”Skogen behöver en Lex Harald”

Ett nytt inlägg från Harald Holmberg, skogsägaren som tog upp kampen mot Skogsstyrelsen för att slippa kalavverka sin skog – och vann! I det här inlägget ger han sin bild över vad som behövs för en livkraftig landsbygd.  

Om Hela Sverige ska leva
Städer är i många hänseenden att jämföra med en myrstack med en självbild som en ”outstanding leader” utan att eftertänksamt inse, att det är landskapet utanför som föder dem. Energin, råvarorna från mineraler, skog, jord, luften, vattnet grunden för allas vår vällevnad kommer från området utanför tätorten. Politiken går ut på att förse människorna i staden med så billiga förnödenheter som möjligt av det som kommer från råvarorna. Detta medför att människorna utanför staden inte kan leva på sina tillångar och då flyttar de in till städerna för där finns de lättförtjänta pengarna. Därmed kommer landsbygdens människor att inhiberas tillsammans med deras kapital och även alla andra bybors kapital. Landsbygden tappar det viktigaste – människorna – de som utifrån sina resurser skall skapa framtid åt sig själva, hela byn och landsbygden.

Botemedlet
Kallas bidrag i olika former. En liten peng som betalning för att man blivit fråntagen det mesta. Sina grannar, skolan, affären, äldreboende, posten, för många inget bredband, mm, mm. Priserna på glesbygdens produkter trycks ner på bl.a. de från skogen och jordbruket.
Bidrag är till för att i första hand skapa arbetstillfällen åt byråkrater i olika nivåer i samhället. Bidrag som skall sökas, nagelfaras i det oändliga, där varje krona skall skriftligen redovisas i flera byråkratiska led som när det gäller till exempel Leaderbidragen. Nästan inga på landsbygden klarar av denna ansöknings och redovisningskarusell. Och alltid finns ett krav på ideell insats. Det som skulle kunna ge ett arbetstillfälle skall göras gratis!

Bidrag kommer aldrig att lösa landsbygdens problem. De utgör bara ett surrogat, ett förrädiskt piller, sötningsmedel medan landsbygden totalavfolkas.
Det behövs en helt förändrad strategi för att skapa liv i landsbygden! Och märk väl det är inte landsbygden som är problemet utan städer och tätorter! Det är alltid majoritetens fel när något går snett. De har ju haft makten att besluta!

Insikten
För det första behövs insikten om att bidrag inte hjälper för om de hade gjort det skulle inte situationen vara som den faktiskt är, på gränsen till folktomma byar.
Städernas befolkning behöver insikt om sitt oerhört sårbara läge, som tarvar ett större och större område runt omkring för att tillgodose behoven för deras tillväxt – överlevnad. Och där de också sprider förödelse!

Landsbygdens människor behöver insikten om att deras existens är en förutsättning för allas överlevnad. Vi utgör de sista känselspröten mot naturen som registrerar vad som händer när girighet och okunskap får styra behoven. Vi ser följderna av överexploatering av naturens resurser! Vi tvingas leva med den utveckling som styrts av urbanerna. Inte blir vi tillfrågade när planer görs på kommunal, regional eller riksnivå.

Skogen
Behandlingen av den svenska skogen är ett paradexempel på hur det inte får gå till. Där har politiker och forskare kohandlat om hur skogen skall skötas, vilket lett till en utarmning av den biologiska mångfalden, ett skadat klimat, att fornminnen och kulturminnen har harvats sönder, stigar i skogen är borta för alltid. Detta har spritt otrevnad för ännu boende på landsbygden. De som ser skogen som bara en ekonomisk tillgång klagar inte, för de flesta befinner sig i tätorter långt bort från skövlingens verklighet. Nästan alla marker är fragmentiserade till rutor med samma sorts skog, samma ålder och samma risiga, lågvärdiga skog. De som sköter skogen med omtanke blir i nästa steg drabbade då deras skog plötsligt är så mycket värd, att den skall förvandlas till naturreservat. Myndighetspersoner handlar utan att ta kontakt med ägarna. De agerar på sitt känslokalla och ovärdiga sätt gentemot de som med kärlek och ansvarsfullhet skött sin skog.

Jorden
Utvecklingen inom jordbruket är också en sorglig historia. Det finns nästan inga jordbruk kvar i stora delar av inlandet. Lönsamheten är i botten. Mat får inte kosta. Allt skall ske med stordrift och supergödda marker som blir till problem i miljöhänseende. Djuren blir dåligt skötta. En oändlig pappers- och kontrollexercis. Vem orkar i längden? Bönderna som finns kvar klagar, grisfarmare klagar, naturen klagar på sitt sätt. Vilka konsumenter bryr sig som befinner sig långt från verksamheten? Som inte ser vad som pågår?

Återbefolkning
Vilka skall bo på landsbygden i första hand? Är det inte de som äger något där? Om inte, vilka skall då bo där? Här finns ett dilemma!
De som vill bo på landsbygden borde få chansen. Men att tvinga någon att lämnas eller sälja sin fastighet, sitt föräldrahem är ju omänskligt. Eller att tvinga någon att flytta ut som inte äger något där är heller inte humant. Det måste alltså till andra medel, morötter, för att återbefolka vår landsbygd. Varför inte på samma sätt som när inlandet kolonialiserades , alltså med skattelättnader eller andra förmåner i varje fall under ett antal år – en, två generationer. De som befrias från viss sorts skatt slipper ändå inte ifrån att betala moms och bränsleskatt och energiskatt. Men de som flyttar ut eller tillbaka kommer att göra en massa nytta även på sin fritid som gynnar hela samhället förutom dem själva.

Demokratins dilemma
Dagens situation med en majoritet av skogsfastighetsägare boende i städer och tätorter innebär att många politiker och byråkrater är skogs- eller jordbruksägare. Hur skall vi tro att det från den gruppen skall komma något som blir till nytta och glädje för landsbygden? Den som de redan lämnat. Hela samhällsutvecklingen med sammanslagningar av städer och landsbygd till kommuner har inneburit att landsbygden förlorat makten över sitt eget territorium, sin egen framtid. Det finns inga riktiga företrädare för att landsbygden skall frigöras ur detta järngrepp. Vi måste se till att boende och ägande hör samman! Och att landsbygdens människor får makten över sitt område, sina liv. I dag finns inga helhjärtade företrädare. Inget politiskt parti idag! Alla är inriktade på den stora skocken. Hordens diktatur! Där finns makten. Mandatperioden. Karriären inom politik och byråkrati. Pengarna, fallskärmarna. Strebrarnas shangrila.

Ingen företräder landsbygden då de flesta i maktposition befinner sig i en jävssituaion. Jobbet och karriären går före ställningstagande för hembygden.
Och det hjälper nog inte med månggifte och fri invandring!

Harald Holmberg

Skogen behöver en Lex Harald”, skriver Maciej Zaremba, som själv utsetts till årets miljöjournalist av miljöjournalisteras vänner, mycket i kraft av sin artikelserie ”Skogen vi ärvde” I en av artiklarna fick vi följa Harald Holmbergs kamp mot Skogsstyrelsen för att han vägrade kalavverka sin skog utan istället använde en för naturen skonsammare metod. Harald har skrivit boken ”Ett brott i skogen” om den processen. Pressreleas – HH bok, PDF

HaraldH

, , , ,

Inga kommentarer än.

Kommentera