Gymnasielagen som gav afghanpojkarna en ny chans är svensk integrationspolitik i ett nötskal. Släpp in människor visa din medmänsklighet, men sedan tar det slut! Nu har många tvingats in organiserad brottslighet andra tvingas jobba svart under slavliknande förhållanden. 

De sitter ännu de sju riksdagspartierna och slåss om regeringsmakten. Det känns förmätet, nästan lite löjeväckande. Sveriges problem har knappast tagit jullov och konsekvenserna av den förda politiken får vi dagligen på nyheterna. Vi journalister rapporterar men ställer sällan politikerna mot väggen för den förda politiken.

En nyhet i veckan tog mig särskilt hårt, bortsett då från utredningen om assistans. Den om de ensamkommande flyktingbarnen, närmare bestämt de 9000 afghanpojkarna som fick en chans till att söka uppehållstillstånd. Det var en stor valfråga, centern splittrade alliansen och anstöt sig till de rödgröna.

Annie Lööf höll presskonferens och förklarade sitt beslut; De medmänskliga konsekvenserna kommer att bli alldeles för stora om vi stoppar det här förslaget, konstaterade hon. Hon menade att de unga asylsökande som hamnat i kläm inte ska straffas för ett oöverskådligt regelverk.

Stefan Löfven var stolt efter beslutet att ge afghanpojkarna en ny chans.Han betonade att integrationspolitiken både är långsiktig och förutsebar. Stolt konstaterade han att en begränsad grupp ungdomar nu fått en ny möjlighet. Aftonbladet publicerade en bild med divisen ”Låt oss leva!”

Stoltheten över att vara svensk, ha ett öppet hjärta, att vara solidarisk och medmänsklig lyfte de beslutande politikernas självbild. Gymnasielagen med ny möjlighet till uppehållstillstånd var nu i hamn. Visst fanns det problem polisen hade larmat om att många afghanpojkar bodde på gatan och var lätta byten för den organiserade brottsligheten. I Uppsala var det särskilt besvärligt. I veckan kom fler mer dystra nyheter. Ekot rapporterade om att ensamkommande som blivit hemlösa, utnyttjas som svart arbetskraft.

De får arbeta gratis eller ibland tjäna 10 kr i timmen och lever under slavliknande förhållande. De som inte kan stå emot lockelsen om snabba pengar hamnar inom den organiserade brottligheten. Vi har med andra ord ett skuggsamhälle där flyktingar inte har några mänskliga rättigheter, ingen trygghet utan bara sig själva att lita på. Både polisen, Säpo och frivilliga organisationer har slagit larm om missförhållandena inte bara en gång utan upprepade gånger.

Vad har då politikerna ”med det öppna hjärtat” bestämt som banar väg för undergång? Ensamkommande som har rätt att vistas i landet men fyllt 18 år har inget stöd av samhället. De får inte hjälp med bostad, de får inga pengar att leva för och de får inte jobba under den tid som deras ansökan behandlas. Prognoserna är dystra, tusentals afghaner riskerar att hamna i missbruk, i kriminalitet och om deras ansökan avslås försvinna och bli papperslösa.

Det blir som det blir, när det inte blir som det skulle! Det här är svensk integrationspolitik i ett nötskal. Släpp in människor visa din medmänsklighet, men sedan tar det slut! Sverige har ingen strategi för en fungerande integration vi struntar helt i många människor som kommit hit för att de vill leva. För många har Sverige blivit ett helvete, jag vet efter att ha besökt många flyktingförläggningar. När flyktingarna väl är här finns inga rättigheter, många blir förbannade om de protesterar för de kräver att de ska vara tacksamma och ödmjuka. Politikerna bryr sig inte. Jag har inte sett någon av de politiker som fattade beslutet om gymnasielagen att kommentera afghanpojkarnas situation. Kanske har jag missat någon, men visst borde det ha kommit ett ramaskri, en självkritik och en fråga; vad är det vi har gjort?

Lotta Gröning
Jag är journalist, filosofie doktor i historia och egen företagare. Jag har nästan alltid jobbat med att bevaka politik. Jag har varit politisk chefredaktör på Norrländska socialdemokraten och debattredaktör på Aftonbladet. Jag kan betecknas som mångsysslare. Jag är nyhetskrönikör på Expressen, jobbar med seminarier om forskning och framtid för Axess tv, är moderator och föreläsare. Jag har skrivit flera böcker. Särskilt intresserad är jag av småföretagande och näringsliv, demokrati och samhällets förvandling och utveckling. Jag har också specialiserat mig på skola och utbildningsfrågor. Jag funderar mycket på framtiden och är oerhört nyfiken på vad som händer sedan.

One Thought on “Vad hände sedan med afghanpojkarna?”

  • Jag får ångest över dessa oövertänkta beslut och det går vidare med Lss.
    Det går på tok med vårt samhälle.
    Ex. Snabbtåg förstör delar av mark och vattendrag-och är inte till tjänst för stor del av oss svenskar…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *