Folkomröstningen i Västerbottens län handlar ytterst om vilken människosyn vi ska ha i vårt län och land. Valet om vårdplatserna är bara en symbol och ett av alla de exempel som finns på de strukturproblem som skapats och administrerats åtminstone sedan 60-talet i Sverige.
Och det är sannerligen viktigt att slå fast vilka principer om fördelning som ska gälla. Men jag skulle verkligen önska att jag fick höra något annat är det vanliga tugget.
Ingen politiker har någonsin i klartext sagt:
“Låt oss satsa på förtätning i storstäderna och förglesning på landsbygden. Vi stärker städerna genom att nyttja resurserna från landsbygden och motar eventuellt motstånd och debatt genom att skicka tillbaka en snutt som vi kallar för stöd och bidrag. Det vi använder i städerna ska vi däremot kalla för medel till utvecklingsprojekt och framtidssatsningar.”
Men det är så här partipolitik har fungerat och fungerar. Det finns visserligen många eldsjälar i partierna, men det har gått vilse i detaljerna och missat de stora dragen.  Politisk retorik är kortsiktig och det gör också handlingarna kortsiktiga.
Övertron på att marknaden är sund i alla lägen är ett av de skäl som finns till att vi nu – återigen – står vi inför läget att något är “nödvändigt” att prioritera bort i glesbygden. Den här gången är det ambulanser och akutvårdplatser, nästa gång något annat. Metoden att få politiskt gehör är enkel.
Genom att svamla in de stora principfrågorna i detaljer – blir det i det närmaste sakligt och relevant att göra skillnad på människor.
Och det händer trots att vi lever i ett rikt land!
En sak har nej-sidan rätt i. Det här handlar om prioriteringar. Valet innebär en viktig skiljelinje inför framtiden. Hur ska vi ha det i vårt län och land?  Viktigast av allt är att ställa frågan: Är majoritetsbeslut alltid demokratiska?
Tre skeppsbrutna sitter i samma livbåt. Två nazister och en jude. Båten är gisten och det blir uppenbart att en av dem måste hoppa i havet för att de andra ska ha en chans att komma i land levande. De bråkar högljudd och försöker först knuffa varandra över bord, tills en av dem säger: “Låt oss rösta”
Dramat följs med stort intresse av medierna från stranden och lyckan är stor över att ljud och bilder blir så bra.
Inez Abrahamzon
PS: Jag kommer att rösta – och jag kommer att rösta  JA!

Inez Abrahamzon
Processledare, journalist och moderator. Jag skriver krönikor, debatterar och vill gärna locka människor att tycka till och påverka. Gillar också att leda processer och projekt. Jag har alltid varit engagerad i samhällsfrågor och för mig har det handlat mer om att agera än orera. Sån är jag fortfarande. Tidigt engagerade jag mig i bygderörelsen och för att fler skulle komma till tals än potentaterna började jag utveckla mer demokratiska metoder. Seminarier blev verkstäder och idéerna har använts i såväl landsbygdsriksdagar som små möten. Föreläser gärna eller leder processer, anpassade för sammanhang och önskat resultat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *