Vi måste ställa oss frågan, hur ska vi ta itu med människors misstag?  Alla gör vi misstag och vi är bara människor och alla har vi gjort något dumt, så även jag! Är vi offentliga ska vi granskas hårt, men vi inom medievärlden måste vi ställas oss frågan, ska vi granska över eller under bältet? Mitt svar är givet, granskningen ska vara seriös, analytisk, bygga på fakta, spegla flera sidor och vara trovärdig. I fallet Anders Borg har kändisskapet och hans person tagit över taktpinnen och granskningen är undermålig. Milt sagt under bältet. Vi måste fråga oss hur långt ska vi gå?

Det var Dagens Opinion som satte riktmärket för drevet på Anders Borg. Webbsidan som har en ambition ”att utveckla, utmana och underhålla vår kunniga publik med hjälp av journalistik av hög kvalitet.” De var först med nyheten, någon från festen hade ringt och skvallrat. Dagens Opinion valde att gå ut med alla snaskiga detaljer men skriva att det var en fd högt uppsatt politiker det handlade om. Hade de gjort tvärt om och namngett Anders Borg hade skvallret om detaljerna uteblivit. Efter det var det bara en tidsfråga innan namnet blev offentlig tillsammans med penisen, hoten och kvinnoföraktet. Resten vet vi. Nu är polisutredningen nedlagd i brist på bevis. Jag är inte förvånad.

Jag försvarar på intet sätt Anders Borgs handlingar, jag tycker också han ska granskas, men nu är vi på ett sluttande plan. Anders Borg har bett om ursäkt, han har sagt att han ska söka hjälp, han har förlorat flera tunga uppdrag. Han har fallit tungt och ligger ner, men vi fortsatte att sparka. Det utan analys och vetskap om vad som hänt Anders Borg, varför fick han en blackout? Det värsta i den här situationen är trots allt Anders Borgs förnedring av sig själv och den har vi alla frossat i!

Men det är dags att lämna Anders Borg. Egentligen handlar detta mediadrev inte alls om honom. Det handlar om det samhälle vi håller på att skapa. Sprid ett rykte och krossa en människa. Vill vi ha det samhället? Jag kallar det för ett Hänt i Veckan syndrom. I skvallertidningar behövs bara rykten och så hittar de på en story som säljer. Det har ingen betydelse ifall den inte är sann, det viktiga är att sälja tidningen. Folk slänger sig över den, slukar skvallret. Hos frissan, i väntrummen är dessa tidningar högt värderade. Vi älskar skvaller och är intresserade av andras problem. Alla behöver vi ett villebråd, helst en känd sådan som lockar läsare till tv och radio och mediesajter. Ungefär som Prinsessan Diana som drevs i döden av paparazzi fotografer. Hon var ett hett villebråd.

Skriverierna stimulerar särskilt i dessa tider hatet på sociala medier. Allt är tillåtet att säga och tycka. Hatet skiljer inte mellan sak och person, det bara väller fram. Polisen rykte in och upprättade en egen polisanmälan utifrån vad som skrev på Facebook. Kända advokater gick på rykten och fördömde agerandet. Det är ungefär som under franska revolutionen, en anonym anmälan och så satt personen i giljotinen. I sådana här situationer har medievärlden ett särskilt och stort ansvar! Många inom mediebranschen hävdar att vi inte har ansvaret för vilka konsekvenser våra skriver får. Vi måste leverera nyheter! Det är rätt, men vi måste också vara objektiva och analyserande det handlar ju ändå om människor! Medierna är idag också pressade, de måste konkurrera med de sociala medierna där allt sägs och händer. Det är ingen lätt uppgift att balansera i.

Handen på hjärtat, inte vill vi ha ett sådant här samhällsklimat? Vi har i flera år dränkts av hot och kräkningar på nätet. Hatet mot politiker är större än någonsin, journalister får gå under jorden. Mordhot har bidragit till att mediehusen är låsta, många politiker kan inte gå utan livvakt. Medborgare ses i många fall som mindre vetande och populister. Sverige håller på att falla sönder. Vi kan inte längre hantera vår yttrandefrihet. Vi måste sluta om vi ska ha vår värdighet kvar. Vi kan inte låta pöbeldomstolar döma människor!

Stanna upp och tänk en stund: Rannsaka dig själv skulle du och din familj klara av ett sådant här drev? Skulle du stå rak genom krutröken eller ge upp? Vad är du beredd att göra för ett bättre samtalsklimat? Nog kan vi väl bättre?

 

 

Lotta Gröning
Jag är journalist, filosofie doktor i historia och egen företagare. Jag har nästan alltid jobbat med att bevaka politik. Jag har varit politisk chefredaktör på Norrländska socialdemokraten och debattredaktör på Aftonbladet. Jag kan betecknas som mångsysslare. Jag är nyhetskrönikör på Expressen, jobbar med seminarier om forskning och framtid för Axess tv, är moderator och föreläsare. Jag har skrivit flera böcker. Särskilt intresserad är jag av småföretagande och näringsliv, demokrati och samhällets förvandling och utveckling. Jag har också specialiserat mig på skola och utbildningsfrågor. Jag funderar mycket på framtiden och är oerhört nyfiken på vad som händer sedan.

5 Thoughts on “Vi kan inte låta pöbeldomstolar döma människor!”

  • Lotta Gröning, håller med dig! Avvakta tills fakta presenteras. Skvaller är ingen grund för att döma och hoppa på människor vare sig de är kändisar, politiker eller vanliga människor. Och journalister, ni skall inte agera som domstolar.

  • Tack Lotta Gröning.
    Din analys är viktig och jag delar din uppfattning. Vi måste alla skärpa till oss för att upprätthålla någon form av värdighet. Framförallt behöver vi skärpning i det skrivna ordet. Varmt tack för den här skrivningen! /Ny Dinau

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *