Sverige halkar efter när det gäller forskning och utbildning. Vi är numera medelmåttor som har svårt att hävda oss på en internationell marknad hävdar ekonomen och forskaren Kjell A Nordström. Världskonkurrensen gör allt till en enda stor idoltävling och all form av medelmåttighet kommer att raderas ut.

Vi jämförs numera med dem som är bäst i världen. Kjell A Nordström tar sångerskan Titiyo som ett bra exempel, Hon slog igenom i Sverige och var jätteduktig, men hon jämfördes med Maria Carey och Whitney Houston. I den konkurrensen blev det tungt. Så är det för andra yrkesgrupper också, vi hamnar i en hård konkurrens. Ska Astra Zeneca rekrytera folk tar de givetvis de som är bäst i världen, eller placerar forskningen där den bästa kompetens finns. Det är ingen tillfällighet att Astra Zenica forskar om malaria i Indien.

I takt med globaliseringen har utbildningssystem blivit mer jämförbara. Sverige halkar efter även där, vi är inte i topp när det gäller utbildning. Nyligen rankades Europas bästa universitet. KTH placerade sig bäst på en trettonde plats.

På en lista av världens 200 bästa universitet som sammanställs av tidningen Times Higher Education kom Lunds universitet på 67 plats. Med andra ord Sverige är medelmåttor i världen när det gäller utbildning.

Jag tänker inte skylla något enskilt parti för vår katastrofala utveckling på utbildningens område. Jag skyller på alla. I princip har det alltid varit stor enighet om skolan och utbildningssystemen. Alla partier har alltid hävdat att utbildning är en grundbult i samhället. På 1960-talet hävdade sig den svenska skolan väl i konkurrensen då tillhörde den det bästa i världen. Den positionen tycks tyvärr ha blivit startskottet för att montera ner kunskapskraven och ta av lärarna sin expertstatus. De blev istället en typ av fritidsvaktmästare som skulle se till att eleverna höll tyst och sökte sin egen kunskap.

Sedan kom kunskapslyftet. Långtidsarbetslösa skickades på vidareutbildning för att läsa engelska och lära sig datorn. Tony Blair byggde sin tredje och sista valrörelse på fem punkter kring utbildning, han ville lyfta britternas utbildningsnivå så att de inte skulle kunna ersättas av maskiner. Men maskinerna flyttade ändå fram sina positioner på alla områden och ännu fler industriarbetare förlorade jobben.

Den statsstyrda högre utbildningen satsade på högskolor i alla län och som ordförande för universitetens och högskolornas styrelser tillsattes ledande politiker, gärna med rötterna i bygden. Så fick Sverige ett utbildningsväsende som byggdes upp kring det lokala näringslivet, ett näringsliv som byggde på industrisamhällets framgångsrika företag. Denna satsning underströks av alla regeringar som hävdade att naturvetenskap och teknik var de viktigaste forskningsområdena. Denna statstyrda inriktning på den högre utbildningen är en av förklaringarna till att Sverige halkar efter. Politiker utan visioner och framförhållning byggde den högre utbildningen på det gamla näringslivet och folkviljan om allt skulle vara som tidigare. Vi missade länge det nya näringslivet, vi är fortfarande långt efter på många områden inte minst när det gäller utvecklingen av cyberspace. Vi har konkurrerats ut av globaliseringen, nya kommunikationer och en internationellt hög utbildningsnivå anpassad för det nya näringslivet.

Lotta Gröning