100 ensamkommande flyktingbarn mestadels från Afghanistan lever som heroinmissbrukare i tunnlar under Uppsala Centralstation. För att få pengar till sitt missbruk begår de brott. Bland annat stjäl de och rånar äldre.  Vad ska vi säga? Ska vi vara förvånade och framför allt vad ska vi göra?

I december 2014 skrev jag om de 30 flyktingar som transporterades från Malmö till Grytan utanför Östersund och vägrade stiga av bussen. Jag var på plats och såg hur de lurades ut ur bussen av representanter från Migrationsverket som lovade pröva deras sak. Vad de inte sa var att det skulle ta enormt lång tid, månader kanske ett år. Jag skrev att de gjorde rätt som protesterade, att några äntligen vågade tala om en asylpolitik som inte fungerade. Då fick jag över 700 hatmail.

De som hatade slog fast att asylsökande inte har någon talan, inga rättigheter i Sverige utan bara skulle vara tacksamma. Sedan dess har jag besökt många asylboende, och träffat maktlösa deprimerande och nedbrutna människor. Jag och många med mig har pratat med ansvariga myndighetspersoner och politiker och inte minst skrivit om hur människor far illa. Men budskapet att asylsökande far illa har liksom inte tagit fäste. Istället har alla stoppat huvudet i sanden och betonat vikten av att vara solidarisk och ta emot så många som möjligt. En enhetschef på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) hävdade i radio på fullt allvar att det var bättre att bo i tältläger i Sverige än i något annat land. Sju etablerade riksdagspartier är ansvariga för denna politik men någon större självkritik har vi inte fått uppleva. Anledningen är uppenbar, partietablissemanget misstror sina väljare och tror att vi alla är rasister och misslyckanden talar de inte om.

Nyligen har media rapporterat om Migrationsverkets utvärdering av sitt arbete med de asylsökande och det framkommer att bristerna varit stora. Det var för många för att kunna ge alla en bra start i Sverige. Vi hade inte organisationen och inte resurserna.

Märkligt nog så talar vi inte så mycket om politikernas ansvar för en misslyckad politik. Ensamkommande flyktingbarn är särskilt utsatta. De luras från första början av människosmugglare som gett dem en bild av att Sverige är paradiset. En vanlig föreställning är att alla som kommer hit får en egen Iphone och en egen dator. I hopp om ett bättre liv ger de sig ut på en resa där de flesta förnedras, blir bestulna och våldtagna. Jag vet pojkar som åkt genom Europa under en lastbil.

Har de lyckas komma till Sverige sätts de på ett hem någonstans i väntan på ett besked om de får stanna. Många har absolut ingenting att göra, de hamnar i händerna på alla dessa svenskar som vill tjäna stora pengar på de asylsökande. Eller på ligor i den organiserade brottsligheten som rekryterar lämpliga missanpassade kandidater. De är aktörer samtliga medvetna hur man drar nytta av systemen och en oansvarig politik.Droger är också ett sätt att fly verkligheten. 100 heroinmissbrukande flyktingbarn i Uppsala är en skam för Sverige. Alldeles säkert finns det många fler på andra orter.

Jag förväntar mig att samtliga politiska partier som administrerat denna miserabla asylpolitik också tar ansvar för problemen och åtgärdar dem. Det handlar om maktlösa människor utan skyddsnät. Det handlar också om en kriminalitet som drabbar samhället hårt och medborgarna.  För ansvariga partier är det kris, de ska med trovärdighet be om väljarnas stöd i nästa val. Var är media med de raka tuffa frågorna till politikerna. Några frågor borde vara givna till samtliga partiledare: Hur tänkte ni? Vad ska ni göra åt problemen? 

 

Lotta Gröning
Jag är journalist, filosofie doktor i historia och egen företagare. Jag har nästan alltid jobbat med att bevaka politik. Jag har varit politisk chefredaktör på Norrländska socialdemokraten och debattredaktör på Aftonbladet. Jag kan betecknas som mångsysslare. Jag är nyhetskrönikör på Expressen, jobbar med seminarier om forskning och framtid för Axess tv, är moderator och föreläsare. Jag har skrivit flera böcker. Särskilt intresserad är jag av småföretagande och näringsliv, demokrati och samhällets förvandling och utveckling. Jag har också specialiserat mig på skola och utbildningsfrågor. Jag funderar mycket på framtiden och är oerhört nyfiken på vad som händer sedan.

One Thought on “Flyktingpolitiken – en sluss ut ur samhället!”

  • Lotta för att undvika upprepning av dagens flyktingproblem skriv om hur politikerna skall göra Nu för att det skall bli bättre om 10 år. Den sovande politikergrupp som borde sett dagens problem för 10 år sedan borde rannsakas. Den självklara första åtgärden är att sätta in resurserna i hemländerna, med andra ord man släcker elden där det brinner.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *