http://www.expressen.se/kultur/min-barndoms-by-var-varre-an-en-no-go-zon/
Jag läser i Expressen Sven Olof Karlsson krönika om hans barnby Nyhyttan i norra Västmanland. Det är mina hemtrakter han talar om. Hans barndomsminnen är rent ut sagt förskräckliga. Stackar lille pojk tänker jag. Hur kunde du få ett sådant helvete? Vilka grannar som tog livet av sig på löpande band, för att inte tala om klasskamraterna som tafsade på tjejer och kallade dem madrasser. Sedan alla fulla jägare som både sköt skarpt och luktade illa. Dessutom stora bestar som gick på gatorna, hundar som var aggressiva och tillråga på allt fick valpar. Minns jag fel, Sven Olof Karlsson fälldes det inte också några klusterbomber över lilla Nyhyttan någon gång på 70-talet?
Vilket helvete du har upplevt och jag verkligen glad över att du flyttat härifrån och funnit dig väl tillrätta i Stockholms förorter. Jag måste säga att jag led med dig under branden när din släkts skog brann ner, då skrev du vackert om sorg och solidaritet. Men idag måste tolkar jag det som du närmast är lättad att få lämna eländet bakom dig. Med en sådan traumatisk syn på sin uppväxt är det bra att börja på nytt.
Jag är också uppvuxen i dina hemtrakter men jag är ju äldre än du känner inte alls igen mig. Men jag känner ju dina gamla kompisar och ditt gamla gäng som du hängde med. De är minst sagt lite undrande över hur du kunde få den här bilden av livet i norra länsdelen. Men vi är ju alla olika och tycker olika och det ska respekteras.
Det jag emellertid funderar över är vad du vill säga med din krönika. Det går inte att komma ifrån att du också har en politisk agenda. Du tillhör ju kultureliten den som anser sig tolkningsföreträde när det gäller verkligheten. Det blir så tydligt när du nu från ditt stockholmsperspektiv ser ner på landsbygden. Vi har läst många krönikor och reportage om helvetet på landet förr. Jag läser mellan raderna att du ser på oss som bor här som både dumma och outbildade. Vrak som inte har några jobb, många kanske aldrig ens har varit i Stockholm och givetvis vill du väl stämpla oss som SD.are. Vi är motsvarigheten till ”packet i Pennsylvania” som röstade på Trump. Det är verkligen finurligt tänkt och många delningar av din krönika får du också.
Det är bara ett litet problem, den verklighet som du beskriver har aldrig funnits. Den finns inte nu heller. För att få ihop allt elände har du tagit enskilda händelser under decennier. Det är så mycket elände så jag tror inte ens att det skulle fungera som ett filmmanus. Det skulle bara bli för mycket. Men som en krönika som har till syfte att reta upp folk, hänga ut sina vänner och ovänner och få många delningar så är den ju faktiskt lysande. Det kan ge en kick.
Om du någon gång har ett seriöst intresse av att diskutera livet på landet, kan du ju alltid höra av dig!
Bästa Hälsningar Lotta
Hej Lotta!
Bra skrivet. Själv är jag född 08 men 10 dagar gammal blev jag förflyttad till småstaden Arboga, har sedan även trampat norrländsk glesbygdsmark och storstadens ”kalla” gator. Har alltid känt mig trygg och säker på landsbygden, men det beror väl på att mina rötter sitter i starkt i myllan på min mors sida. Min far kom från bergslagen och bruksmiljö är kanske därför jag känner mig bekväm i bergslagen och Norberg.