Jag har under hela mitt yrkesliv blivit hotad för mina åsikter. Jag har fått mitt barn dödshotat. Jag har blivit hotad av socialdemokraterna för att jag inte varit tillräckligt lojal partiets åsikter. Jag har fått ställa in möten på polisens inrådan på orter där vargen finns för att jag tycker att den ska få finnas i våra skogar. Men mest av allt har jag blivit hotad, jagad och polisanmäld för att jag tydligt och klart kräver att demokratin ska fungera. Det är ganska skrämmande och tyvärr måste jag säga att åsiktskorridoren blir allt trängre och smalare. Det är många just nu som pratar om att det blir allt svårare att få säga sin mening utan att tycka rätt. Staffan Heimersson som fick kicken från Aftonbladet för att han kritiserade #metoo rörelsen. Bengt Ohlsson i DN skrev nyligen i krönika som landade i samma analys om samtalsklimatet att det håller på att bli trångt.

Hur har vi hamnat här?

Sverige som har en lång tradition av demokratiskt utvecklingsarbete, med folkrörelserna som skolat människor i demokrati och som gett dem kunskapen att argumentera, rätten att tycka och tänka och driva sina åsikter. Socialdemokraterna och Liberalerna har varit drivande i dessa frågor sedan 1800-talets slut. Det är partier som haft demokratin som portalparagraf i sina politiska program.  Framför allt arbetarrörelsens talesmän satt många år i fängelse för sin rätt att rösta och tala fritt. Det blev över 12 år om vi slår samman fängelsedomarna. När Sverige byggdes upp, visionen om folkhemmet utvecklades blev det lätt att på det stora kollektivets grund få en relativt bra fungerande representativ demokrati. Det hjälpte att det LO-kollektivet fick representanter i företagsstyrelser och i statliga myndigheter. Dessutom var Saltsjöbadsavtalet guld värt för politiken och näringslivet.

Men så förändrades verkligheten och den ovan ifrån styrda demokratin fick problem. Det började redan på 70-talet när socialdemokraterna som var det ledande partiet tappade målet och meningen med politiken. Partimedlemmar blev besvikna och oppositionella. Sverige röstade fram en borgerlig regering. Värre blev det under 90-tals krisen då partiet delades upp i en höger- och vänsterfalang. Socialdemokraterna som haft demokratin som viktigaste politiska fråga plockade successivt bort kravet på att demokratin ska genomsyra alla led i samhället. Den absolut största smällen i socialdemokratins politiska historia blev EG/ EU omröstningen som total splittrade partiet. Dessutom halverades partiets medlemstal under de följande åren då motståndarlägret rensades ut.

Individ istället för kollektiv

Samhället har också fått en annan drivkraft, med digitaliseringen och de sociala medierna har de gamla folkrörelsesverige luckrats upp och de politiska partierna fått stora trovärdighetsproblem och mött en kritik som de aldrig tidigare varit i närheten av. Facebookgrupper har ersatt partierna i politiskt och opinionsbildande arbete människor organiserar sig utifrån politiska frågor som de arbetar för eller emot eller bara samlas kring. Individualismen har ersatt kollektivismen och det svårt för de etablerade partierna att hantera detta. Särskilt när åsikterna blir för utmanande, späder på fördomar och kanske hat. I det perspektivet har trycket från etablissemanget blivit som en våt filt över debattsverige. I känsliga frågor såsom invandring, organiserad brottslighet som dessutom skapat främlingsfientliga partier undanhöll man länge all fakta för att inte skapa rasism. Tyvärr blev resultatet det motsatta. Inte ens decemberöverenskommelsen räckte till. En slutsats kan jag dra. I etablissemanget är åsiktskollektivismen stark, medan fotfolkets åsikter spretar i alla möjliga olika riktningar – från extremerna brunt till rött.

Värna demokratin

I det här uppluckrade, individualistiska samhälls-tyckar-klimatet blir demokratin såsom vi beskriver den i vår grundlag ett problem. Idag är det legitimt att ha åsikter om du har rätt åsikter. Jag har länge försökt förstå varför mina krav på en fungerande demokrati är så känsliga. Krav på att yttrandefriheten ska råda bara du inte bryter mot lagen och kränker andra människor. Jag har ofta sagt att vi kan hata och förakta andras åsikter men vi måste respektera deras rätt att ha dem och uttrycka dem. Men denna min övertygelse har hos många förvandlat mig till en suspekt person. Jag blir anklagad från olika håll att vara brun, att vara sd:are och ord som nazist har också framförts mot mig när människor försöker stämpla mig som illojal och samhällsfientlig. Jag tror dessutom att ju mer vi försöker tysta åsikter eller partier som vi ogillar, tex hur de sju etablerade riksdagspartierna behandlar Sverigedemokraterna desto starkare blir de. De får en offerroll som är väldigt tacksam. Det har utvecklingen och opinionsundersökningar verkligen visat stämma.

Jag kommer att fortsätta arbeta för att Sverige ska ha en fungerande demokrati. Kränkthet och främlingsfientlighet och ska mötas med argument och samtal, inte med tystnad eller förtal.

Digitaliseringen kommer att fortsätta att göra oss ännu mer individualistiska, vi håller på att organisera om samhället efter nya kriterier. Etablissemanget kommer inte att kunna stoppa den utvecklingen och inte heller tysta obehagliga åsikter. Ska partierna vara med i samhällsomvandlingen måste de hitta en fungerande strategi byggt på demokratiska principer.