Ja, så har det hänt igen. Efter massor med kostsamma utredningar har en av mina bekanta fått beskedet att försäkringskassan överväger att avslå hennes ansökan om sjukbidrag. Kulturen hos nämnda myndighet verkar vara att alla utom de själva är inkompetenta idioter eller bedragare.
Jag förstår inte logiken med alla expertutlåtanden när försäkringskassan ändå inte verkar bryr sig om dem. Jag vet mer än en överläkare som fått sina utlåtanden dissekerade av förtroendeläkare med betydligt mindre kunskaper i det område som ärendena gällt. Varje dag sitter massor med psykologer, arbetsterapeuter och läkare och formulerar långa intyg för att tillfredsställa försäkringskassans system. De flesta av dem skulle hellre använd tiden till att göra något för människan de skriver om.
Utredningarna kan vara långdragna och faktiskt också kränkande. En kvinna i grannbyn med en mycket allvarlig muskelsjukdom utreddes för att avgöra om hon hade muskelkapacitet nog för att kliva av och på en buss. ”Vad jag nu ska veta det för, sa hon. Det går ju ingen buss där jag bor.”
Den här typen av historier har tidningar skrivit om i parti och minut – under många år. Troligen har alla av oss några bekanta som manglas runt just i detta nu. Ibland blir det faktisk så komiskt att man skrattar åt det, men egentligen är det mycket allvarligt. Det vi ser är ett systemfel.
[hr]
[wp_ad_camp_1]
[hr]
I klartext är det helt åt helsike att högutbildade för mänsklig vård och omsorg ska använda sin tid och sina kunskaper på att vårda byråkratiska system som inte fungerar. Det är att kasta miljarder rakt i sjön. Om det ändå är försäkringskassan som avgör om en person är sjuk nog för att få sjukpenning – skicka patienterna det gäller direkt till dem.
Det är galet jag vet, men experterna skulle då i alla fall kunna lägga hela sitt fokus på akut sjuka. Cynismen i dagens system skulle också bli tydligare.
Inez Abrahamzon
[hr]
[wp_ad_camp_2]
[hr]
Bra skrivet, det är ett sånt totalt vansinnigt slöseri med tid och pengar – för alla och till ingen nytta – så man blir rent ut sagt urförbannad!
Jag förstår också att det är en omöjlighet att försäkringskassan direkt tar hand om de som ansöker men tänk vad väntetiderna till att få komma till läkare, psykologer med flera skulle kunna förkortas och vilka resurser som då skulle kunna användas för att verkligen göra nytta. Något som ALLA skulle tjäna på, inte bara de som stångar huvuden blodiga mot försäkringskassebyråkratin. Det skulle vara otroligt intressant att få ta del av statistik om hur många ansökningar som faktiskt godkänns och även vilka diagnoser som det då gällde, eget dödsfallsintyg?
Angående utredningen om muskelkapacitet – utredningar görs i varje specifikt fall, vilket är bra och precis som det ska göras, men att ändå ”lyckas” göra den långt ifrån hennes verklighet, ja, det hamnar högt upp på löjlighetslistan. För att inte tala om den långa, sega, utdragna process som för de flesta som ansöker även innebär en massa ångest, oro, mm mm, och som i många fall kan pågå under flera år. Oberoende av sjukdom kan man lugnt säga att det är inget som förbättrar någons situation. Det är kanske på tiden att sjukvården inför en ny diagnoskod: F01 – Försäkringskassa!