Svenskt jordbruk en döende näring!

Ni som inte ser att jordbruket håller på att avvecklas gör som strutsen – stoppar huvudet i sanden. Hur kan det undgå någon att många jordbrukare lever under förfärliga förhållanden? Såg ni inte rubrikerna i somras om att det försvann en mjölkbonde om dagen? Har ni inte hört ropen på hjälp under decennier?  Rop på hjälp som ledande politiker lyft fram som exempel på  att svenska bönder bara klagar. Just att bönder klagar har många befäst, Margareta Winberg på sin tid som jordbruksminister,  fd LRF ordföranden Caroline Trapp, samt f d jordbruksministern Annika Åhnberg,  bara för att nämna några. Samtliga hoppades att bönderna skulle tystna bara de fick bidrag från EU.

Det som borde ha varit en rejäl ögonöppnare var den Björkska utredningen SOU 1997: 167 ”En livsmedelsstrategi för Sverige”, som Annika Åhnberg tillsatte.  Där gjordes en jämförelse mellan lönsamheten i de tre nordiska EU-medlemsländerna, DK, FI och SE, bla presenterat i driftsöverskott per hektar. Det som ska räcka till löner (inklusive skatter och avgifter) och ränta till eget kapital investerat (bundet) i fastighet, djur, maskiner och övrig utrustning. Driftsöverskottet i DK var 3950 SEK/ha, i FI 4630 SEK/ha och i SE 980 SEK/ha, knappt en tusenlapp. Genomsnittsjordbrukens arealer i de tre länderna var ungefär lika stora, runt 30 ha, litet mindre i FI och litet större i DK. Den genomsnittliga ”årsinkomsten” i ett svenskt genomsnittsjordbruk låg alltså på ca 30.000 kr och då med ett grundavdrag på ca 8.000 kr beskattades 22.000 kr (platt kommunalskatt osv). Svenskt jordbruk var redan då ett rent skämt, ekonomiskt sett.  Annika Åhnberg konstaterade när utredningen presenterats att nu borde bönderna vara nöjda som slapp undan 1990 års avregleringsbeslut och hamnade i EU översköljda av ”bidrag”. Var livsmedelsstrategin tog vägen vet jag inte!

2010 krävde Staffan Danielsson C i ett motion till riksdagen att Eskil Erlandsson, dåvarande jordbruksminister skulle ta fram en livsmedelsstrategi. Staffan Danielsson påpekade att vår livsmedelsproduktion nu har rasat i mer än 30 år och fortsätter trenden så slår den sista bonden igen år 2053. Ingenting hände!

LRF har också gjort en livsmedelsvision till 2030.

”En viktig utgångspunkt för en nationell livsmedelsstrategi är att vi verkar på en fri marknad med öppna gränser mot omvärlden. Konsumenterna har makten och det är utifrån det arbetet måste planeras. Det är först när konsumenter i högre grad väljer svensk mat och är beredda att betala ett merpris för hög kvalitet som tillväxten, jobben och miljöfördelarna kan realiseras. ”

Lantbrukarnas riksförbund lämnar alltså bönderna i konsumenternas och globaliseringens händer!
LRFs vision möts av regeringens. Sven-Erik Bucht har nu tillsatt en grupp för att hantera frågan.

” Regeringen arbetar för att ta fram en nationell livsmedelsstrategi som omfattar hela livsmedelskedjan. Mål för arbetet är att öka sysselsättningen, produktionen, exporten, innovationskraften och lönsamheten i livsmedelskedjan, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås. Andelen ekologisk produktion och konsumtion av livsmedel ska öka liksom konsumenternas möjligheter att göra medvetna val.”

Både LRF och regeringen lägger bollen hos konsumenterna. Det är väldigt fiffigt eftersom importen av billiga livsmedel kryddade med antibiotika och växtgifter bara ökar. Med låga priser lockar man svenska konsumenter att köpa importerade varor. Där utöver ska svenska bönder konkurrera på en global marknad. Det enda hållbara då är storskaliga rationella industrijordbruk.

Men trots enigheten i maktetablissemangets korridorer dröjer livsmedelsstrategin. Under tiden försvinner lantbrukarna på löpande band, det verkar också vara en målmedveten strategi. Att svenskt jordbruk ändå har fungerat så här länge är kvinnornas ”fel”. Det har för det mesta funnits en hustru eller sambo som haft ”ett riktigt jobb” och dragit in kontanter till familjens försörjning genom sitt arbete i ”vård, skola och omsorg”. Eller jordbrukarhustrur som jobbar hårt i företaget och inte ens har möjlighet att ta ut föräldraledighet eller nyttja förmånen av vård av sjukt barn. Svenska bönder är andra klassen medborgare, de har inte samma rättigheter som andra.

Bilden av lantbrukarna som är inpräntad, är att de bara gnäller. Detta trots att försvaret ser vår låga inhemska matproduktion som en säkerhetspolitisk risk, att Livsmedelsverket och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap uppmanar oss att hamstra mat  för minst en vecka om transporterna från EU skulle stanna. Det värsta är kanske att ledande politiker inte säger ett enda ord om vårt sårbara läge.

Vad den livsmedelspolitiska strategin kommer att handla om när den väl presenteras är inte så svårt att gissa. Det blir den vanliga medicinen som de kört med sedan 50-talet. Effektivisering, storleksrationalisering, fler och större maskiner, färre människor som trycker på knapparna osv. Åtgärder som bara kommer att föra svenskt jordbruk närmare stupstocken.

 

, , , , , , , ,

3 Svar på Svenskt jordbruk en döende näring!

  1. Göran Keijser 16 oktober 2016 klockan 9:22 #

    I min omedelbara närhet finns det fortfarande mjölkbönder!
    När deras kossor lämnar mjölk till tanken så börjar en resa från gården till Arlas mejeri i Kalhäll en resa på ca 23 mil. sedan åker den till ett centrallager för respektive affärskedja, ca 5 mil kanske, därefter åker den tillbaka till i stort sett utgångspunkten och affären i min närmaste stad ca 23 mil, vilket ger vid handen att mjölken åkt i runda slängar 50 mil för att jag skall kunna konsumera den, när det hade räckt med ca 2 mil.
    Det fiffiga i detta är att den föreslagna vägslitage skatten gör att staten får in 50 x 26kr =1300kr i skatt i stället för 52kr. Som konsumenten tvingas betala genom dyrare mjölk, (skatt som inte syns) . Så motivationen för MP och S att få en levande landsbygd med närproducerat är ju som att skjuta sig själv i foten, skatteinkomsterna minskar.

  2. Peter anderss 16 oktober 2016 klockan 11:36 #

    Nämen har du kollat faktaboken nu igen
    Tror int du stöder Sveriges bönder mer än någon annan

  3. Birgitta Bengtsson 16 oktober 2016 klockan 4:47 #

    Det låter otroligt att behöva säga det, men det är väldigt tydligt att konsumtionen av mat inte stämmer med produktionen. Så många människor som helt tänker om, äter mindre kött , mer grönt samt inser att animalieproduktionens utsläpp avväxthusgaser måste minska. Att äta mindre rött kött mindre processad mat följer de riktlinjer som både Livsmedelsverket och WHO föreskriver leder ju in hela odlandets bort från dagens till något helt annat. Ändå är det det stora ,samt mer av samma man ser. Slutar någon sitt odlande tar en annan odlare över samma sak. För mat i världen krävs att vi har insekter som pollinerar, att pollinerare har mat för överlevnad. Marker behöver betasför att blommor frösättning och insekter skall leva i samspel. Antalet betade behöver inte vara industriantal för att hålla efter ytorna. Djuren kan få leva men få leva längre och bättre liv. Odlandet kan istället förändras mot mera grön mat. Storjordbruket behöver återgå till mindre , och till fler ägare , eller kanske uthyrare. Fler människor behöver bli egenodllare. Fler människor flytta tillbaka till landet, fler som kan dela på maskiner samt odla egen mat. För detta krävs poltiker som inser hur landets alla tor kan tas till vara för fler , för odling av egenmat i samspel med flera. Politiker som fattar att skollor skall finnas på landsbygden och den service som har försvunnit måste åter. Stark utveckling av digitala nätverk över hela landsbygden är avgörande för att fler och fler vill byta stan mot landet. Nya satsningar på ny teknik föder massor med nya ideer mot nya samhällsfunktioner och nya jobb växer fram i hela landet. Men var finns de politikerna som inser framtidens framväxt och behov, som tänker nytt och inte bara lägger den ena bördan på den andra så fort nya ideer och företag växer fram.

Kommentera