Det statliga bolaget Vattenfall har blivit en lekstuga för inkompetenta chefer, för dyra konsulter och före detta politiker. Konsultfirmorna McKinsey och JKL håvar in mest pengar från Vattenfall. Göran Persson, en gång statsminister och ytterst ansvarig för bolaget, plockar nu hem stora inkomster för rådgivning och marknadsföring av bolaget i Tyskland.

Det är bara att hålla med Mikael Damberg när han på Brännpunkt i SVD i augusti skriver att vi nu behöver ta en diskussion om de principer som ska styra det statliga ägandet framöver. Damberg skäller visserligen på regeringen, men det är värt att notera att han själv sitter i glashus. Socialdemokraterna har lika stort ansvar för Vattenfalls haveri som regeringen. Lägg dessutom till att ansvarig minister Peter Norman aldrig tar något ansvar för de statliga företagens agerande.

Drabbade är svenska folket och inte minst näringslivet. Sverige skulle kunna ha en konkurrensfördel både genom billiga energipriser och grön el. Men icke. Genom direkt oansvariga beslut har ansvariga politiker spelat inte bara med vår tillväxt utan också med inkomster från våra tillgångar och inte minst svenska folkets skattepengar.

Det senaste halvårsresultatet visade på en rekordstort, ja till och med katastrofalt halvårsresultat för bolaget. 17 miljarder kronor back och dessutom nedskrivningar för dåliga affärer, bland annat Nuon affären. Lägg dessutom till enorma pensionsavtal och andra förmåner som avgående höga anställda har fått.

Det svider när vi betänker att Jokkmokks kommun med sina 11 kraftverk är Sveriges mest produktiva men också fattigaste kommun. En miljon i månaden som JKL får i ersättning för sina insatser hade inte suttit illa för kommunen som trots allt levererar elen.

Det är självklart att Vattenfalls verksamhet måste granskas. Men det är lika självklart att ansvariga politiker måste ställas till svars även om de inte längre har makten. Men jag undrar var tog granskningen vägen? Det har blivit väldigt tyst.

Dessutom bör vi inför valrörelsen kräva en långsiktig, hållbar och lönsam strategi för hur vi hanterar våra naturtillgångar. Vattenkraften genererar miljarder till statskassan, men det är ingenting som kommer elkonsumenterna till del. Tvärtom får vi genom höga skatter betala företagets dåliga affärer i Europa.

Beslutet som kom i samband med halvårsresultatet att dela upp Vattenfall i en nordisk och en kontinentaleuropeisk del kan vara en lösning. Framför allt satsningen på ett nordiskt samarbete.

Sverige har mycket att lära av Norge som genom en god förvaltning av sina naturtillgångar, oljefonden närmar sig nu 4000 miljarder, är världens rikaste land. Men också i Norge görs felinvesteringar. Norska Statoil har samma bedrövliga resultat som Vattenfall. Kanske skulle de kunna lära av varandras misstag och samarbeta för energilösningar som kan lyfta näringslivet istället för att konkurrera ut det?
Kräv av politikerna inför valrörelsen att de bestämmer sig på vilket ben de ska stå. Är det energiskatterna som är viktiga, eller köpet av smutsig el på kontinenten, eller låga energipriser för tillväxt? Vad i herrans namn har de för strategi? Jag vill gärna ha en utförlig redogörelse.