For Future får oss att tänka

Jag har sysslat med landsbygdsutveckling den senaste veckan genom vår nya facebooksida och blogg. När jag började titta på utvecklingsprognoser, trender, hot och problem blev jag riktigt förbannad. Jag tänkte tillägna den här krönikan till alla oss som vägrar ge upp och som kommer att fortsätta kämpa för en levande landsbygd.

Det första som slog mig är den absolut övergripande övertygelsen om urbaniseringens suveränitet. Ingenting kan hindra den, ingenting stoppar den och människor vill bo i städerna. Det riktiga livet är staden.  Det säger alla experter numera. Det säger regeringen, de säger regionerna och det säger många politiker i kommunerna som kämpar för just sitt centra. De stora konsultföretaget McKinsey har visat att 600 städer kommer att stå för 60 procent av världens tillväxt inom de närmaste åren.

Men det är viktigt att komma ihåg att urbaniseringen är inte ödesbunden, vi skapar den medvetet och strategiskt. Städernas betydelse stärktes givetvis när alla politiker och experter på 90 talet var övertygade om stödjepunkternas förträfflighet, de som skulle sprida tillväxten till landsbygden. Ack så fel de hade! Stora delen av inlandet är ödelagt och och märkligt nog är det ingen som längre tar ansvar för den katastrofala felbedömningen som gjordes då. Lite klämkäckt  fortsätter man bara att tala om urbaniseringens starka krafter. Istället för stödjepunkter börjar många kommunpolitiker nu tala om “urban spawl” eller stadsutglesning. Det är ett fenomen som ökar i hela Europa och det innebär att politikerna satsar på en utbyggnad nära staden och att de väljer att bygga på den värdefullaste åkermarken. I Luleå har kommunledningen antagit dessa idéer. Det är bara byarna närmast kommuncentrat som anses som viktiga. Då, inte viktiga för sin egen skull utan bara för att kommunen ska kunna expandera.

I princip alla partier har övergivit landsbygden. Det finns lite hopp i vänsterpartiets landsbygdsprogram samt att nu också moderaterna tycks satsa på att ta fram en politik för landsbygden. I övrigt är det ganska nattsvart

Det absolut farligaste är ett kortsiktigt tänkande – att följa med strömmen! Det pågår nu. Den enda möjligheten som återstår för det lokala utanförskapet är att skapa sina egna förutsättningar.

Det måste till ett uppvaknande! Staten har abdikerat, regionerna struntar i de små kommunerna och de små byarna. Det är dags att ställa krav på politikerna!

De regionalpolitiska experterna är experter på urbaniseringens effekter.

Det går ett bälte från Norrbotten till Blekinge av en döende landsbygd.

Stockholm har ingen egen elproduktion, ingen jordbruksbaserad matproduktion, inga energigrödor. Städerna är beroende av landsbygden för att överleva och landsbygden behöver städerna.

Det måste till ett samhällskontrakt för att landbygden inte ska bli exploaterad av den egna regeringen och regionen. Ägande rätten måste stärkas i regioner, i kommuner och även privat. De lokala inflytandet måste stärkas. Vi har fått en rofferipolitik, där landsbygden håller på att bli ett U-land i vårt eget I-land. Pengar från naturtillgångar måste tillbaka till regionerna och till människorna. Annars är det många småkommuner som inom en 20-års period bara har en stoppskylt kvar, precis som Harsprånget!

Lotta Gröning

2 Svar på For Future får oss att tänka

  1. Helge Johansson 19 mars 2013 klockan 6:56 #

    Vem vill ta risken att hamna i närheten av ett bullrande och skuggande vindkraftsmonster och uppleva en ödelagd natur. Själv boende i ett numera riskområde som idag är en underbar och tyst natur men med ett i framtiden halverat fastighetsvärde.

  2. Yvonne Gröning 9 januari 2013 klockan 10:24 #

    Viktiga synpunkter och Sant dessvärre
    Yg

    Skickat från min iPhone

    9 jan 2013 kl. 20:45 skrev ”for future blog” :

    >
    >

Kommentera