Peter Hedman konstsmed i Bräcke efterlyser en ny politik för landsbygden.

Det är beklämmande att de politiker som har makt att göra något för att stoppa inflyttningen till städerna inte lägger två strån i kors för att hindra den. Det finns otaliga kreativa sätt att motverka trenden, men det enda politikerna kommer med är vackra tal om en levande landsbygd och att de minsann skall jobba för den. Men till konstruktiva handlingar kommer man inte. Man har kört fast, och vet inte vad man skall göra, så man pratar på och väntar att tiden har sin gång – snart bor det ingen kvar därute som ropar på bättre vägar, bredband via fiber, skolor för barnen och hemtjänst för de äldre.
Det finns exempel i historien som visar hur man kan få folk att göra precis som makthavarna vill. Låt mej ta ett konkret exempel – för att Sverige skulle befolkas meddelade man folk bosatta i rikets östra halva (Finland) att man fick flere års skattefrihet om man flyttade, byggde hus, svedjade och försörjde sej själv. En utmärkt ide. Skogar höggs ned, brändes, togs till virke, åkermark bröts och odlades upp. Nu växer dessa åkermarker igen med sly, eftersom regeringen ivrigt påhejad av EU har bestämt att det inte ska finnas några torp och små jordbruk, de lämnas utan driftsbidrag. De är bara de stora kött- ägg- och sädfabrikerna som får pengar för sin verksamhet. Inget kunde vara mer fel. Lärde inte utbrottet av galna ko-sjukan hur korkat det var med jättestora kreatursbesättningar ? Nej, tydligen inte. Med skattefrihet eller skattelättnader kan man alltså få folk att flytta dit man vill. Men nu vill regeringen uppenbarligen att alla ska bo i städerna. Jag undrar varför, och jag undrar vem eller vilka som skall förse stadsborna med mat. Ju större jordbruksenheter vi har, desto mer sårbara är de för sjukdomar och missväxt och klimatförändringar. Desto mer sårbart blir hela samhället.

Det är tyvärr utopistiskt att tro att svenska ungdomar skulle bli kvar på landsbygden med hjälp av skattepolitik. För en del skulle det säkert vara lockande, men de är alltför få. Varifrån skall man då ta människor som kan tänka sej att bo på landet ? Svaret är invandring – och de är redan här !
Jag har ofta undrat varför man placerar invandrare/flyktingar i getton i städerna, typ Rinkeby. Varför placeras de inte ut i de tusentals tomma hus som finns på landsbygden ? Jag vågar påstå, att då skulle integreringen gå betydligt snabbare. Jag har hört som motargument att de måste vara på samma plats, så de kan lära sej språket. Jaså ? Varför kan inte folk på landsbygden få jobb som språklärare åt sina grannar ? Dessa människor som ofta kommer från ställen där man vet hur man håller höns, får kor och grisar skulle kunna göra underverk på landsbygden. Och viktigt skulle det vara att få flere barn till skolorna, så att trenden med allt längre skolvägar skulle brytas.
I min lilla by finns det mer än 15 tomma ladugårdar. Här finns inte en enda lantbrukare kvar. Det är ju inte svårt att tänka sej hur det skulle se ut i byn om de tomma husen och gårdarna skulle fyllas med folk och fä. Med ändringar i skatte- och invandringspolitiken är det möjligt att få tillbaka en levande landsbygd, renare mat, lyckligare människor, mindre kriminalitet, öppna kulturlandskap, rikare djur-, växt- och fågelliv och sist men inte minst kunde det på sikt ge Sverige en möjlighet att bli självförsörjande vad gäller livsmedel – vilket ju borde vara av högsta prioritet för allt från lantbruksministeriet till försvarsministeriet. Men nej. De styrande har inga visioner, inga ambitioner, ingen ”politisk vilja” till att åstadkomma förändring i situationen. Eller är man bara för feg ? Är dessa beslut som skulle behöva tas för djärva och för svåra ? Det kan de ju inte vara – samma sak har ju gjorts förut, med gott resultat ! Låt vara att det är några hundra år sedan – vad gör det, människan har inte förändrats, vi är fortfarande likadana och trots alla våra datorer och mobilappar så vill vi i grunden samma sak nu som då ;
Vi vill leva i fred, vi vill ha mat på bordet, vi vill uppleva att det arbete vi gör är viktigt, vi vill ha erkänsla och belöning då vi gjort extra bra ifrån oss.
Vi vill ha kärlek, social trygghet, vi vill ha avkopplande hobbies och goda grannar och vänner. Vi vill ha ett liv som är värt att leva. Varför skulle det vara omöjligt på landsbygden ?
Det är dags för politikerna att ta bort skygglapparna och agera, innan den sista åkerlappen har slyat igen och innan taket på den sista ladugården har rasat in. Ju längre ni väntar, dess dyrare blir det för samhället att restaurera glesbygden när den stunden kommer då det är nödvändigt.

Peter Hedman
Konstsmed
Bräcke