DSC_0136
Sätter Lars Adaktusson rätt Agenda i Bryssel? Valstugan i Uppsala.

Det här är det nionde blogginlägget i en serie om några saker som partierna inte vill att du läser eller frågar kandidaterna om. Jag skriver det eftersom det är inte så svårt att se vad partierna VILL prata om.

Flera frågeställningar kommer ni att märka kommer att återkomma på flera partier. Generellt finns det en hel del som blir problematiskt i ett svenskt perspektiv när man samarbetar med partier från andra länder. Listan kommer inte heller vara fullständig, det finns mer som partier och kandidater gärna inte pratar om, kanske kommer några att tycka att det jag listar är orättvist eller snedvridet – men det här är mitt försök till ett att ge fler verktyg för väljare att ställa kritiska frågor i Europapolitiken. Förhoppningsvis bidrar serien till bra svar från partierna och en bra dialog.

Det är min ambition att hinna med tio partier före valet, vi får se om tiden medger det.

[hr]
[wp_ad_camp_1]
[hr]

Kapitel 9 Det här vill inte Kristdemokraterna att du läser

Kristdemokraterna har gått från att sjunga hallelujah till EU till att bli ett parti som ger betydligt mer blandade signaler. Nu är det inte bara himmelsriket, utan även ett ställe med smådjävlar som behöver bekämpas. Och mandaten ska räddas genom att gå in på andra borgliga partiers domäner.

Kristdemokraterna har slängt upp valaffischer med nej till Euro (trots att partiet sade ja i folkomröstningen), man har också kört sin egen variant av Centerpartiets smalare och vassare genom “Rätt Agenda i Bryssel”. Folkpartiet har man ryckt i griseknorren genom att ge Marit Paulsen en ung utmanare i form av stjärnskottet Ebba Busch Thor – sen att det verkar som det är Centerpartiet som grisskrattar bäst till valbåset är en annan historia. Men Kd:s svängning från att vara positiv till mer federalism, bland annat genom att säga ja till EU-skatt (både Anders Wijkman och efterträdaren Alf Svensson har röstat för), till att landa i en kommunikativ EU-kritik är anmärkningsvärd och har inte fått riktigt den uppmärksamhet det förtjänar. Det är heller ingen ändring Kd har torgfört, att man gjort en ”Paulus Omvändelse” – frågan är bara om den är helhjärtad eller inte.

Vad är det då Kristdemokraterna inte vill prata då? Förutom att man svängt?

Precis som många andra vill man inte prata så mycket om sina europeiska gruppkamrater som på olika sätt är omöjliga i en svensk kontext. Senast att bli uppmärksammad är spanska Partido Popular som lagt fram ett lagförslag som innebär enligt kritikerna det omöjligt att utöva grundläggande fri och rättigheter genom att det blir olagligt både i sociala medier och genom demonstrationer att kritisera landet Spanien, regeringen eller statliga tjänstemän. Det blir också olagligt att fotografera poliser, m.m. samt att höga böter kan dömas ut.

En annan solkig gruppkamrat är ungerska regeringspartiet Fidesz som OSSE (Organisationen Samarbete och Säkerhet i Europa, OSCE på engelska) kritiserat för att ha ändrat lagar till förmån för partiet vilket påverkade resultatet.

Tidigare har kommissionens ordförande Barroso (även han från EPP) uttryckt kritik mot de ungerska lagarna. Deutche Welles (Tysklands internationella TV-kanal) Christoph Hallenbach förebrår EPP för att tillåta partiet i gruppen. Gruppledaren för EPP, Joseph Daul har gått längre än att bara tillåta, han uttryckte på twitter sin stolthet över partiets ledare Viktor Orban (som nu också stökat till det i Ukraina genom att kräva självstyre åt den ungerska minoriteten).

Skärmavbild 2014-05-11 kl. 10.48.50

En röst på Kristdemokraterna och Lars Adaktusson är också en röst på Kd:s kandidat till EU-kommissionens ordförande (i alla fall har jag inte sett att KD tagit avstånd). Men att med den nya approachen till EU är det inte konstigt att man vill hålla armlängds avstånd från den officiella EPP-kandidaten (M & KD) Jean-Claude Juncker och det finns väl ingen kristdemokratisk valarbetare som i mötena med väljare säger till exempel att en röst på Kd också är en indirekt röst på Jean-Claude Juncker som kommissionens ordförande.

Juncker är en EU-veteran från Luxemburg som i 18 år var premiärminister (och under stor del av den tiden var han samtidigt finansminister) men fick lämna sin post i en spionskandal, som du också kan läsa om här.

Han var också Eurogruppens ordförande i många år. Spekulationerna om Junckers dryckesvanor har varit omskrivna i europeisk press liksom tveksamheter kring om han har stöd eller inte. Så fort Merkel har slirat i uttalanden om att medlemsstaterna ska spela partigruppernas spel så har Juncker surrat frau Merkel vid rodret och sagt att hon lovat att ge honom sitt stöd.

Kanske inte så konstigt att Kristdemokraterna (och Moderaterna) inte vill ha frågor av väljare om kommissionens näste ordförande är alkoholist (vilket förnekas av Juncker ska tilläggas) eller inte, och om denne är lämplig att hantera känsliga frågor när han inte kunde hantera lilla Luxemburgs säkerhetstjänst. Och som sagt var, mer federalism är inte Rätt Agenda för Kristdemokraterna i det här valet.

Något Kristdemokraterna också talar väldigt tyst om är att Alf Svensson inte direkt har gjort något stort avtryck under mandatperioden. Den legendariske Alf blev ju inkryssad och petade Ella Bohlin som var toppnamn. Alfs trackrecord hos Votewatch kan betraktas som högst ordinärt, och intrycket är att han varit betydligt blekare än sin föregångare Anders Wijkman som höll hög profil i miljöområdet. Man kan undra om det hade varit bättre för både Kd och Sverige om Ella Bohlin tagit mandatet.

Tittar vi på hur Alf Svensson röstat så är det också flera omröstningar där han i strid med den nuvarande linjen röstat för mer EU och mer överstatlighet eller i symbolfrågor. Några exempel; EU-skatt, EU-åklagarmyndighet och EU:s kulturarvmärke.

I det här inlägget väljer jag medvetet att inte ta upp Estrela-rapporten och abortfrågan, m.m. eftersom det är väl belyst både i media och i den sociala världen.

Hallelujah 2014?

Läs de andra kapitlen i serien:

Kapitel 1: Det här vill inte Socialdemokraterna att du läser

Kapitel 2: Det här vill inte Folkpartiet att du läser

Kapitel 3: Det här vill inte Moderaterna att du läser

Kapitel 4: Det här vill inte Vänsterpartiet att du läser

Kapitel 5: Det här vill inte Centerpartiet att du läser

Kapitel 6: Det här vill inte Sverigedemokraterna att du läser

Kapitel 7: Det här vill inte Feministiskt Initiativ att du läser

Kapitel 8: Det här vill inte Miljöpartiet att du läser

(PO)

Patrik Oksanen

Journalist, IT-företagare och moderator. SVT:s regionala Brysselkorrespondent 2006-2007, tidigare reporter, redaktör, nyhetschef, projektledare inom SVT och TV4. Grundare till videonätverket Sportwire. Skriver om EU-frågor på EUbloggen http://eublogg.wordpress.com/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *