Sten-Arne Persson skriver om djurskydd.
Den 2013-10-24 var jag på Elmia och lyssnade på Henriette Bonde från Länsstyrelsens djurskyddsenhet då hon informerade om hur en hur en djurskyddskontroll går till. Vid frågestunden efter anförandet beklagade hon sig över att djurskyddshandläggarna ofta utsattes för hot vilket jag också hört under många år. Då jag själv arbetat som rådgivare i jordbruket både på statliga lantbruksnämnden och som redovisningskonsult på Driftsbyrån och numera i egen redovisningsbyrå så blir jag rejält störd över detta eviga gnäll från de så kallade naturvetarna om hur hotade de blir under sin yrkesutövning.

När jag för 51 år sedan som 20-åring började som tjänsteman på Hushållningssällskapet med skördeuppskattning för att bestämma om skördeskadeskyddet skulle lösa ut eller inte. Då var det en del som varnade mig för att jag skulle bli illa bemött eftersom man kom och hindrade jordbrukarna i deras arbete. Varken då som ung och oerfaren eller senare har jag blivit hotad av en enda bonde. Ofta blev jag istället bjuden på mat eller kaffe beroende av när jag dök upp helt obekant för bondefamiljen. Jag har under alla år alltid fått betalt för mina tjänster. Hur knackigt mina kunder än haft det har de ändå betalat sina räkningar både till mig och andra, så länge de på något sätt har kunnat skaffa fram pengar. Men jag har förvisso aldrig heller hotat en bonde eller förstört någons ekonomi.
Jag har följt en mycket god väns kamp under två decennier mot djurskyddsterrorn grundad på anonyma anmälningar från djurrättsaktivister. Han har fått en ladugård uppeldad och ett gammalt torp vandaliserat utan att polisen engagerat sig för att reda ut vem som har stått för ödeläggelsen. Han har aldrig hotat någon av alla dessa ynkliga varelser som har gjort allt de kunnat för att förstöra livet och ekonomin för honom. Han har blivit dömd för att ha haft nötkreaturen ute när dygnsmedeltemperaturen understigit +10 grader enligt ”Erling Anderssons gamla regel” (”när dygnsmedeltemperaturen understiger + 10 ° C skall nötkreatur stallas in”) var den nu finns i lagstiftningen. Den som vittnade om att hans nötkreatur skulle lida om de utsattes för temperaturer under + 10° C var nuvarande ordföranden i veterinärförbundet Torsten Jacobsson. Samme man som var den som valde ut tjänstemännen till djurskyddsmyndigheten bland över 900 sökanden. Samme man som försökte sätta dit en gammal lantbrukare, hovslagare och klövvårdare utan lagrum.   

 Vid vittnesförhöret under ed, i det ”rättsfallet” (?), med Torsten Jakobsson hävdade denne att det 30-tal islandshästar som likaledes befann sig i Mellansverige skulle kunnat frysa ihjäl när de normalt överlever vintrarna både på Island och i Norge utan ligghall. Detta fick hästägarens advokat att fråga vittnet om han ansåg att även isbjörnar behövde ligghall. Varpå vittnet svarade ungefär att det skulle även de, liksom älgar uppskatta. Vad är mened? Uppsåtet lyckades inte den här gången. Det blev frikännande dom då den anklagades juridiska ombud Guy Allan Svensson ordförande i Familjejordbrukarna var den ende av de inblandade i rättegången som hade läst lagen rätt och hävdade den.

Jag var även med på djurskyddskonferensen 2011 på Lantbruksuniversitetet där enhetschefen Erika Johansson för djurskyddet i Norrbotten representerade alla landets enhetschefer och uttryckte hur hotade de blev och att de behövde mera resurser för att klara det stora kontrollbehovet, som naturligtvis uppstod av att man på sin hemsida uppmanade folk att göra anonyma anmälningar om djur som for illa. Man beskrev även noga hur man skulle göra för att verkligen förbli anonym. Representanten för djurskyddshandläggarna i Sverige förklarade till sist, i sitt anförande att hennes idol var nuvarande ordföranden i veterinärförbundet Torsten Jakobsson.
För en eller flera människor som medvetet vill skada en medmänniska finns det nog inte ett säkrare sätt att krossa en familjs liv än att just göra upprepade anonyma anmälningar om vanvård av djur. Sedan förnedrar och ruinerar Länsstyrelsen den angripne med stora omhändertagandekostnader fram till konkursen varefter samhället (du och jag) betalar resterande omhändertagandekostnader som kan uppgå till miljonbelopp i ett enda ärende. Den anonyme anmälaren kan lugnt luta sig tillbaka i fåtöljen och njuta tills denne själv blir anonymt anmäld. Hut går hem. Är det så vi ska ha det i Sverige?

På Elmia framgick av budskapet att djurskyddshandläggarna oftast åkte ut med poliseskort, och att i besluten om förelägganden och omhändertaganden skriver man närmast rutinmässigt, att de gäller även om de överklagas. Besluten tas ofta i förebyggande syfte ifall det ”bedöms” (ofta grundat på enskild inspektörs personliga tyckande) att det kan finnas risk för vanvård. På min fråga om hur ofta handläggarna blev hotade fick jag svaret att 7 av 10 handläggare hade hotats. På min fråga hur många som polisanmälts blev svaret att alla hot polisanmäls. På följdfrågan, hur många som blivit dömda fick jag svaret att det var knappt någon. Så vad har de så kallade naturvetarna larmat om hela tiden. Är det inte förtal av djurägarna?

Det var någon som sa att alla bönder är kriminella, det gäller bara att komma på dem. Och med enskilda inspektörers personliga tyckande upphöjt till lag (som svenska domstolar dömer efter) ligger det säkert en viss ”sanning” i detta ”halvofficiella” uttalande.

Det finns ett gammalt ordspråk som säger att man inte skall kasta sten om man sitter i glashus.

Sten-Arne Persson

Lantbrukets Ekonomiservice

Lotta Gröning
Jag är journalist, filosofie doktor i historia och egen företagare. Jag har nästan alltid jobbat med att bevaka politik. Jag har varit politisk chefredaktör på Norrländska socialdemokraten och debattredaktör på Aftonbladet. Jag kan betecknas som mångsysslare. Jag är nyhetskrönikör på Expressen, jobbar med seminarier om forskning och framtid för Axess tv, är moderator och föreläsare. Jag har skrivit flera böcker. Särskilt intresserad är jag av småföretagande och näringsliv, demokrati och samhällets förvandling och utveckling. Jag har också specialiserat mig på skola och utbildningsfrågor. Jag funderar mycket på framtiden och är oerhört nyfiken på vad som händer sedan.

6 Thoughts on “Vem eller vilka är det som är hotade i djurskyddsärenden?”

  • Jag har företrätt djurägare i snart fyra år – huvudsakligenpå ideell basis. Har i ungdomen arbetat som polis och läste juridik på fritiden. Efter tingsmeritering blev jag åklagare några år innan jag gick över till annan verksamhet. Jag hade en tro på det jag gjorde och vi hade en ambition att arbeta för rättssäkerhet för alla. Det har varit chockartat att så grymt få se hur vårt samhälle har förfallit. För myndigheter och domstolar räknas handläggningshastighet och statistik utan närmare analys om orsakerna bakom siffrorna. Billigt ska det vara också. Förundersökningsledare var åklagare på min tid när nu polismän har denna uppgift i allt växande omfattning. Även åklagarna ska prestera resultat -alltså siffror – vilket leder till att en mängd anmälningar skrivs av utan den minsta undersökning. Jag har egen erfarenhet från senare år (”Hästmannens fall bl.a) Tänk er nu ännu värre när det gäller länsstyrelserna och deras handläggare som med förvaltningsdomstolarnas hjälp får som de vill, trots att jag vet att det normalt är allmänt tyckande. Inga veterinärer som undersöker och när det sker är det unga och bitska personer som i vissa fall inte känner till djurarten närmare. Ska svara på ett yttrande från Riksåklagaren i sommar i ett fall jag driver för en djurägare angående dubbelbestraffning (djurförbud plus dom om djurplågeri). Vid omhändertagandet av hans får, vilket han levde av, var det två unga veterinärer som undersökte djuren. Den ena hade inte undersökt får förut och den andra hade gjort det två gånger!!! ”Djuren var tunna och hade inte fått tillräckligt med mat och vatten”. Vilka samhällen har sådant intresse att få kontroll över människor genom djuren? Jag vet ett exempel och det var Adolf Hitler som i november 1933 undertecknade en djurskyddslag som med fog kan ses som förebilden till vår djurskyddslag från 1988. Max två års fängelse för plågande av djur och rätt för den ”lokala myndigheten” (länsstyrelseer och förvaltningsdomstolar) att förbjuda djurägaren att äga djur fortsättningsvis. Likaså fanns omhändertagande av djuren med. Vi i Sverige går den lätta vägen för staten och låter förvaltningsdomstolarnastår fårdöma om förelägganden,omhändertaganden och djurförbud. Har ni tänkt på att det i första § i förvaltningslagen står att förvaltningsdomstolen skall pröva myndigheternas handläggning av ärendet ifråga. Där finns grundorsaken till att djurägaren normalt är chanslös om han/hon vill kämpa. Det klarläggs aldrig någon skuld efterseriös bevisvärdering- det görs bara i allmänna domstolar. Länsstyrelserna och förvaltningsdomstolarna struntar fullständigt i att det i 24 b § i djurskyddslagen klart och tydligt står att brott mot djurskyddslagen skall anmälas till polis/åklagare (JO har konstaterat det i december 2013). Själv har jag åberopat det i flera år!!! Utan resultat!!! Det biter inte ett dugg att vi faktiskt haft Europeiska Konventionen om de Mänskliga Rättigheterna som svensk lag sedan 1995! I dess artikel 6 anges att den som beskylls för brott har rätten till en rättvis rättegång samt rätten till försvarare och rättshjälp. Även om du vinner i förvaltningsdomstol så får du betalar eventuella ombudskostnader! Alla påstådda överträdelser är brottsliga – se 36 § i djurskyddslagen – där är även överträdelser av jordbruksverkets föreskrifter straffbara. Jag kan skriva ännu längre om att Sverige helt struntar i EU-rätten beträffande lantbrukets djur men EU-kommissionen har petat lite på regeringen så vi får väl se!!! Förvänta inga snabba resultat – jag har två testfall hos JK (Justitiekanslern, regeringens ”advokatkontor”) där de hållit på i 1,5 år och inte kommit fram med något beslut ännu: ett avser sällskapsdjur och det andra lantbrukets djur som omfattas av Direktiv 98/58/EG om skydd av animalieproduktionens djur. De värsta övergreppen mot djuren de senaste fyra åren har staten stått för! Tänk då på hur djurägarna har upplevt det!!!

  • Jag tycker att det finns myndigheter som jobbar preventivt med information och som värnar om sina ansvarstaganden. Trafikverket är en sådan myndighet tex. Länsstyrelsen har mycket att lära av andra myndigheter. Först och främst måste den som anmäler en ev. Vanvård av djur kunna stå upp för sin anmälan. Att kunna anmäla anonymt leder till merarbete. Vi ska hushålla med skattepengar.

  • Hot, våld, kränkningar, skadegörelse och även nedskräpning är det som kännetecknat min relation med länsstyrelen i Jönköping sedan 1994. Skulle jag bete mig så mot djuren skulle det bara inte fungera. De som utbilar hästar och hundar de talar om 90 % beröm och 10 % tillrättavisning, något för staten att tänka på. Själv känner jag mig som en brud på stan som ständigt går och tittar sig över axeln, livrädd för att bli antastad och våldtagen, samtidigt som en inre röst säger att det är min skyldighet att till varje pris stå upp för de värnlösa djuren. När ”djurskyddet” utgör ett påtagligt hot mot djuren, då måste det väl ändå vara något som är fel??? Kanske därför djurägare blir arga och tjänstemännen känner sig hotade??? En systemändring och byte till mer kompetent bemanning kanske skulle lösa problemen med hot???

  • det måste komma ut med att djurskyddsmyndigheten lades ner 2007,,och herrarna från denna myndigheten som lades ner heter just Torsten Jakobbson som har gjort Barbie dockskåps djurlagar,,så djuren avkivas istället för att fel åtgärdas på plats hämtas djur upp och eldas upp i djurkrematorium..och staclars alla djur som blev uppsllitna från sina hem för att spridas i vinden som allamans djur när det är enskilda ägare som äger sina djur,,Jag förstår inte detta att djuren ska tas bort från sina hem när det hanlar om hygien och exteriör,,det går ju att åtgärda ,,taken kan fakriskt höjas av länsstyrelsen med för den delen,,då enorma pengar och liv skulle sparas om djuren fått vara ifred,,så förbjud djurbeslag,,endast vid akuta fall ska djur behövas forslas bort,,eller rättare sagt den ägaren som gör sina djur så illa som länsstyrelsen sägar ska ju då dömas för brott och sättas i fängelse,,,så varför ser vi inga djuräfgare i fängelse??Så då skulle allt vara mycket enklare om vi tar bort förvaltningsrätterna och låter tingen brottfälla dessa djurägare som det påstås är så hemska mot sina djur,,,så då kan andra flytta in på gården och ta hand om djuren medans bonden sitter i fängelset,,men dit finns inga kriminella bönder i dessa sammanhangen,,snarare är det länsstyrelsen som är kriminell som har fått stjäla andras djur i så lång tid,,Så stoppa alla djurbeslag,,gör det förbjudet att beslagta djur om inte utövaren som har djuren har gjort en kriminell handling som då ska ge straff fängelse…men så grovt har väl inget varit vad jag förstår,,så varför ska då djuren fråntas,,,,så detta med djurförbud ,,,där får dessa som har djurförbud äga djur,,ändå går länsstyrelsen ut att dessa inte får äga djur,,så dom har ingen koll sedan djurmyndighetskontrollen lades ner,2007 ,dom blandar i hop lagar så dom ska kunna sno andras djur,,,så sätt hela djurinspektörs styrkan i fängelse för grovt tjuveri och stoppa djurbeslagen omedelbart

  • Detta måste föras ut till en bredare allmänhet, Lotta Gröning har ju blivit varse den ”hårda vägen” genom att själv råkat ut för denna fundamentalistiska form av djurskyddstillsyn, men haft styrkan att stå upp och sätta emot, alla har inte den styrkan och förmågan, tjänstemännen på Länsstyrelsen har makten att helt förgöra människor och hänvisa till djurskyddslagen, den enda sharialag vi har i det här landet….

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *