det blev ett mycket bra dokument, men redan nu vet vi att det behövs mer än så och där har rikspolitiken en given roll.
Ja, jag är frustrerad och förbannad! Galet arg på att det finns acceptans för att råvaror av allehanda slag ska kunna exploateras utan krav på att något ska komma tillbaka. Inte ens vettig vård. Skogen ryker, malmbrytningen förgiftar bäckar. Om vindriktningen är den rätta så låter det som om ett flygplan går in för landning på min gård. Samma exploatör sätter upp tusen snurror i Piteåtrakten. Jag är inte emot vindkraftverk, tvärtom faktisk, men det bullret skulle störa mig mycket mindre om det gjorde någon nytta för byn. Räddade en butik, delfinansierade fiberkabel eller åtminstone betalade en vägtrumma till den enskilda vägen.
Inez Abrahamzon